Tillsammans är mindre ensamt

Vilken roll har de individuella lösningarna i en hållbar utveckling? Behövs det en starkare kollektiv nivå eller till och med en världsregering? Camino har pratat med författare och forskare från olika läger och reflekterar över relevans och konstruerade motsättningar.
Dela artikeln

När Rachel Carsons bok Tyst vår, om gifter, kemikalier och föroreningen av vår värld kom ut 1962 fick den genast enorm uppmärksamhet. Den ledde till att bekämpningsmedlet DDT förbjöds och Rachel blev något av en mor till den moderna miljörörelsen. Tyst vår väckte starka känslor och en stor protestvåg där många efterfrågade en ny typ av varor som tog mer hänsyn till miljön. Mer än fyrtio år senare har vi förbjudit många av de allra farligaste bekämpningsmedlen i stora delar av världen, men nya skadliga ämnen har tillkommit. Samtidigt har andra, än mer akuta problem uppkommit, såsom klimatkrisen och hotet mot den biologiska mångfalden.
I dag är de flesta överens om att klimatförändringarna är allvarliga problem. Frågan är på vilken nivå vi ska lägga ansträngningarna för att ändra händelseförloppet? De senaste åren har vi sett en uppsjö av livsstilsprodukter som alla manar oss till att bli mer medvetna i vår roll som konsumenter. Camino var det första renodlade livsstilsmagasinet i Sverige för en hållbar livsstil. Tidningar, radio, tv, böcker och webben kryllar av klimatsmarta tips och ekotrender, vilket har gjort oss mer medvetna som konsumenter. Men räcker detta? Många hävdar att förändringar på livsstilsnivå endast har en marginell betydelse och att det är politiska, kollektiva lösningar som behövs.
Sociologen zygmunt baumans senaste bok Konsumtionsliv beskriver hur vi människor i efterkrigstiden reducerats från att vara producenter till att bli konsumenter. I konsumtionssamhället är vi konsumenter på heltid som ska välja och vraka bland varor och hela tiden se till att vi själva är så attraktiva som möjligt. Vi ska kunna sälja vårt eget varumärke väl förpackat. Så har även diskussionen kring en hållbar livsstil förts – att ”succén” med ekomodet nu jämfört med tidigare är att kläderna är lika snygga som ”vanliga” kläder, det har varit dess viktigaste ”selling point”. Vi har förflyttat oss från slit-och-släng mentaliteten till en köp-och-släng mentalitet där vi inte ens sliter sakerna innan de slängs och nya inhandlas. Många konsumerar miljövänliga produkter av god kvalitet, men slänger dem och köper nya nästa dag. Vår livsstil passerar revy framför våra ögon utan att vi hinner blinka.

Folke Tersman, professor i filosofi vid Uppsala universitet, kom år 2009 ut med boken Tillsammans, där han menar att lösningarna på klimatproblemen står att finna genom upprättandet av en ”Världsregering”.
– Vi har ingen chans att göra något åt situationen utan radikala politiska beslut. Detta innebär dock inte att individens ansvar är mindre. Det är bara om tillräckligt många röstar på modiga politiker som de lämpliga besluten kan tas. Poängen med politiken är att det är lättare för folk att rösta för åtgärder som innebär att deras liv förändras på vissa sätt än att på egen hand genomföra dessa förändringar. Då kan man vara säker på att andra också kommer att genomföra samma förändringar (bördorna fördelas rättvist), samtidigt som övertygelsen är att politiskt fattade beslut, till skillnad från de egna livsstilsförändringarna, har påtagliga konsekvenser, hävdar Folke.
Han anser att individuella förändringar är viktiga, men att det mest handlar om att förstå sin egen betydelse i världen och att ”dra sitt strå till stacken”. Det är svårt att åstadkomma tillräckligt många individuella förändringar så det skapar förändring på kollektiv nivå. Varför är det så? I den filosofiska boken Tillsammans hävdar Folke att vi alla handlar efter våra egna intressen:
”De miljontals individuella beslut som ger upphov till växthuseffekten sker i jakten på små fördelar för egen del, som när vi köper en större bil, flyger till Thailand eller installerar en bubbelpool. Men även om dessa beslut tillsammans ger upphov till enorma skador så är varje individuellt beslut betydelselöst.” Ett alltför individanpassat samhälle kan snarare vara ett problem för att lösa stora globala problem, menar Folke.
– Demokrati skapar möjligheter till politiska lösningar, men huruvida dessa verkligen kommer att uppstå är en annan femma, vilket USA, hittills, illustrerar. Det beror på väljarnas förståelse av problemen men också på deras bevekelsegrunder. Om de är alltför fokuserade på sina egna intressen, snarare än på det allmännas bästa eller på vad moralen kräver, blir det svårt, vilket alltför ofta är fallet...
Betyder det att vi helt sonika ska sluta att bry oss om ekologiska kläder, återvunnen design, smart miljöteknik och närproducerad mat? Är de individuella konsumtionslösningarna mest ett stort problem?
Michele Micheletti, statsvetare vid Stockholms universitet, hävdar att konsumenternas makt är stor eftersom företag är snabba på att reagera på köpbeteenden. I en artikel i Dagens Nyheter hävdar Michele att alternativet till individers ansvarstagande är att allt regleras på internationell nivå. Och det är knappast troligt, menar hon.

Vi är alla ytterst individer, och även kollektiva beslut startar hos individer. Sociologen Ulrich Beck skrev om behovet av det individuella ansvarstagandet i sin bok Risksamhället, som kom ut 1987. Det kollektiva ”vi” kommer aldrig att kunna försäkra oss mot alla risker och faror i samhället, ansvaret kommer att hamna på individerna och företagen. Media har här en viktig roll att granska och upplysa människor. Demokrati är ett fundament i risksamhället, om inte vikten av eget ansvarstagande tas på allvar finns en risk för diktatur, menar Ulrich.
Alltså, om inte var och en tar ansvar för ”den andre” riskerar vi i slutändan att leva självcentrerade, egoistiska liv och de styrande förvandlas till diktatorer.

Vi ser idag en motreaktion till de två polerna individuellt kontra kollektivt ansvarstagande. Många människor känner att de individuella lösningarna inte är tillräckliga, men känner samtidigt att det är för svårt att påverka på den politiska nivån. Istället för att inte agera alls kan de engagera sig i sitt bostadsområde, på en mellannivå. Det är tanken bakom grundandet av den omskrivna Transition-rörelsen, som startade 2006 i staden Totnes i Devon i Storbritannien. Initiativet handlar om att förbereda städer på ett liv efter olja och med lite kol.
– Den politiska processen är skadad av pengar, makt och intressen. Storföretag och regeringar kan bidra till förändring, men eftersom de har investerat så mycket i det här systemet så har de inte tillräckliga incitament för att förändra det. Hållbara samhällen kan enbart skapas från gräsrotsnivå, och endast på det sättet kan vi få regeringar att ändra sig, säger Naresh Giangrande, som var en av initiativtagarna till den första Transition-staden, i tidningen Orion.
Transition-rörelsen handlar om att ändra skalan på vår förändring.
– Jag tycker det är jättebra med sådana saker som Transition Towns, och att de kan bidra. Men de räcker inte, av uppenbara skäl. Det finns ett problem. En del tänker så här: ”Bara jag håller mina egna händer rena, och lever miljövänligt, så har jag gjort det som krävs och behöver inte känna mer skuld eller ansvar.” Men det är viktigt att engagemanget inte stannar där, säger Folke Tersman.
Samtidigt som de politiska och gemensamma aktionerna är kraftfullare än de individuella, så är det viktigt med självständiga och tänkande individer. Det är viktigt att stödja positiva initiativ, att ta ansvar för våra handlingar och fundera över vår roll och livsstil; hur mycket vi ska se oss själva som konsumenter och hur mycket vi ska se oss själva som medmänniskor och medborgare.

Att vara konsument kan vara att kritiskt granska och ifrågasätta. Att välja i butiken en vara som är producerad med hänsyn till mänskliga rättigheter, eller utan kemiska bekämpningsmedel, gör en direkt påverkan och skapar ett direkt mervärde. Dessutom påverkar det företag att ställa om. Men att vara människa är så mycket mer än att vara en konsument. Det kan vara att bli sitt eget livs regissör, att ta tillbaka produktionen av sitt eget liv. Ställ dig själv frågan: Vill jag vara en tänkande, fri människa som tar aktiva beslut och slår mig samman med andra likasinnade? Svarar du ja så har du kommit långt. Och självklart är tillsammans oftast mindre ensamt.