Kairos sopsamlare leder grön energi-revolution i slummen

I "garbage city" Mashiyet Nasser i Kairo har en världsunik sopinsamlingsstruktur uppstått där 85 procent av stadens skräp återvinns. Nu har zabaleen – stadens sopsamlare – också börjat använda avfallet för att producera sin egen energi.

Nedanför Hanna Fathys takterrass breder storstaden Kairo ut sig som en matta av blinkande ljus. I bakgrunden spelar en radio arabiska popsånger, mitt i staden skymtar Nilen och i fjärran, bakom kullar och minareter, reser sig pyramiderna. Men det är inte den imponerande utsikten som väcker störst uppmärksamhet. Bland blomlådor och utemöbler blänker solpanelerna i eftermiddagssolen och i köket puttrar tekannan på spisen med energi från biogastanken. Hanna Fathy tillhör en ny generation unga, välutbildade egyptier som i likhet med zabaleen ser möjligheter där andra ser oanvändbart avfall.
– Zabaleen har sorterat sopor i generationer, men vi har också bara börjat använda avfallet för att producera vår egen energi. Med solen och soporna finns det en outnyttjad energikälla i ”sopstaden”. Det är slöseri att inte ta tillvara en sådan jätteresurs, säger han medan han kryssar mellan varmvattenberedaren, biogastanken, solcellerna som får musiken att flöda ur högtalarna och köksträdgården som får näring från resterna av biogasproduktionen.

"De flesta ser bara matrester, men för oss är det en hel dagsförbrukning
av varmvatten"

Hanna Fathy är en ivrig förespråkare för förnybara energikällor och talesperson för Solar Cities, en organisation som arbetar för att tillgodose energibehovet i slumområden världen över. Initiativtagare till Solar Cities är amerikanen Thomas Culhane, en stadsplanerare med utopiska visioner för stadsodling och hemenergiprojekt. Energin från biogasen och solpanelerna förser Hanna och hans familj med gas till spisen, något att äta, varmvatten och bakgrundsmusik under sena eftermiddagar. Medan Hannas hustru Sabah bjuder på te i guldkantade teglas, demonstrerar han själv hur den specialtillverkade avfallskvarnen under diskbänken förvandlar köksavfallet till bränsle för biogastanken genom att låta resterna från en sen middag försvinna ner i diskhon.
– De flesta ser bara matrester, men för oss är det en hel dagsförbrukning av varmvatten eller en timme med alla lampor tända, säger han.

Det är ingen slump att Solar Cities valt Manshiyet Nasser som bas för sitt energiprojekt. Området i skuggan av den kristna koptiska kyrkan är hem för 6 500 familjer, kända som zabaleen, Kairos sopsamlare. Zabaleen försörjer sig på att samla in, sortera och återvinna de 4 500 ton sopor som invånarna i Egyptens huvudstad lämnar efter sig varje dag. Lastbilar och åsnekärror fullastade med sopsäckar kryssar varsamt mellan hålen i de trånga gatorna för att inte riskera den dyrbara lasten. Solstrålarna som letar sig in i trapphus och på bakgårdar landar på berg av plastpåsar, gamla tidningar, glasflaskor och kasserade hushållsmaskiner. Från mat till möbler, allting tas tillvara. Medan andra städer kämpar med att återvinna en liten del av sitt avfall, återvinner zabaleen upp till 85 procent av Kairos sopor.

"Varje gång en egyptier öppnar en läsk skapar det arbetstillfällen för oss här"

Hemma hos Moussa Zakry ligger de färgade plastbitarna i drivor. I ett hörn tronar den bullrande maskinen som skär sönder plasten i centimeterstora bitar innan den paketeras för vidare transport till fabrikerna. Moussa Zakry öppnar en av säckarna och plockar upp en rejäl näve plastflingor som spottats ut från maskinens inre.
– Det som är skräp i resten av Kairo, är guld i sopstaden. Varje gång en egyptier öppnar en läsk skapar det arbetstillfällen för oss här i Manshiyet Nasser. Enorma mängder aluminiumburkar transporters upp hit varje dag, säger 23-åringen som har kartlagt stadens gator i jakt på användbart avfall så länge han kan minnas.
– Glas sorteras och säljs till fabrikerna. Koppar och andra metaller smälts ner och köps upp av återförsäljare. Plasten används för att tillverka klädhängare och billiga leksaker och gamla tygstycken blir madrass-stoppning, säger han.
Namnen på stora schampotillverkare som Head & shoulders och Pantene är bland det första barnen får lära sig i områdets återvinningsskola där Moussa Zakry undervisar. Några flaskor är mer värdefulla än andra och ger några extra kronor från tillverkarna som vill förhindra att flaskorna fylls på och säljs vidare med andra märkens produkter.

"Det organiska avfallet kan på sikt bli en viktig inkomstkälla"

Det som började med fattiga bönder som lämnade landsbygden för huvudstaden, och behövde ett sätt att försörja sig och sina familjer, har växt till en rörelse som sprider zabaleens kunskap till fler bostadsområden i Kairo. Ön Zamalek mitt i Nilen ingår i en femårig sopsorteringskampanj för att förmå invånarna att börja sopsortera. Moussa Zakry är en av ett trettiotal Manshiyet Nasserbor som regelbundet besöker skolor, universitet, företag, kontor, restauranger och föreningar i området.
– Det organiska avfallet kan på sikt bli en viktig inkomstkälla, för att inte tala om den tid det skulle spara för oss om en del av sorteringen görs redan när matresterna hamnar i soppåsen, säger han.
Planen för de kommande fem åren är att samarbeta med internationella företag och så småningom täcka in hela Kairo. Det skulle inte bara ge zabaleen en ökad inkomst, men också formell status som huvudstadens sopsamlare. Zabaleen har länge setts som andra klassens medborgare, deras arbete erkänns inte av den egyptiska regeringen och 2005 beslutade politikerna att låta spanska och italienska företag ta över sophanteringen, ett beslut som påverkade tusentals Manshiyet Nasserbor.
– De utländska företagen sorterar inte avfallet. Istället deponeras det osorterat i stora anläggningar i öknen, säger Moussa.

"Om alla slumbor satte upp en solfångare på taket eller en biogastank i
källaren skulle de snart vara självförsörjande på energi"

I trappan på väg upp till Hanna Fathys lägenhet sitter hans mamma och bror, fullt sysselsatta med att sortera tangentbordskomponenter och kasserade kretskort. Under de fem år som Solar Cities funnits i Kairo har hundratals sopstadsbor passerat Hannas takterrass och förvandlat den till ett högkvarter för den gröna energirevolution som sipprar genom sopstaden och är på väg att sprida sig över världen. Det senaste halvåret har Hanna besökt Jordanien, Kenya och Tanzania för att starta upp liknande projekt.
– Jag berättar om den heliga kon, biogastanken, och hur avfallet som passerar kons mage kommer ut i andra ändan som energi. Sedan förklarar jag hur lätt det är att själv tillverka både solfångarna och biogastanken.
I Manshiyet Nasser syns redan resultatet av hans arbete i form av ett växande antal blänkande solfångare på hustaken. Det som började som ett småskaligt energiexperiment, högt ovanför Kairos hustak har möjlighet att på sikt förändra slumområden världen över tror Hanna:
– Brist på el och varmvatten är vardag i storstädernas allra fattigaste och mest eftersatta kvarter. Invånarna är ofta beroende av lokala politiker som bryr sig mer om hur mycket pengar de kan stoppa i egen ficka än om det finns varmvatten i kranen hos de boende. Om alla slumbor satte upp en solfångare på taket eller en biogastank i källaren skulle de snart vara självförsörjande på energi, och politikerna kan stå där med lång näsa.