Vågen -vägen till makt?

På bok- och biblioteksmässan presenterade Rättvisemärkt och Libris förlag boken Schyssta Bananer -den krokiga vägen till Rättvisemärkt. Boken är en svensk översättning av en bok av Harriet Lamb, en av hjältarna bakom framgången för Fairtrade i Storbritannien. Mer om boken hittar du här.

Min favorithistoria i boken är den om de indiska bomullsodlarna som köper en våg för de första premiepengar de fick som Fairtrade-certifierade:

Harriet citerar Ganga som är bomullsodlare inom ETC Chetna Organics: ”Innan vi blev Fairtrade Certifierade var penningutlånarna ett av våra största problem. Vi var tvungna att låna i början av säsongen för att kunna köpa frön och utrustning – och för att kunna betala extraarbetare som kan hjälpa oss att skörda bomullen snabbt när den är som bäst. De tog ut enorma räntor. Efter bara några månader skulle vi betala tillbaka en tredjedel av det vi hade lånat. Dessutom var vi tvungna att sälja bomullen till dem. Ofta lurade de oss när bomullen skulle vägas och mixtrade med vågarna för att inte behöva betala fullt pris. Genom att arbeta tillsammans kan vi få riktiga banklån till en bråkdel av penningutlånarnas ränta. Och vi kan inte bli lurade av någon när vi säljer vår bomull – för vi vet hur mycket den väger.”

Den där vågen blir så symbolisk. Genom att ha tillgång till egen kunskap kring en sån basal sak om den produkt de säljer som vikten kunde de utöka sin makt i förhandlingar med köpare. Kanske är det så enkelt att makt i slutänden oftast handlar om kunskap om sitt eget värde? Nästa steg är att se till att värdet i bomullsodlarnas vågskål växer.

I somras träffade jag bomullsodlare i Peru. Det sägs att man odlar världens bästa bomull i Peru, men av det märks inget i bomullsodlarnas ekonomi. Priset på bomull har sjunkit konstant de senaste 30 åren. I USA får bomullsodlarna över fyra miljarder dollar i subventioner. Tre fjärdelar av den amerikanska bomullen "dumpas" sedan på den internationella marknaden, ofta under produktionskostnaden. Det tvingar de bomullsodlarna i utvecklingsländer att också sälja sin bomull till underpriser, och de har inget statligt stöd att falla tillbaka på. Istället pressas produktionskostnaderna så mycket det bara går. Vilket i värsta fall får oacceptabla konsekvenser som barnarbete.

Det räcker kanske inte med en våg för att komma till rätta med de här problemen. Men man kanske man kan beskriva det som att vissa länder har fifflat med sin vågskål.