Bloggat från Europa II: Berlin für alle

Jag besökte den tyska huvudstaden första gången i december förra året. Trots iskyla och köldsmärtor i tårna blev jag besatt. Under snön och mörkret anade jag Berlins potential som Europas intressantaste hörn: mystiskt, oborstat, nedsänkt i äcklande historia och samtidigt förföriskt vibrerande av samtid som få andra städer. Nu var det dags för besök nummer två, som ett första stopp på europaresan.

Jag tog tåget från Lund vid 21-tiden på kvällen och vaknade utvilad på Berlin Hauptbahnhof klockan 6 på morgonen. Smidigt. SJ kan behöva lite kred dessa dagar och det måste sägas till deras fördel att Berlin Night Express är ett mycket lyckat projekt. Gamla vagnar har målats upp i sobert svart och transporterar svenska hipsters till Belin varje dag under sommaren och flera gånger i veckan resten av året. Ordinare priser från 895 kr (enkel resa). Med Interrail-passet betalade jag 230 kr.

När vi ramlar ut på Unter den Linden är kylan bytt mot en värmebölja som slungar kvicksilvret upp mot värmerekord. Snabbt in på Guggenheim-museet. Enorm dörr, kal, rå entré, inga krusiduller. Väldigt Berlin. En deleuzeanskt inspirerad utställning om indisk film pågår, samt, till vår glädje, en stor satsning på framtidsvänligt mode med bland annat kreationer från coola Von Wedel Parlow i återvunna material och handfärgad ekobomull. Extra plus för en fixie-cykel i bambu bland plaggen. I museibutiken säljs produkter under titeln Werthaltig – Globalreusedsustainableecofriendlygreendesign med designers och varumärken som Tät-tat (gummiband av gamla cykelslangar), Kna Plus (fina påsväskor i komposterbart biosyntetmaterial), Luisa Cevese Riedizione (väskor av industrispill), Walking Things (Bottleboy, klädhängare av PET-flaskor) och, bland mycket annat, svenska Apokalyps Labotek (tvål av återvunnen falafelolja) som förövrigt fått Wallpapers designpris 2010 för sina golv av återvunna bildäck. Guggenheim Berlin är det minsta museet i Guggenheim-familjen, egentligen inte alls imponerande, knappt större än ett väl tilltaget galleri, men roligt att de satsat på denna typ av utställningar.

Värmeböljan drar horder av människor till Das Badeschiff i Kreuzberg, en pool nedsänkt i floden Spree. Anlagd sandstrand, bar och DJ som spelar minimal gör stället till det perfekta hänget under sommaren. På kvällen förvandlas det till klubb. På sant berlinvis är det lite svårt att hitta, jag går först fel och in på den väl dolda flodrestaurangen Freischwimmer, sedan genom ett område med vackert förfallna industribyggnader och till slut ut till Das Badeschiff.

Det är i första hand stadsdelarna Kreuzberg och Prenzlauer Berg som representerar det poppiga, vibrerande, samtida Berlin. Här är det nergånget så det förslår, grafitti överallt, speciellt i Kreuzberg som på något vis stannat på första rutan i gentrifieringsprocessen. I Kreuzberg är det framförallt berlinbarerna som lockar, i Prenzlauer Berg alternativshopping. Kolla i butikerna efter guiden Lifestyle & Trash Second Hand för en översikt över vintagebutiker. Ekorekomode finns här och där, bland annat har sköna Cyroline (Alte Schönhauser Straße 15, och flera andra ställen i stan) ett uttalat grönt tänk och säljer till exempel coola brittiska varumärket Monkee Genes.

Berlin är ungt och grönt och inspirerande på alla sätt. I Johanna Ståls Destination: Berlin som publicerades i magasinet för något år sedan finns fler tips, bland annat på matställen. Mitt tips på ekosmart mat i Berlin är definitivt att skippa köttet i snabbmaten och gå på halloumiosten istället. En sen natt i Kreuzberg avslutas alltid med ett besök på Bagdad Café (Skalitzer Straße, nedanför U-bahnstoppet Schleisisches Tor) och halloumi i pitabröd. Underbart frasig friterad halloumiost med rödkål och andra perfekta dönertillbehör.

Next stop: Wien