Livet som miljöengagerad småbarnsförälder

De träffades genom det gemensamma intresset för hållbar utveckling. Idag lever de tillsammans med dottern Zephie och brottas med miljödilemman som alla medvetna storstadsföräldrar slåss med. Hur lyckas de förena sitt engagemang med livet som föräldrar?

Det var hösten 2009, miljöfrågorna diskuterades flitigt i medierna inför det stora klimattoppmötet i Köpenhamn i december och Eleonora Horn och Teodor Adolfsson var båda aktiva på internetforumet Ecoprofile.
– Jag tror att jag hade sett en bild på dig där innan, men du förnekar att du hade någon, säger Theodor till Eleonora lätt rodnande.
– Första gången vi sågs var på miljömässan Eco Now. Självklart så fortsatte vi direkt en diskussion som vi hade påbörjat online, skrattar Eleonora. Jag gick ganska hårt åt Theodor och efteråt var jag rädd att jag hade skrämt bort honom.
Men så blev alltså inte fallet. Istället fortsatte de att ses under hösten på olika miljöevenemang och när toppmötet började närma sig så var de på var sitt håll på jakt efter någonstans att bo i den danska huvudstaden. Självklart skulle de dit och sätta press på politikerna att fatta ett djärvt beslut. Men det var verkligen fullt överallt, så det slutade med att de båda hamnade i samma lägenhet. Uppemot hundratusen människor deltog i en mäktig manifestation på Köpenhamns gator denna iskalla decemberdag.
– Det var ganska romantiskt, fnissar Theodor och fortsätter:
– Jag kommer ihåg hur vi efter den stora demonstrationen kom in i värmen i aktivistcentret Klimaforum och drack öl, käkade chili con carne och lyssnade på klassisk musik.
De ser på varandra och försvinner iväg en stund i sitt gemensamma minne.
– Ja det var verkligen häftigt och romantiskt, bryter Eleonora av. Vi fick tid att upptäcka att vi har mycket gemensamt. Vi får en kick av att gå på seminarier och föreläsningar tillsammans, läsa artiklar lyssna på radioprogram och diskutera dessa med varandra.
Kanske föds kärlek enklare ur engagemang.
– Vi är också väldigt familjeinriktade båda två, vi gillar att göra saker tillsammans: laga mat, baka och åka på utflykter, berättar Theodor.

När vi kliver in över tröskeln till Eleonoras och Theodors lägenhet i Danderyd, strax norr om Stockholm, välkomnas vi av en varm doft av nybakat. Theodor har ett ”ganska enkelt” finskt rågsurdegsbröd i ugnen. Han lunkar omkring bärandes på dottern Zephie (6 månader) som blygt lyfter blicken från den trygga axeln. Namnet har hon fått efter Eleonoras pappas gammelmoster. Katten Abbe hälsar oss också välkomna. Han är lättcharmad, efter lite underhakangnugg har jag honom svansandes runt mig. Kompisen Colorado är blygare och syns inte till. Kanske är han på toaletten, katterna har en egen sådan. Det finns två stycken toaletter i tvåan, som är ganska stor, öppen och har både balkong och en stor terrass där ett ordnat antal krukor vittnar om ett smygande odlingsintresse. Theodors vision är att de ska kunna klara sig långsiktigt på två halvtidstjänster, medan Eleonora tror att de kommer att behöva jobba lite mer, inte minst på grund av att det är svårt att hitta halvtidstjänster som tjänstemän. Idag jobbar Theodor sammanlagt omkring 75 procent, mest som personlig assistent men även som kursledare på kursen ”Världens eko” på Stockholms Universitet tillsammans med Eleonora. Där jobbar även hon deltid och är föräldraledig resten. Just nu är det kursen som tydligast påvisar deras gemensamma engagemang för hållbar utveckling. I lägenheten står en tom gammal hylla i ett hörn och väntar på borttransport, något man även kan säga om familjen som helhet.
– Vi är på väg lite längre ut. Det är billigare. Vi vill minska kostnaderna så att vi kan få loss tid för varandra. Men vi vet inte om vi kommer lyckas, det är mycket som ska klaffa, säger Eleonora.
– Förut hade vi en dröm om hus med täppa, men vi har kommit fram till att det inte är värt det. Med de pengar vi har att röra oss med så hamnar man väldigt långt ut, och då bygger vi in oss i ett bilberoende. Ett av våra kriterier för nästa boende är att det ska vara lätt att ta sig dit kollektivt, säger Eleonora.
– Jag skulle gärna bo i hyresrätt så att man slipper ansvar och att det är lätt att flytta in och ut. Men de är väldigt svåra att hitta, man behöver ha stått i kö i 10-20 år, säger Theodor.
– Din värsta mardröm är att stajla lägenheten för försäljning, säger Eleonora till Teodor och avlossar ett kännande skratt.
– Om vi flyttar till en trea så kan vi säkert bo där i tio år. Även om vi får fler barn så behöver de inte egna rum på ett tag, säger Theodor.

När jag frågar om de vill ha fler barn, tittar de sökande på varandra och småskrattar.
– Vill vi det?
– Jo, men det vill vi väl, men först får vi nog komma in det här, säger Theodor.
Sedan försvinner han drömskt iväg i en beskrivning av en lägenhet på bottenplan, lite som ett radhus med liten tomt, där man kan odla lite. Kanske lite bärbuskar.
De släntrar omkring och plockar i köket. Det förbereds en förmiddagsfika.
– Zephie är nog en blivande vegetarian. Köttmaten har hon varit lite tveksam till. Men vi vågar inte ge henne enbart vegetarisk mat, även om jag vet att det går, säger Eleonora.
Ingen av dem är vegetarianer på heltid men deras ambition är att vänja Zephie vid vegetarisk kost som ett naturligt inslag i vardagen. Zephie vinkar ivrigt med armarna och ansiktet brister upp i solsken när hon får se maten.
– Mmmm, mumsar Zephie och insisterar på att få hålla i skeden.
Hon sitter i den klassiska barnstolen Tripp trapp, en sådan som går att justera allt eftersom barnet växer.
– Den har gått i arv i vår familj. Zephie är femte barnet som använder den. Pappa har uppgraderat den med några nya delar, berättar Eleonora.

Att få barn är för många tätt ihopkopplat med ett ständigt inflöde av presenter från nära och kära. Trots de goda förevändningarna är det inte enbart positivt. Prylar tar plats, ting tar tid och som förälder kan man tappa kontrollen över vilka saker som barnen kommer i kontakt med. Eleonora och Teodors miljöengagemang är dock inget nytt för deras omgivning, så de närstående har fattat galloppen.
– Men det är viktigt att kommunicera sin inställning. Theodors mamma är till exempel suverän på att hitta begagnade kläder, säger Eleonora.
– Ja, hon dammsuger second hand-butiken i Finspång, fyller Theodor i.
När de kom hem från BB stod det ett begagnat skötbord utanför lägenheten.
– Barngrejer används så kort tid, då är det extra bra med begagnat. Det enda som man är lite orolig för är säkerhetsprodukter som bilbarnstolar till exempel.
– Det är en väldigt lukrativ business det där att spela på föräldrars rädsla, poängterar Theodor.
Att fundera kring de här frågorna kommer sig naturligt för den nyblivna familjen.
– Bara att skaffa ett barn innebär stor miljöpåverkan, att sätta en individ till världen, säger Theodor, vad som verkar vara halvt på skoj, halvt på allvar.
– Det var inte så att vi övervägde att inte skaffa barn, men däremot hur många man ska ha kan diskuteras, fyller Eleonora i.
Det som de tycker är allra viktigast att skicka med Zephie är det de kallar för ”goda vanor”, sådana som man kan ha, utan att egentligen bry sig särskilt mycket om miljön.
– Hon kanske gör revolt mot sina miljömuppiga föräldrar senare, men många vanor kommer ändå hänga med. Jag har själv vuxit upp i innerstaden där vi visserligen hade bil, men den användes aldrig, bara vid något enstaka tillfälle då och då. Det fanns inte i min begreppsvärld att åka bil. Mina föräldrar plockade fram SL-tidtabellen istället. Och pappa cyklade mig till olika ställen, och visade säkraste vägen. Det var det som var normalt, berättar Eleonora.
– Jag ser det som en rolig utmaning att klara sig utan bil, säger Theodor som själv är från Finspång, Östergötland där bil var självklart.
– Ibland blir det för jobbigt, som när vi skulle åka till Gotland i somras. Bussen från Visby ut mot stugan gick en gång om dagen och…
De tittar på varandra och tänker tillbaka på situationen.
– Ja, det var nog enda gången jag på riktigt har önskat bil, säger Eleonora och poängterar: i ett svagt ögonblick! Vi började dagen klockan fem på morgonen med fyra kilometers promenad till busshållsplatsen med två katter, en hund, bebis och packning. Men det var bara en uppfriskande promenad. Däremot rusningstrafiken på centralen när vi klev av pendeltåget i Stockholm. Alltså, väldigt kaotiskt, folk springer rakt på barnvagnen och på hunden. Det var problem i spärrarna med barnvagnen och jättelånga köer till alla hissar, fortsätter Eleonora med en djup suck och berättar om bakgrunden till vad som fick bägaren att rinna över. Vid flera gånger hade de varit nära att inte fått åka med bussar på grund av för få barnvagnsplatser. I Finspång var de nära att bli kvarlämnade på gatan och hade då missat tåget till Norrköping där de skulle byta till Stockholm. Men busschauffören struntade då i säkerhetsföreskrifterna och lät dem åka med.
– Det hade varit särskilt jobbigt med en liten 3-månaders-bebis. Dessutom dyrt! Vi kommer nog inte skaffa bil för det, men jag förstår de som är lite mer sugna på bil när de får barn, något jag kanske inte förstod riktigt förut.

Deras tips för att ta sig fram bekvämt i kollektivtrafiken med barn är att ha en bra barnvagn som man även kan ha väskor på, eller kattburar.
– Sedan får man kanske tänka över lite extra vilka tider man åker och vilka transportslag man använder, säger Theodor. Vissa gamla regionaltåg är det svårt att få med barnvagnen på till exempel.
– I en buss eller på ett tåg kan vi trösta Zephie, ta upp henne om hon blir ledsen och så. Det kan man inte på samma sätt i en bil, säger Eleonora.
En annan utmaning för medvetet föräldraskap är att handskas med människors förutfattade meningar.
– Det där måste du ha och det där måste du ha, rabblar Eleonora och funderar en stund…
– Vi har tagit tydlig ställning i vår omgivning och har väl ganska bra självförtroende inom det här, men ibland tvivlar man och funderar på om den där prylen skulle göra det bättre för Zephie.
På den obligatoriska frågan om hur de gjort med blöjorna svarar Theodor såhär:
– Vi hade stora planer med tygblöjor men när Zephie väl kom så blev det vanliga blöjor, mest av enkelhetsskäl. Vi har haft en del problem med att hitta blöjor som passar bra, berättar Theodor.

Efter en trevlig pratstund är det dags för oss att gå, men det tar inte lång stund innan jag träffar den nyblivna familjen igen. På eftermiddagen stöter vi på varandra på Eco Now, mässan där det en gång startade…