Kulturhuset: Takodling, fåglar, Jens Assur

Sergels torg i början av juni är en underlig gryta av yrvakna huvudstadsbor på glasspromenad i solen och studentflak med pumpande musik som kör varv efter varv runt Edvin Öhrströms glasspira. Värsta cirkusen alltså. Och samtidigt en av världens mest kraftfulla platser. Lite lugnare är det inne i Kulturhuset som under sommaren visar inte mindre än tre sevärda utställningar.

Låt tusen blommor blomma!
T o m 31 augusti
En liten fotoutställning om urban odling på olika platser i världen på Ekoteket som fortsätter på KulturhusTaket med en köksträdgård. Fotoutställningen är inte så märkvärdig men på taket lyfter utställningen. Allehanda köksväxter är utplacerade runt om på taket och vävs ihop med takkaféets sittgrupper. Kan inte tänka mig en bättre plats att lyfta fram idén om urban farming. Under sommaren håller man seminarier och workshops om odling.

Jens Assur: Hunger
T o m 26 september
1990-talets stora stjärnskott på den svenska fotohimlen, Jens Assur, har ägnat de senaste åren åt att skildra världen utifrån temat Hunger. Assurs bilder har tidigare främst rört sig i en sorts konstnärlig reportagegenre. I de här bilderna har han ofta zoomat ut och sökt skildra de destruktiva sidorna av konsumtionssamhället på ett sätt som för tankarna till fotografer som Andreas Gursky, Yann Arthus-Bertrand och, ibland, Lars Tunbjörk. Det är grafiskt, utstuderade linjespel, estetiskt renodlat. Starkt och lite ett slag i mellangärdet. En effekt som förstärks av Assurs texter om världens tillstånd som ackompanjerar bilderna – och tyvärr slår det ibland över till ett skuldbeläggande av den enskilda individen/betraktaren.

Brutus Östling och Lars Jonsson: Ringmärkt
T o m 22 augusti
Tyvärr hann jag av tidsbrist inte se hela denna utställning – tittade främst på Brutus Östlings mästerliga actionbilder av fåglar. Jag är egentligen inget stort fan av "naturfotografi" som genre men det är någonting med Brutus Östlings närgångna fågelbilder som fascinerat mig ända sedan hans debut som fotograf för något decennium sedan. Jag tror inte jag fattat vad det är förrän jag såg den här utställningen i onsdags: Han lyckas skildra fåglar på ett sätt som känns som reportagebild. Han jobbar med oskärpa och komposition som om det var människor han fångade på bilderna och hittar en närhet, grafisk renhet och ibland humor som är sällsynt inom genren.