En töjbar värld

I sommar har jag rest väldigt långt. Hela vägen till Peru och Argentina. Nästan 3000 mil flög jag enligt min uträkning på Travelhappy.
Det gnager på mitt samvete, men samtidigt är det bara konstatera att det är oslagbart lärorikt att resa.
De långa milen hem på flyget ägnade jag mig åt att fundera på att vi i globaliseringsdebatten ofta pratar om att världen krymper. Visst är det på sätt och viss sant. Det är fantastiskt att på ett dygn förflytta sig från ett vinterkallt Buenos Aires till ett sommarvarmt Stockholm. Kanske ännu häftigare är det att jag och min vän i Buenos Aires båda hade Roxette som våra första idoler på 80-talet.
Å andra sidan finns det fortfarande avstånd i världen som är enorma. Bomullsodlarna jag träffade i norra Peru ägde varken spinnrock eller vävstol för att tillverka sina hantverksprodukter. Något som enligt min farmor nästan var en självklarhet för hennes mamma redan för 100 år sedan. När jag dagen efter besöket hos dessa bomullsodlarna befinner mig på en kosmopolitisk bar i Lima,som lika gärna hade kunnat ligga i London, tänker jag att det avståndet, mellan bomullsodlingen och baren, är större än en livstid.
Kanske är världen töjbar, snarare än krympande? Vi är några lyckligt lottade som får ta del av minskade avstånd genom att resa, studera utomlands och ha vänner i varje världsdel. För en stor del av världens befolkning är avstånden fortfarande stora. Men i töjbarheten ligger kanske också en möjlighet?

PS. strax bredvid baren i Lima hittar jag en rättvis handels-butik och café (på bilden)som säljer produkter från småodlare och hantverkare som vi också kan köpa i en världsbutik i Sverige. Då känns det plötsligt som avstånden krympte lite även för bomullsodlarna.