Musiken gav Elias ifrån Syrien ett nytt hem i Sverige

För tre år sedan flydde Elias Zahr från sitt hem i Damaskus i Syrien. Av en tillfällighet träffade han Dick Pålsson på en konsert i Delsbo. De båda fann varandra genom musiken och sedan ett halvår tillbaka bor Elias i familjen Pålssons källare.
Dela artikeln

Flamencotoner letar sig upp från källartrappan i familjen Pålssons villa i Hudiksvall. Charlotte Pålsson har precis dukat fram nybakta muffins när Elias Zahr gör oss sällskap vid köksbordet. Han förklarar att han övar på ett nytt musikstycke men att han gärna tar sig tid att fika.
– Jag känner mig som en del av familjen och det känns bra när vi är tillsammans. Dessutom är nog fika en av de saker jag gillar bäst med Sverige. Det är väldigt trevligt och socialt och jag tycker om att prata med människor, säger Elias Zahr.
Både Dick och Charlotte är i dag rörande överens om att det var helt rätt beslut att låta Elias bo hemma hos dem och tycker att det är skönt med en extra vuxen person i hemmet.
– Det har ju kommit många extra bonusar som jag först inte tänkte på. Exempelvis får våra barn öva på sin engelska. Vår son Allan och Elias har blivit riktiga kompisar och de brukar spela fotboll ihop. Det är även skönt med ett par extra ögon som kan hålla koll på barnen, säger Dick.
– Men det är såklart inte så att vi sagt till Elias att han måste se efter barnen. Det har mer kommit naturligt. Det känns kul att de har funnit varandra. För ett tag sedan skrev Allan en lapp på sin dörr där han förbjöd alla utom Elias att komma in, säger Charlotte och skrattar.
Elias spenderar mycket tid tillsammans med familjen. Men det finns ett samförstånd från båda håll att var och en även behöver sitt eget utrymme. I början fanns det dessutom mycket praktiska funderingar. Exempelvis hur de skulle göra med mat och om Elias skulle betala någon hyra.
– Vi kom fram till att det var bäst att skriva ett hyresavtal. På så sätt kan båda parter känna sig trygga. I dag betalar Elias en symbolisk summa för el och värme. Även om han har rätt till ersättning för boende så har vi lagt hyran lågt, då vi vill att han ska kunna skaffa ett körkort, säger Charlotte.
– Vi var även väldigt tydliga med vilka regler som gäller inom familjen. Till exempel att vi inte röker inomhus. Jag tror att det är bra att vara tydlig med allt sådant redan från början så slipper det bli några missförstånd, säger Dick.

"Sverige har ett gott rykte i Syrien och de svenskar jag har
träffat har alltid mött mig med öppna armar."

Elias är från Damaskus och i fem år drev han ett eget ekonomiföretag där med sex anställda. Efter krigsutbrottet i Syrien 2011 blev läget allt sämre och i december 2013 reste han till sin syster i Grekland. Därefter beslutade han sig för att försöka fly till Sverige.
– Jag har rest en del i Europa och även varit i Sverige en gång tidigare. Sverige har ett gott rykte i Syrien och de svenskar jag har träffat har alltid mött mig med öppna armar. Ni är ett trevligt och hjälpsamt folk. Exempelvis försöker ni alltid att prata engelska med dem som inte förstår svenska. Det är sådana små detaljer som gör att jag har känt mig välkommen här, säger Elias. Efter några dagar i Stockholm fick Elias plats på ett asylboende i Delsbo i Hälsingland. Med sig hade han bara kläderna han bar och 20 euro i fickan. Den första tiden var det mycket nytt att lära sig och han skrattar i dag åt hur svårt han tyckte det var att exempelvis beställa en bussbiljett. Redan från början var det viktigt för Elias att lära sig svenska och han började att öva på olika hemsidor.
– För mig handlar det först och främst om respekt, att försöka lära sig språket i landet du bor i. Språket är dessutom den första länken för att komma in i ett samhälle, säger Elias.
På ett antikvariat i Delsbo arrangerade Dick ett musikcafé tillsammans med en medmusikant i december 2014. Musik har alltid legat Elias varmt om hjärtat och han bestämde sig för att gå och lyssna. I pausen frågade Elias om han fick provspela på Dicks gitarr och de började att prata om musik. Efter konserten frågade Dick om Elias hade någon gitarr, vilket han inte hade. Några dagar senare knackade Dick på Elias dörr.
– Jag blev väldigt imponerad av hur duktig Elias var på att spela när vi träffades. Efter konserten kom jag att tänka på min gamla gitarr i torpet. Så jag strängade om den och bestämde mig för att låna ut den till Elias. Jag tänkte att det kunde vara kul för honom att kunna spela igen, säger Dick.
– Jag blev väldigt rörd av Dicks gest. Tänk dig att du precis har flytt från ett krig och är helt ensam i ett nytt land. Så kommer det en främmande person och knackar på din dörr och erbjuder dig att låna en gitarr. Det gav mig hopp att fortsätta. Men jag minns även att Dick skämtsamt sa, ”lova att du inte säljer gitarren”, säger Elias och skrattar.
Elias blev snart inbjuden att spela tillsammans med Dicks musikband och vänskapen mellan dem växte. Tiden gick och Elias väntade fortfarande på sitt asylbeslut. Flera av hans vänner fick uppehållstillstånd och såhär i efterhand minns Elias väntan som något av det jobbigaste han varit med om.
– Migrationsverket har såklart tusentals fall att ta ställning till och jag har förståelse för att det tar sin tid. Men på individnivå är det såklart en otroligt jobbig väntan. Ett ja betyder ju så mycket. Det är början på ett nytt liv. En chans att bygga någonting nytt för den som förlorat allt, säger Elias.

Efter åtta månaders väntan fick Elias sitt uppehållstillstånd och kort därefter ordnade han en praktikplats på Ica i Delsbo. Under våren och sommaren 2015 fortsatte Dick och Elias att spela tillsammans. Men framåt hösten fick Dick en känsla av att allt inte stod rätt till.
– Jag märkte att Elias blev allt mer nedstämd och han berättade att det var jobbigt på boendet. Vi hade ett rum ledigt i källaren och för mig var det självklart att försöka hjälpa en kompis som har det svårt. Så jag och Charlotte erbjöd honom att bo här i några månader på prov till att börja med, säger Dick. När jag frågar Elias vad det har betytt för honom att flytta in hos Dick och Charlotte blir han först tyst och tittar ut genom fönstret i några sekunder.
– Dick har alltid varit bra på att överraska mig. Att jag fått chansen att bo här betyder att de litar på mig och att de vill hjälpa mig. I min kultur glömmer vi aldrig när någon har hjälpt oss. Det handlar inte om att stå i tacksamhetsskuld, utan snarare om att vänta på en chans att återgälda det på något sätt. Jag hoppas att jag en dag kommer att få den chansen, säger Elias.
– Jag har sagt till Elias att jag bara vill ha en sak av honom i gengäld och det är att han någon gång tar med mig tillbaka till Syrien och visar mig Damaskus. Sen vill jag ha grillat lamm och sitta och dricka öl i solnedgången. Det är mina krav och det står jag för, säger Dick och skrattar.

"Mamma får jag berätta i skolan att vi gömmer en flykting i källaren”, blev dottern Majas första fråga till Charlotte efter att Elias flyttat in. Charlotte bestämde sig därför för att göra ett Facebook-inlägg där hon presenterade Elias och hon tycker att de har fått många positiva reaktioner från sin omgivning.
– På jobbet är det flera som sagt att de kanske skulle göra samma sak. Men jag har även märkt att min mamma har blivit mer tillmötesgående mot människor från andra länder efter att hon träffat Elias. Hon har även börjat att ge en slant till tiggare ibland. Så det händer även saker med människor i vår omgivning, säger Charlotte. Att ta in en ny person i hemmet har inneburit många vinster tycker både Dick och Charlotte. Exempelvis har Charlotte lärt sig lite arabiska, vilket hon har användning för på jobbet.
– Jag jobbar på barnmottagningen på sjukhuset här i Hudiksvall och vi har många familjer med utländskt påbrå. Speciellt från Syrien. Elias har lärt mig en del meningar på arabiska, så som ”har du feber”, ”söt pojke” och så vidare. Oftast blir patienterna jätteglada när jag pratar lite arabiska med dem och det gör nog att jag blir lite extra trevlig, säger Charlotte.
– För mig har det varit väldigt givande. Jag kan erkänna att jag nog har haft lite förutfattade meningar tidigare. Men jag har blivit en mjukare människa av att träffa Elias och det känns onödigt att jag har tänkt så förut. För vi är ju människor allihopa och detta har definitivt varit lite av en integration för mig också, säger Dick.

Elias vet inte om hans hus eller företag finns kvar i Damaskus. Men i framtiden hoppas han kunna starta ett nytt företag. Helst av allt skulle han vilja bo kvar i Hudiksvall bland sina nyfunna vänner. Att bo med en svensk familj är en väldigt fin upplevelse tycker Elias och han hoppas att fler vågar göra som Dick och Charlotte.
– Jag hoppas att fler vågar ge andra flyktingar samma chans. Precis som alltid finns det både goda och mindre goda människor även bland oss flyktingar. Jag tänker inte säga onda, för i mina ögon finns det inga onda människor. Men jag tycker att alla förtjänar en chans innan vi dömer dem. En god handling följs oftast av fler goda handlingar och en kan inte döma någon som inte har fått en chans, säger Elias.
När jag frågar Elias om det finns något mer han vill tillägga lägger han sina knäppta händer på bordet och ser mig djupt in i ögonen.
– Jag hoppas på att det får fortsätta vara fred i Sverige. För när det är krig tänker en bara på fred. Forsätt att visa den vänlighet Sverige har visat mig och fortsätt att hjälpa dem som behöver hjälp.