Detroit – bilstaden som grönskar

Står USA på fallrepet som världsmakt? Ingenstans blir denna frågeställning tydligare än i Detroit. I staden som under 1900-talet mer än någon annan symboliserade USA:s industriella muskler har bilindustrin fallerat och invånarantalet halverats. Men det finns saker som växer.
Dela artikeln

Motorstaden, Motown, är den amerikanska bilindustrins hjärta. Vid 1900-talets mitt var framtidstron gränslös. Bilden av morgondagen kretsade kring mer, större, snabbare. Men med bilindustrins fall har Detroit dragits ner i djupet. Den vita medelklassen har sedan länge lämnat staden för de mer välbärgade förorterna. Förfallet är påträngande. Överallt nedgångna hus och ödetomter. Även i centrum breder ruinerna ut sig. En gång pampiga palats har förvandlats till spöklika kråkslott med gapande inslagna fönster. Där framgångsårens monument en gång utstrålat makt och styrka håller naturen på att tränga in och gestalta nya ekosystem. Uppgifter talar om hisnande 65000 ödetomter i staden. Lika påträngande som förfallet är den växande fattigdomen. Uppemot hälften av befolkningen är arbetslös. Med bilindustrins färd mot undergång står plötsligt många tidigare välavlönade bilarbetare utan arbete och med myndigheternas matkuponger som sin livlina.

Kris kan verka förlamande, men den kan även ge impulser till att tänka i nya banor där problem vänds till möjligheter. Underifrån väcks nu initiativ som ger förnyat hopp åt Detroit. Den stad som symboliserade industrialismen är på väg att bli symbol för motsatsen: odling. Ingen annan västerländsk storstad är lika uppodlad. Motorstaden bildar förpost till den urbana odlingsrörelse som sveper över världen; en rörelse med många drivkrafter men som mest av allt handlar om livsmedelssäkerhet. Den gror från insikten att vi i en värld av klimatförändringar och resursknapphet måste tänka i nya banor kring matproduktionen.

Att maten kommer från storköp som Wal Mart och snabbmatskedjor som Taco Bell är för amerikanerna lika självklart som att kunna recitera nationalsången eller känna namnen på grundlagsfäderna. Men något håller på att hända. Under senare år har miljoner amerikaner börjat odla grönsaker i egen täppa. Ett led i att möta stigande livsmedelspriser och tätnande förebud om den amerikanska livsstilens bräckliga utsikter. Ingenstans är trenden tydligare än i Detroit. Stadens ödetomter ger unika möjligheter till uppodling. Så kallade community gardens – grannskapsodlingar – växer fram överallt. I dagsläget är de ungefär 800.

Den underliggande drivkraften är fattigdom. Detroit beskrivs ofta som en food desert, en livsmedelsöken. De stora matvarukedjorna har sedan länge flytt staden. Här finns på gott och ont inga Wal Marts, Kmarts eller Safeways. Det saknas kommersiellt underlag för att driva bilanpassade stormarknader i en miljö där de flesta saknar bil. Invånarna hänvisas i stället till små butiker på hörnet som erbjuder snacks och dyr tobak. För många blir lösningen snabbmat eller soppkökskön.
– Urban odling är ingenting nytt här i Detroit. En borgmästare i slutet av 1800-talet lanserade detta i stor skala, även då var orsaken ekonomisk kris. Samma sak skedde under krigen och depressionen. Det säger Patrick Crouch , en rättfram person i militärgrön utstyrsel och yvigt skägg. Vi befinner oss vid Earthworks Urban Farm som likt en grön oas ligger nedsänkt i det djupt förfallna östra Detroit. Vägen hit kantas av nedbrunna hus och igenvuxna ödetomter, men också av ett och annat hus som tappert håller stånd mot omgivningens förfall. Här öppnar sig plötsligt ett landskap med växthus, bikupor och stora ytor med ekologisk odling av allt från broccoli till krusbär. Crouch arbetar som fältansvarig. Själv uppvuxen i Baltimore sökte han sig till Detroit för att få arbeta med urbant jordbruk.
– Jag ville vara med och undanröja de verkliga orsakerna bakom storstädernas problem.

Earthworks är en förgrening av the Capuchin Soup Kitchen, en Detroitinstitution som drivs av en franciskansk munkorden. Starkare än andra urbana odlingsgrupper betonar de människans band till naturen. Sedan starten 1997 har verksamheten expanderat till odlingar över hela Detroit. Några få anställda leder arbetet som mest sker genom ideell grannskapssamverkan. Odlingarna försörjer soppkök och närboende.
Jag blir lotsad runt bland odlingarna i grannskapet. En tur som förgylls av möten med invånare som deltar i Earthworks arbete.
– Stölder sker ibland. Men vi tänker att den som stjäl potatis säkert redan svälter och alltså är behövande.

Tillbaka på Earthworks kontor kastas jag in i arbete med att koka krusbärssylt. Atmosfären är hjärtlig och det är högt i tak.
– När folk får näringsriktig mat får de också energi att ta tag i sina liv, säger Earthworks samordnare Lisa Richter. Hon beskriver lyriskt hur stadsodlingen skapar positiva spiraler. Allt från att erbjuda arbetslösa meningsfull sysselsättning till att förbättra den sociala miljön i problemfyllda stadsdelar med ökad känsla av samhörighet. Många som kommer i kontakt med Earthworks inspireras även till att själva börja odla.
– Och de börjar tänka kring hela problematiken med livsmedelssäkerhet och industriell matproduktion, berättar Lisa.

Under mina dagar i Detroit möter jag många liknande berättelser. Trots att det är en krympande stad, är det mycket som växer.
– Alla viktiga rörelser bland USA:s svarta har antingen uppstått i Detroit eller haft starka fästen här. Det säger Malik Yakini som är talesperson för en grupp med det tungvrickande namnet Detroit Black Community Food Security Network (DBCFSN). Likt andra urbana odlingsgrupper arbetar de för ökad livsmedelssäkerhet bland Detroits slumbefolkning. Men för DBCFSN är den urbana odlingen rotad i en större afro-amerikansk frihetskamp.
– De flesta styrande i Detroit är vita, medan befolkningen mest är svart. Och du ser många som flyttar hit för att arbeta med urban odling – de är vita. De som leder arbetet med odling är nästan enbart vita, säger Yakini som utstrålar social aktivism ända ut i tåspetsarna.

Utanför det växthus där vi satt oss pågår nätverkets årliga skördefestival. Platsen, River Rouge Park i västra Detroit, andas folkfest. Barnfamiljer, marknadsstånd, en hoppborg. Alla känner alla. Yakini berättar hur man efter hårda förhandlingar med myndigheterna tilldelats ett hörn av den vildvuxna parken. Resultatet imponerar. En symfoni av grödor, odlingsbäddar och växthus möter besökaren. Planerna är stora. Målet är inte bara att expandera odlingarna över hela Detroit utan framförallt att väcka medvetenhet hos den svarta befolkningen. Därför satsar DBCFSN nu på utbildning av skolbarn och boende i stadens getton.

Sista dagen i detroit. Jag vandrar in på Eastern Market, en Detroitinstitution sedan 1891 och ledande bland stadens alla bondemarknader. Som ännu en av stadens paradoxer hyser Detroit fler bondemarknader än någon annan plats i västvärlden. En vanlig lördag som denna söker sig uppemot 40000 besökare till Eastern Market. Överallt meddelar skyltar att man löser in myndigheternas matkuponger. Mitt i vimlet står gruppen Grown in Detroit som enbart säljer stadsodlade grönsaker. Här finner jag Betty, energisk arbetsledare i trettioårsåldern, som ger en bild av en rörelse i snabb utveckling.
– Den urbana odlingen växer exponentiellt i Detroit! Det är en enorm utveckling. Hela tiden kommer nya människor till oss och berättar att de hittat övergiven mark som de vill odla upp.

Ingen ska inbilla sig att odlingsrörelsen har omfamnats från politiskt håll. Bilden av Detroit som motorstaden är djupt förankrad hos stadens ledning. Men förändringens vindar blåser. Med kniven mot strupen tvingas man ompröva stadens självbild och även om det säkert tar emot har den urbana odlingsrörelsen på senare tid fått erkännande från makthavarna. Planer finns nu på att anlägga världens största stadsodling mitt i Detroit. Stadsodlingen kommer kanske inte att rädda USA:s ställning som världsmakt. Däremot visar Detroits exempel att omställning handlar om att våga utmana samhällets självbild, att ompröva vad utveckling innebär, att vända problem till möjlighet. Om en stad som kanske mer än någon annan förknippas med industrisamhället vågar tänka i nya banor, då är det möjligt överallt.