Monsterstäderna tar över

De kallas megastäder eller monsterstäder, städerna som är så packade av befolkning att de nära exploderar. Hur hanterar man saker som infrastruktur, matdistibution, utförsel av skräp och ja, miljöfrågorna, i dessa städer? Jag har tittat på början av en ny tv-serie på svt och känner mig ställd inför utvecklingen.

Nästa nummer av Camino är på väg till pressarna, temat är Urbant och innehållet är som vanligt en blandning av högt och lågt, med betoning på förvandlade områden och framtidens urbanister. Bara ordet urbanist förorsakade debatt på redaktionen. Är det egentligen någon som har en bra definition på en urbanist?
Shanghai, Bogotá, Bombay och Kairo är de städer som avhandlas i miniserien Monsterstäder på svt. Filmerna går att se i efterhand på webben, men hittills är det bara den första delen om Bombay som ligger uppe.

– Om man har sovit i 60 år och sedan vaknar upp och vill agera, då upptäcker man att situationen är helt bortom kontroll, säger en kvinna i början av filmen om Bombay och syftar till staden Bombay som hon bor i. I ett senare klipp ser man överfulla tåg rulla i väg genom staden som inte har arbetat med sin infrastruktur överhuvudtaget, tills nu, när en ny vägförbindelse ska byggas.
Jag minns filmen the Age of Stupid och den indiske affärsmannen som ska skapa flyglinjer över hela Indien för Ryanair-liknande priser. Alla ska ha möjlighet att flyga och slippa de vedervärdiga landstransporterna. Ett resultat av en bristande politisk vilja att skapa ett hållbart infrastrukturssystem.
– Människor vill flytta till städerna, kommer att göra det, och det går inte att stoppa oavsett om man vill eller inte. Städerna har en enorm attraktionskraft. Vi kan inte se det som bra eller dåligt, utan bara som fakta, sade Anna Kajumulo Tibaijuka från UN Habitat i Tanzania som gästade Götborg i december 2009 i samband med mottagandet av Göteborgspriset för hållbar utveckling. Städerna är som de är, en egen ekologi, ett eget blodomlopp, en nod där allt händer.
20 miljoner invånare har Bombay, som likt ett gäng andra städer i världen sällar sig till gruppen megastäder. Vi har läst om dem i boken Slum av Mike Davies, en bok som på ett intressant sätt visar upp den fascinerande utvecklingen av enorma slumområden. I serien på svt ser vi fullt kompetenta personer i slumområden med mobiler och tillgång till det mesta. Vissa andra storstadsälskare, såsom Bobo Karlsson, hävdar att slumområdena inte bebos av fattiga och marginaliserade och olyckliga människor utan av entreprenörer, vanligt folk och många som faktiskt trivs i sina områden och inte vill flytta därifrån.
Det finns inga enkla svar på utvecklingen av megastäderna, vi behöver bege oss ut dit, stötta städerna att arbeta med infrastruktur och boendefrågor. Vi kan inte längre fråga oss om hur vi kan få mer folk att bo på landet. Den riktiga frågan är: hur får vi fler människor att faktiskt kunna bo i städerna?

Ser mer frågeställningar kring miniserien av Ingemar Gustavson tidigare.