Vinterns miljöhjältar

Just nu önskar jag att jag bodde i Umeå. Där hyllas nämligen alla vintercyklister som hjältar. Förra året bjöds alla cyklisterna på en frukostpåse och varm dryck. I år är det annat gott och värmande i påsarna

Inför 2008 antog jag ett nyårslöfte om att börja cykla varje dag till jobbet, större delen av året. Jag gjorde också ett försök att blogga om det här på caminomagasin.se. Det gick väl så där får jag erkänna. Allt som oftast fuskade jag genom att ta med mig cykeln på båten över älven och jag insåg ganska snabbt att det inte var så spännande att blogga om en cykel. Men förra året hände något. Jag började cykla på allvar. Inte längre några ursäkter om dåligt väder eller trötthet. Cykeln började så smått bli en självklarhet i min vardag. Och idag är jag beroende av min cykel. De dagar jag inte tar cykeln till jobbet känner jag mig trött och hängig.
Jag har fått många förvånande reaktioner över att jag cyklar trots vintervädret. Men det har gått mestadels hur bra som helst. Jag brukar frysa något enormt på vintern – men detta har jag sluppit mycket tack vare att jag slipper stå och vänta på spårvagnar.

Jag cyklar främst för min egen skull. För cyklandet är verkligen ett utmärkt sätt att få vardagsmotion och frisk luft. Men när jag läser om hur Umåes cyklister uppvaktas på vägarna som hjältar blir jag ändå en smula avis och tänker att ja – lite mer uppskattning förtjänar man faktiskt. Bakom initiativet i Umeå står Hållbart Resande i Umeåregionen som kommunen, Vägverket m.fl driver. Syftet med projektet är bland annat att förbättra luftkvalitén som blir extra dålig på vintern då kylan lägger sig som ett lock över staden.
Så här gör synnerligen alla cyklister en stor insats.

Även om jag inte kommer bli uppvaktad på gatan i Göteborg så känns det ju ganska trevligt att ändå se sig själv som en hjälte ibland.