Pandora i en annan livsform

Kultur är mycket mer än underhållning, tidsfördrivning och billiga skratt. Kultur skapar livsstilar, upprätthåller konsumtionsmönster och ger oss bilder av andra världar, andra liv och andra möjligheter. Den senaste tiden har några kulturella händelser påverkat mig extra mycket. Filmen Avatar är en av dem.

Jag hade stora förväntningar på James Camerons film Avatar, konstigt, för jag gillar inte klassiska Hollywood-produktioner, bang-bang och science-fiction. Men det var någonting som fick mig att längta efter filmen. När jag väl såg den förstod jag precis vad det var.

Jag har alltid varit en drömmare med livlig, många gånger alltför livlig, fantasi. Att ha en livlig fantasi gör också att man ser något annat där andra bara ser människor, hus, skog, vatten. Bäst uttryckt som den 4-åriga lilla Emelie som jag var au-pair för i USA, sade. Vi var ute på hösten och lekte i en fors, bland stenar, och hon började plocka upp löv som låg nedtryckta under vattnet vid stenarnas kant. Jag frågade vad hon gjorde och Em svarade:
– Om jag vore ett löv så skulle jag vara rädd där nere. Hon ville hjälpa löven upp till ytan. Hon såg inte bara löv, hon såg ett liv i löven. Den typen av empati och medkänsla, så naiv och samtidigt självklar, saknar jag i denna värld. Och den finns på Pandora. Jag vill flytta dit.

I Avatar är den största behållningen för min del den vackra och stolta Neytiri, som visar upp avataren Jake den värld hon lever i och älskar. Det kan vara symboliskt, det kan vara en fantasivärld som Jake drömmer om när han ligger och sover med sina förlamade ben i den ”verkliga” världen. Liksom han kommer att älska fantasivärlden blir biobesökaren totalt uppslukad av planeten Pandora, där energierna mellan människor och naturen är sammankopplade i ett gigantiskt energiflöde. Och jag undrar, precis som Cameron vill, spelar det någon roll om Pandora inte finns? Spelar det någon roll om man aldrig kommer kunna koppla ihop sin hårsvans med en fågel eller häst för att rida den perfekt? Finns det inte redan andra energier i denna värld som är värda att bevara?

Det finns många stereotyper i Avatar: den galna militären, den naiva ex. militären, den oskyldiga naturbefolkningen... Men det jag hoppas att det filmen kan göra är att skapa en liten känsla för att det finns så mycket magi, så mycket energi i de naturliga ekologierna såväl som i de urbana ekologierna som vi bör ta vara på. När Andreas Carlgren talar sig varm för bilvägar krossar han inte bara det miljöorganisationerna kämpat för i årtal, han trampar också på den kraft som får oss att drömma om att världen är något helt annat än att pendla till jobbet. Att vi faktiskt är beroende av naturen och underställd den. Världen är en gigantisk Pandora i en annan livsform.