En lagom dos pengar?

Jag tänker just nu mer än jag vill på min ekonomi. Samtidigt läser jag om enklare livsstilar och gräver ner mig i psykologiska studier om pengar och dess negativa effekter på mänskligheten. Att ha tillräckligt med pengar för att känna oss trygga verkar vara det bästa för både oss själva och omvärlden. Men hur vet man vad som är tillräckligt?

Det finns gott om bevis från forskningen om att sambandet mellan pengar och lycka är svagt när vi nått en viss nivå av välstånd i samhället. De flesta människor säger sig känna till detta, men samtidigt fortsätter vi att leva och bete oss på ett sätt som om det inte stämmer. Vi kämpar för att få högre löner, försöker tjäna snabba pengar på börsen och spelar som aldrig förr. Det är ett av många exempel på gapet mellan våra attityder och beteenden. Våra attityder säger mer om hur vi förväntas tycka eller om hur vi önskar att vi tyckte och tänkte, snarare än om vad vi verkligen tror på i grunden. Innerst inne tror vi (eller inbillar oss) att våra liv skulle bli radikalt bättre med lite mer pengar. Då skulle vi kunna förverkliga våra drömmar, kunna handla mer schyssta kläder eller för den delen ge mer till välgörande ändamål.

Just nu tänker jag själv att om jag bara tjänade några tusenlappar mer i månaden skulle jag ha råd med ett boende som jag trivs med och jag skulle kunna lägga undan lite pengar varje månad för sådant som jag verkligen tycker är viktigt – att åka på vandringsresor, skidsemestrar dansläger och yogakurser. Under de drygt fyra år som jag har arbetat med Camino har jag aldrig haft något överflöd med pengar. Men ytterst sällan har detta begränsat mig eller gjort att jag känt mig fattig. Tvärtom har jag fått uppleva oerhört mycket, och jag har tvingats vara extra kreativ med hur jag använder mina pengar.

Även om pengar helt uppenbart skapar trygghet finns det något skrämmande med vad pengar gör med oss. På Psyblog (blogg om positiv psykologi) som jag följer finns en rad olika studier kring pengar och lycka samlade. Forskning visar bland annat att människor med mycket pengar har svårare att uppskatta vardagliga njutningar. Det är till och med så att bara tanken på pengar får oss att i stunden agera mer själviskt och att vilja isolera oss mer från vår omgivning. De som väljer att prioritera materiell konsumtion riskerar också att bli mer deprimerade och missnöjda med sina liv och de bryr sig mindre om miljö och andra människor. Det viktigaste för hur nöjda vi är med vår ekonomi har inte mycket att göra med vad vi faktiskt tjänar, utan hur mycket pengar vi har i förhållande till andra i vår omgivning. Detta är nog också en av förklaringarna till att jag själv börjar uppleva min egen ekonomi som ett större problem än förut. Från att ha varit i en situation där de flesta av mina vänner fortfarande studerar börjar fler och fler nu ta sig ut i arbetslivet på allvar.

Men hur kan man då förhålla sig i en situation där man å enda sidan strävar efter en enklare livsstil och å andra sidan börjar känna sig otillfredsställd och otrygg med sin ekonomiska situation. Det jag tänker göra är att sätta upp ett mål för mig själv: Så här mycket pengar behöver jag tjäna för att leva det liv jag vill leva de närmaste åren. Allt därutöver som jag eventuellt kommer att tjäna det lovar jag att skänka till någon/några som bättre behöver det. Jag kommer säkerligen bli tvungen att revidera mitt mål allteftersom, men genom att sätta upp en nivå har jag i alla fall något att förhålla mig till och kan lättare upptäcka ifall jag fastnar i ekorrhjulet.

Har du egna exempel på hur du har hittat ett lugn kring pengar och din egen livsstil. Dela gärna med dig av dessa här.