Allt barnen rör blir guld

Skräp från industrin är roligast att leka med. Det tycker förskolebarnen i Vaggeryd som bygger riddarborgar och nya banor till Super Mario av frigolitklossar, skumgummibitar och missfärgade kakelplattor.

– Allt det här skulle bara ha slängts om det inte kommit hit, bränts upp eller deponerats. Man blir helt lycklig när man ser allt. Å vilka grejer det finns!
Kerstin Nordenstam som är projektledare på Kreativt Återanvändningscenter i Vaggeryd visar runt i en stor lagerlokal fylld med spillmaterial från den lokala tillverkningsindustrin. Materialet lånas ut till kommunens förskolor och skolor som använder det i daglig lek och pedagogiska projekt.

"De här klossarna är oerhört populära att bygga med"

I lagerhyllor och pappkartonger samsas skumgummi-bitar, remsor av textilier och trådrullar med träspill, papprör, utstansade metalldetaljer och missfärgade kakelplattor. Och så barnens favorit: jättestora byggklossar i svart lyxfrigolit, ett material som används som ljudisolering i Kinnarps kontorsskärmar.
– De här klossarna är oerhört populära att bygga med. Gullbäckens förskola där jag jobbade tidigare fick nys om dem för en tid sedan. Det som är bra med Kreativt Återanvändningscenter är att eftersom materialet samlas här så kan alla förskolor i Vaggeryd ta del av det, utan att alla behöver springa till Kinnarps, säger Kerstin.

"Våra barn byggde en Super Mario- bana med frigollitklossarna"

Idén till centret kommer från det italienska konceptet Remida, som utvecklats inom den pedagogiska filosofin Reggio Emilia. En av grundtankarna är att utveckla barnens alla uttrycksmöjligheter och man undviker därför färdiga leksaker till förmån för ett mer fritt lekmaterial.
Under vårt besök hinner flera pedagoger komma förbi för att låna material. Madelene Larsson, som jobbar med musik i årskurs 2, vill låna vita lakan. Hon håller på och sätter upp en ”kroppsmusikal” som ska ge känslan av sjukhusmiljö. Madelene har med sig sina egna barn Hanna, 6 år, och Dennis, 4 år, och det dröjer inte länge förrän de gått loss på de svarta frigolitklossarna från Kinnarps och byggt något som liknar ett piratskepp.
– Vi använder material från centret på fritidshemmet där jag jobbar. Våra barn byggde en Super Mario-bana med frigolitklossarna. När jag frågade vad de gjorde så sa de ”vi bygger en ny level”. De har byggt en start- och landningsbana för flygplan också och mycket annat, berättar Madelene.

"Hej, vi jobbar med 1-åringar, vi vill ha ert skräp"

Kreativt återanvändningscenter öppnade i oktober 2011 och finansieras med EU-pengar, fram till maj 2013. Sedan hoppas de kunna finansiera det på något annat sätt. I inledningsskedet har man i första hand riktat sig till förskolor, men flera skolor har också kommit och lånat material. Dessutom har äldrevården hört av sig. Kerstin och de tre andra projektledarna har byggt upp ett nätverk av företag som bidrar med material. När de hittar något som verkar intressant åker de ut och presenterar projektet.
– Det kan vara svårt när man kommer ut till ett nytt företag. När man knackar på dörren och säger ”hej, vi jobbar med ettåringar, vi vill ha ert skräp” så säger de ofta att de inte har något som vi skulle kunna använda, men att vi kan gå en runda och titta. Så börjar vi rota... och hittar jättebra grejer. Och det är bara att ta. För en del är det en vinst, de skulle få betala för att bli av med materialet på något annat sätt, säger Kerstin.

Materialet som förskolorna hämtar på centret får de sedan behålla. Det enda kravet är att de skriver upp vad de tar och lämnar någon typ av dokumentation senare om hur materialet använts. Centret sammanställer all dokumentation de får in och sprider idéerna om hur materialet kan användas till alla de medverkande förskolorna. Idéerna finns samlade i ett forum på nätet, där man också kan se om det kommit in något nytt material.
– Man kan också maila hit och fråga vad som finns. En förskola skulle bygga en helikopter ute och mailade att de behövde material, och då åkte en av våra projektledare ut till skroten och letade grejer och hittade en propeller och en gammal traktorsadel.

"Företagen har ganska hårda miljökrav på sig och bra koll på vad som är miljöfarligt"

Men finns det inte risker med att använda material som från början inte är gjorda för lek? Att använda något som är skapat för ett visst användningsområde i ett annat sammanhang är inte alltid lämpligt, med tanke på till exempel färgämnen och kemikalier i materialen.
– Företagen har ganska hårda miljökrav på sig och bra koll på vad som är miljöfarligt. Men vi har fått många frågor om det och kollar alltid noga med företagen när vi hämtar grejer. Något företag sa nej direkt eftersom de jobbade mycket med plaster och det passade inte alls.
Centret är också noga med att det inte ska vara vassa kanter eller annat som barnen kan göra sig illa på.
– Ett företag tyckte att kanterna var för vassa på några metallbitar som vi skulle få.
Då tumlade de bitarna åt oss för att få bort det vassa. Så företagen är väldigt hjälpsamma. Sen har personalen som jobbar med barnen ett ansvar, att fundera på om det passar till den åldersgrupp man har till exempel.

Vid en gammal overhead-apparat står Kerstins dotter Sara och vänder och vrider på några bitar färgad plastfilm. Ljuset från apparaten projicerar upp former och färger på väggen. Bitarnas proportioner förändras och när två färger överlappar varandra skapas en tredje. Inom Reggio Emilia-pedagogiken är det utforskande arbetssättet centralt.
– Det är inte så att man bara bygger något och sen är det färdigt. Man kanske lägger till ljus, en overhead eller en ficklampa och ser hur skuggorna blir. Och funderar på hur man ska lysa för att skuggan ska komma på den väggen där. Eller så ritar man av det man byggt eller målar det. Eller lyssnar på det. Hur låter plast? Hur låter trä? Det blir ett lärande med materialet, säger Kerstin.
Runt om i lokalen har man byggt små workshop-stationer. Förutom overheadapparaten finns en balja med vatten där barnen kan testa vilka material som flyter och inte flyter. På ett bord ligger bestick fastsatta i snören. När barnen håller i snörena samtidigt som de sticker in fingrarna i öronen och besticket slår i bordskanten får de en ljudupplevelse mäktig som en kyrkklocka. Någon har byggt en flerdelad låda med spillbitar av heltäcknings-mattor på botten som ger barnen olika taktila upp-levelser när de sticker ner fötterna.
Det är inte ovanligt att barnen känner igen en del saker, när en förälder jobbar på Kinnarps till exempel. Kerstin berättar om skolor där barnen gjort studiebesök på de företag som materialet kommer ifrån, och kopplat det till samhällskunskapen.
– Har de byggt något i klassrummet med grejer från Syntema eller Bobbys Tapetserarverkstad så har de åkt dit sen. Så blir det en naturlig koppling mellan utbildning och näringsliv, och det är ju näringslivet väldigt intresserade av. De har svårt att få arbetskraft här i kommunen och sökande till industriprogrammet på gymnasiet. De har lite panik och behöver skapa ett intresse för teknik tidigt.

"Det handlar om att hålla materialet i omlopp"

Vinsterna med verksamheten som Kreativt Återanvändningscenter bedriver är många: en naturlig koppling mellan skola och näringsliv skapas, att leka med ett fritt material istället för färdiga leksaker ger barnen nya kreativa möjligheter, både förskolor och företag sparar pengar på hanteringen av materialet – och så är det förstås en miljövinst.
– Det ska vara ett flöde av grejer. Det är inte så mycket pysselgrejen som är tanken, där barnen limmar ihop något och tar med sig hem. Mer att barnen bygger ett torn idag som rasar, och imorgon kan de bygga det igen. Det handlar om att hålla materialet i omlopp.

Vad händer med materialet när det är utslitet?
– Då ska det sorteras som plast, papper och så vidare. Men vi vill ju att det ska användas så länge som möjligt. Istället för att det blir liggande någonstans om barnen tröttnar på det så ska det tillbaka hit och sedan ut en vända till. Har det varit en vattenbana på ett ställe så kan det bli ett torn på ett annat ställe. Tanken är att det ska snurra så länge det bara går innan man kasserar det.

Hur har du utvecklats som pedagog genom projektet?
– Det är ett så roligt material och jag lär mig nya saker hela tiden. Projektet är en dröm för mig, jag har drömt om det här nästan ända sedan jag blev förskolelärare. Jag är en samlare själv och har det i mig, och att kunna använda den egenskapen i jobbet och sprida det till andra är jätteroligt.