Way out West fortsätter imponera

Det var lappen på luckan i år igen. Way out West har kommit för att stanna. Med två dystra nedläggningar i 2010 års festivalsommar står de sig starka. Deras miljöansvar fortsätter att växa och artisterna kan knappast vara valda med bättre fingertoppskänsla. Det som imponerade mest var isländska raw food-kocken Jónsi och kanadensiska Tracy Chapman-liknande Basia Bulak.

För mig var det tre framträdande som verkligen berörde mig starkt. Det absolut starkaste var Jónsi, ena delen av före detta Sigur Ros. Förutom att vara en fantastisk och vacker sångare är han en raw food-kock som tillsammans med sin pojkvän driver raw food bloggen Jonsi and Alex
Hans show bjuder på fåglar, renar och fjädrar i en oerhört påkostad bildshow till drömmar om vad Jonsi själv kallar för "natureboy" - den orörda vilden, naturen som kraftkälla där du "re-ignite" - tänder på nytt.

Basia Bulak är en kanadensisk Tracy Chapman-liknande tjej som fullständigt svepte oss av fötterna framåt på småtimmarna i Annedalskyrkan. Med hennes musik i hörlurarna behöver du ingen shopping för att känna dig lycklig (om det nu är någon som behövde det).

Mumford and Sons är ett hajpat band, som väl lever upp till hajpen. Kärlek, sorg, smärta är innehållet i dessa mäns repertoar. Musikaliskt obeskrivbart med varning för småhårsresning.

Att prata om artister som förebilder är problematiskt. Måste man vara god för att man är bra? Nej, inte mer än andra. Men de som använder sitt kändisskap till att också göra skillnad betyder extra mycket för oss här på Camino. Annars räcker det långt att göra fantastisk musik. Det går knappast att toppa ur hållbarhetsperspektiv. I min syn, ett sätt att ha ett positivt miljöavtryck.

Själva festivalen fortsätter att göra framsteg på miljöbanan. KRAV-certifierad mat i restaurangerna och nu senast, deltagande i framtagandet av en ny ISO-standard kring miljö för evenemang. I år hade de även en tävling med lite miljöfrågor och en god, vegetarisk meny i Wasas öltält. Dessutom fanns vattenkranar att fylla med sina vattenflaskor i. Nästa steg är ekologisk öl, biologiskt nedbrytbara tallrikar och glas, sopsortering för plast och mer information i broschyrerna (enligt mig). Och så undrar man vad som är fel på besökarna. Slottsskogen såg vid 24-tiden på natten ut som en soptipp - och då överdriver jag inte med en endaste liten poncho. Fram för mycket mer miljötänkande festivalbesökare.

Läs imorgon intevjuer med några av årets festivalbesökare och vad de tycker om WoW:s miljösatsningar