Fyra filmer om pengar och personliga ideal

Att hitta sin identitet och plats i samhället är för vissa en livslång kamp. Daniel Kämäräinen har sett fyra filmer om människor som trots olika ekonomiska förutsättningar följer sina individuellt starka ideal, och kämpar för att just deras övertygelse ska leda dem på rätt väg.
Dela artikeln

Att trotsa rådande ekonomiska och sociala ramar kan få rent drastiska följder. Det vet Oscar Angulo, alfahannen i dokumentären The Wolfpack, som tog sin övertygelse så långt att han låste in hela sin familj. Nedgången började när hans dröm om att flytta till Skandinavien och ta del av det enligt honom ”fantastiska sociala systemet” gick om intet. Angulo-familjen skapade då istället sitt eget lilla samhälle i en fyrarummare på Manhattan, New York, djupt influerade av Krishnarörelsen. När den amerikanska filmaren Crystal Moselle en dag år 2010 stötte på sex identiskt svartklädda unga killar på gatan anade hon inte vad som lett dem dit. De visade sig vara Angulos söner som varit instängda i 14 år och precis tagit sig ut för att se sig om i den stora staden. Dagen då den förste sonen vågade sig ut på gatan stängdes dörren till familjelivet närt av socialbidrag och alkoholmissbruk och öppnade istället upp för att låta Crystal berätta deras unika historia.

Instängda ter sig även Kristen Wiig’s Alices första dagar i dramat Welcome to Me. För borderline-drabbade Alice består vardagen mest av att memorera bandade avsnitt av Oprah Winfreys spirituella monologer. Det ändras dock kvickt när hon vinner 86 miljoner dollar på lotto och utan tankar på annat än att höras och synas snabbt köper sig sändningstid på ett nergånget tv-bolag. Welcome to Me för in tankarna på vilket utrymme som ”vanligt folk” ges i reality-tv idag och hur det skulle kunna gå för långt. Alice vinst gör att hon som hela livet känt sig osynlig, plötsligt syns. Men är tittarna redo att se henne? Publiken blir hennes nya medicin och utrymmet i tv en ny form av terapi. Det hela dras till sin spets då Alice hyr in skådisar för att återskapa tidigare livstrauman, vilket istället för att rena samvetet endast ger nya ovänner.

”Var börjar och slutar samhällets ansvar för individen, kontra individens ansvar i samhället? Och hur ser omgivningen på de människor som inte kan leva upp till rådande normer?” Dessa frågor hade kunnat gälla Alice, men det är vad regissören Peter Grönlund frågar publiken genom sin debutfilm Tjuvheder. Filmen följer knarklangaren Minna som är Alice psykologiskt själsliga like, med skillnaden att Minnas liv konstant går i 200 knyck, och vars främsta mål är att överleva nästa dag. Minnas flykt ur en knipa in i en annan leder henne oundvikligen till baksätet på en polisbil. Men genom en osjälvisk uppoffring kan hon rädda den nyfunna vännen Katja och dennes son. Minna inser då att det inte är pengar, utan medkänsla och vänskap som sätter värde på livet. Grönlunds starka skildring visar på framgång i devisen att gräva där man står, då han själv arbetat med missbrukare och hemlösa vid Stadsmissionen och Situation Sthlm. Att han även vågade ge några av dem bärande roller, skänker filmen en stark autenticitet.

En som också sett sitt liv ta oväntade svängar är den amerikanske ekonomen och förkunnaren Martin Armstrong. I dokumentären The Forecaster redogörs för hur han ända sedan tonåren kunnat se att allt går i cykler, då han listade ut världsmarknadens ekonomiska upp- och nergångar med hjälp av sin så kallade ”Economic confidence model”. Han förklarar det själv med att ”historien upprepar sig själv eftersom människans begär är desamma”. Men Armstrongs förmåga att förutspå ekonomi gjorde honom till en måltavla för all världens regeringar och 1999 fick han 12 års fängelse för att i domstolstrots vägrat ge ifrån sig sin hemliga formel. Dokumentären låter Armstrong stå helt oemotsagd, dock finns det många där ute som bara ser honom som konspirationsteoretiker. Svenske ekonomen Claes Hemberg liknar Armstrongs modell vid att ”kasta upp en näve grus i luften och pricka in ett antal kriser man ritat ut på marken”. Armstrongs senaste förutsägelse då? Att den förste oktober i år skulle markerat den största globala statsskuldsexplosionen någonsin. Frågan är hur långt man är beredd att gå för sin övertygelse.

Läs mer: