En tro för vår tid

Finns Gud i internet? När skilsmässan mellan staten och kyrkan var fullbordad gick något förlorat. Vårt behov av religion finns kvar men det måste till en ny tro, en ny utopi för att rädda planeten menar Alexander Bard och Joel Lindefors. De är med och försöker skapa en ny religion anpassad för vår tid.
Dela artikeln

– Gud är det enda namnet vi har för våra drömmar. Men Gud kan ha olika namn: utopin, ödet, universum, tomrummet. Ett tomrum är en yta där det inte existerar något, och vi projicerar massa saker på det. Vi föreställer oss något där det inte finns något. Det är också Gud.

Jag träffar Alexander Bard i hans hemmakvarter på Nytorget i Stockholm för att prata om huruvida det går att skapa en religion med en annan Gud än den traditionella, en Gud för vår tid.

Religionen har under det sekulariserade samhället haft monopol på frågor om samhörighet, tro, vänlighet och vishet. Som icke-troende är det lätt att avundas religiösa för detta, samtidigt som man inte känner sig hemma hos någon av de befintliga religionerna. Allt fler söker sig till österländska idéer som taoism och zen, eller jagar meningsfullhet i meditation, yoga eller andra typer av gemenskaper.

Filosofen och författaren Alain de Botton var med och startade School of Life i London år 2008, ett center som utbildar människor i det som kallas för Emotionell Intelligens, fritt översatt som ”att lära sig hantera livets svåra frågor”. Hans bok Religion för ateister är en handbok i hur vi kan låna det bästa från religionen i den sekulariserade vardagen. Ett lättillgängligt ställe att starta för den som vill tillgodogöra sig det bästa från religionen, utan att ansluta sig till en traditionell troslära.

I Sverige har det vuxit fram en ny religion, Synteismen, utifrån ungefär samma frågställningar, men med ett större fokus på att skapa något som ingen äger, har monopol på eller leder. Och utan ”självhjälpskurser” som i School of life. Men trots att rörelsen saknar en ledare så är idéerna till viss del sprungna ur Alexander Bards och Jan Söderqvists filosofiska resonemang, som resulterat i den nyutkomna boken Synteism – att skapa Gud i Internetåldern.

Alexander Bard behöver knappast en presentation, de flesta känner igen honom som kaxig domare i tv-programmet Idol eller som en av artisterna i band som Army of Lovers. Men filosofen Bard är internationellt känd för sina böcker om framtiden och internet. Som filosof är han lika självsäker som artist, men håller en mer lågmäld och seriös ton.
Han kallar synteismen för ”en tro för icke-troende”, som vill återövrera mening, sammanhang och tron på något. Och kanske är den nya guden internet.
– Att rädda planeten kommer gå till så att sju miljarder människor går omkring med små appar där de hjälper till att fixa problemen. Teknologin kan vara räddningen, framförallt kommunikationsteknologin och den fria nya världen där man delar på allt. Internet är en gud vi alla kan tro på – en gud för vår tid.

Men att internet skulle vara Gud är bara en av flera olika idéer, han vill gärna se fler förslag. Synteism betyder ”den Gud vi skapar”. Och vi behöver en gud, eller utopi, som enligt Alexander är samma sak.

I sin senaste bok kopplar Alexander samman rörelsen för ett fritt internet med miljörörelsen och menar att de är sidor av samma mynt. Det är människor som vill hitta ett större sammanhang, en ny berättelse och ideologiska aspekter som handlar om vilka rättigheter som ska finnas i denna nya värld som vi skapat. Det handlar om att ”hacka om” systemet, i allt från befintliga politiska maktstrukturer till betalningsmedel (Bitcoin). Det är en kultur där vi delar på allt – kunskap, information och arbetskraft.
– Jag fick idéerna först när jag besökte festivalen Burning Man i Nevadas öken och insåg att alla som var där trodde på något, men att det inte var religiöst. Burning Man var ett Mecka. Vi brände en enorm träfigur, hade ett tempel och trodde på en massa saker, såsom en hållbar värld, gåvokultur, frihet och att ta hand om sin egen skit.
Då insåg Alexander att vi alla tror på något, men att gudarna är skapade av oss människor.
– Vi har sekulariserats dåligt. Det är en central tanke hos flera filosofer som pratar om behovet av en ny tro idag. Vi tog bort Gud och trodde att allt skulle bli bra. Men vi skulle ha behållit allt som var bra med religionen och utvecklat den istället.

"Historiskt sett har människor aldrig rest sig när de fått en dystopi presenterat för sig"

Synteismen handlar om att skapa ett sammanhang och en plats för diskussion om det nya Utopia, den nya guden.
– Vi satte Gud på fel plats, han levde inte före oss, Gud finns i framtiden. Och vi måste skapa ett nytt Utopia för att rädda världen, säger Alexander.
– Idag ser vi på undergången som något som i bästa fall kan undvikas. Men jag beundrar folk som flyttar ut till ekobyar och startar alternativa valutor. Kanske hittar de en modell som vi andra kan kopiera. Därför engagerar jag mig i lokala Burning Man-events, för där skapar vi en temporär utopi som vi tror på under några dagar. Kanske kan vi tro på den några veckor, eller några månader? Sakta men säkert kanske vi kan börja tro på en utopi igen.
– Historiskt sett har människor aldrig rest sig när de fått en dystopi presenterat för sig, vi människor funkar inte så – det är tron på det utopiska som får människor att resa sig.

Den verkliga fienden är individualismen, menar Alexander.
– Det är individen som plundrar planeten och förstör den, vi sitter som individer och tittar på planeten och vill erövra den, konsumera den och kasta bort den. Det finns en inbyggd självdestruktivitet i individualismen. Det är inte kapitalismen, inte pengarna i sig, utan det är individen själv som förstör.

Detta är extra intressanta ord för att det kommer från liberalen Alexander Bard, som har ett förflutet i Folkpartiet, Centerpartiet och det egna partiet Liberaldemokraterna.
– Vi måste skapa en helt ny berättelse som passar oss som divider (delar) snarare än individer, där vi ingår i något som är större än oss själva. Det kan vara ett community online eller en ekoby på landet. Det är samma krafter som ligger bakom båda de engagemangen.

"Att göra bra saker är en lyx man kan kosta på sig när man har råd att göra det"​

Alain de Bottoms idéer handlar om att kyrkan har monopol på att prata om godhet, moral och etik – frågor som han anser att alla människor behöver prata om. Men Alexander är inte mycket för idén om godhet.
– Idén om att vara en god människa är en ganska sunkig idé för det utgår från att man är bättre än någon annan människa. Och då är vi inne på det här med att folk tävlar med varandra. Inte minst hos män som ska jämföra sig med varandra hela tiden. Att göra bra saker är en lyx man kan kosta på sig när man har råd att göra det. Att jag kan ge pengar till något initiativ eller en tiggare betyder bara att jag har råd att göra det, inte att jag är en bättre människa. Det är ett fängelse att hamna i. De moralistiska tankarna är idéer som synteismen vill röra sig bort ifrån. Vi jobbar mot en radikalt egalitär människosyn, vi människor är jämlika och det finns ingenting som talar för att någon människa är bättre än någon annan.

Det Alexander pratar om är det som traditionellt setts som skillnaden mellan godhet och solidaritet. Och för att komma ifrån idéerna om ledare, att någon är godare än någon annan är det strikta regler kring jämlikhet som råder på synteistmötena.
– När någon kommer in till ett möte säger vi: ”Häng av din jävla hipsterrock utanför. Glöm attityd och gå in i en timme i ett rum där vi alla är radikalt jämlika.” Det tror jag i sig är väldigt andligt. Det finns ingen hierarki.

Vi har inga måsten att vara goda, menar Alexander. En person med mycket pengar har ingen skyldighet att rädda världen, däremot har den friheten att vara generös.
– Jag vill gärna ge av mitt överflöd, men det betyder inte att jag är god. Det är för att det är skönt att ge, det är rent egoistiskt.

Joel Lindefors engagerade sig i synteismen så fort han fick höra talas om den. Han bodde sommaren 2012 isolerad i en stuga på landet och läste massa böcker när han en dag fick ett sms från Alexander Bard som ville träffa honom. Alexander hade blivit rekommenderad att kontakta Joel och åkte till hans stuga på besök. Det visade sig att de båda bar på samma tankar. Joel, som prästson, hade sett många positiva sidor med religion, men kände sig motvilligt som en ateist. Synteismen tilltalade honom. Han är djupt engagerad i miljöfrågor, arbetar med hållbarhetskommunikation men saknade den djupare berättelsen.
– Vi behöver inte tro på ett spöke som heter själen eller lägga till massa mystik i världen. Naturen och allting är redan så vidunderligt och magiskt. Så varför ska vi göra det?

– På diskussionsforumen på nätet var det mycket teoretiska diskussioner på en hög nivå, för mig var det viktigt att träffas fysiskt. En religion för mig innehåller tre delar: någon slags myt eller berättelse inklusive metafysik och teologi, del två är en ritual och del tre är en församling. Utan de tre finns ingen religion. För mig var det viktigt att komma till ritualen och hitta en församling och inte bara vara en intellektuell övning på Facebook.

Det tog ett halvår efter att Alexander och Joel sågs, och våren 2013 var det dags att komma igång. De började med en hemförsamling, de träffades hemma hos folk varje helg.

Ritualen började med att de ställde sig i ring, höll varandra i händerna handen och ljudade, ”som ohm i yoga”. Efter det höll någon ett anförande, ”lite som en predikan”, sedan meditation och vittnesbörd från någon om varför man valde att vara här. Till sist lyssnade de på ett musikstycke, kramade om varandra och önskade varandra frid.

Men just nu letar de efter en lokal att vara i eftersom intresset blivit så stort.
– Något vi har fått träna oss i är att inte tänka marknadsföring. Vi har ingen brådska. 2–300 år är inte långt i det här perspektivet. Nu är vi fortfarande inne i en teorigreppande fas, men vi väntar på mer konst och musik som kan berätta vår historia på andra sätt.

– Jag är egentligen inte så intresserad av att starta en religion, men jag vill så jäkla gärna ha den, säger Joel.

Alexander om ett gott liv

– Ett fritt liv men hållbart. Ha så få grejer som möjligt. Du är fri att göra som du vill så länge du inte skadar andra. Jag tror vi kommer jobba mindre men vara mer konstnärliga. Jag är för medborgarlön, basinkomst. Det är också det bästa botmedlet mot Sverigedemokraterna, så alla känner en grundtrygghet.

Lär dig mer

Alain de Botton Religion för ateister
Alexander Bard & Jan Söderqvist Synteism – att skapa Gud i Internetåldern
Sam Harriss Waking Up – a guide to spirituality without religion
Simon Critchley The Faith of the Faithless
Slavoj Zizek Less then nothing
Quentin Meillassoux After Finitude