De har valt att leva utan barn

Jessica, Martina och Sönke har valt bort att skaffa barn i en tid där barn blivit en accessoar som poserar på livsstilsmagasin och kärnfamiljsnormen är starkare än någonsin. Ångrade de någonsin sina val?
Dela artikeln

Vi kör en liten bit på en knastrig grusväg i det sommargrönskande Ramnäs utanför Västerås. På ett rödmålat hus sitter en stor hjärtformad skylt där det står ”Martina + Sönke”. Vi har kommit rätt. Sönke, som kommer och möter oss med omplaceringshunden Cisco i hälarna, berättar att det var vännerna som ställde upp den vid landsvägen natten innan de gifte sig.
– Vi tyckte att den var så fin, så den fick en plats på husväggen.

Både Sönke och Martina är ursprungligen från Hamburg i Tyskland. Det är nu nästan tjugo år sedan de träffades där genom ett internetforum där aktuella ämnen avhandlades i hetsiga diskussioner. Martina var bra på att ifrågasätta och Sönke upptäckte att de ofta tyckte likadant.
– Vi är ganska nyfikna båda två, och orädda. Jag märkte direkt att Martina är lika knäpp som jag.

Det var också Martinas förmåga att ifrågasätta som gjorde att han bestämde sig för att ta steget till att skapa det liv som han ville ha. De drömde båda om att flytta ut på landet och leva mer självförsörjande, men han kände sig låst vid att saker och ting i livet ska göras på ett visst sätt. Så som att en stuga på landet är något man skaffar när man blir äldre och har jobbat klart.
– Men sen sa Martina, ”tänk lite större, varför skulle det inte gå?” Och så har det egentligen varit med barn också. Varför skulle det inte gå att leva annorlunda och välja bort att ha barn? Det finns faktiskt ett val.

De hittade drömplatsen här i Ramnäs, huset var fallfärdigt och i behov av mycket tid och kärlek, men det hade både fruktträd och vinbärsbuskar i trädgården. Sverige var ett land som de båda gillade och som inte kändes allt för långt bort från släkten i Tyskland. Martina fick direkt jobb som högstadielärare i tyska och engelska och Sönke som maskiningenjör på ABB. Det hade för många varit en given tid att skaffa barn. Men ville de verkligen det?

För Martinas del har det varit en process som pågått under lång tid, och beslutet att välja bort barn har inte varit självklart. För trots att hon redan från tidig ålder var tveksam till det började ändå tankarna snurra allt snabbare när hon närmade sig 30 år, och väninnorna runt omkring henne började bilda familj. Hon tyckte att det var roligt att ta hand om deras bäbisar och fick höra att hon skulle passa som mamma. Kanske kunde det vara något för henne ändå.

Men tiden när det kändes helt rätt kom aldrig, och med facit i hand tror hon inte att det skulle ha blivit bra av flera anledningar. Dels för hon aldrig kände sig säker på att hon ville ha barn, det är trots allt ett beslut som inte går att ångra. Hon är inte heller säker på att det hade varit enkelt för ett barn att leva det liv som hon och Sönke lever. Miljömedvetenheten är något som genomsyrar hela deras livsstil och hon hade till exempel aldrig ställt upp på den prylhets som råder, där barn känner att de måste ha den senaste telefonen eller nya märkeskläder för att passa in.
– Men när de inte har sådant som alla andra har hamnar de lätt utanför och blir kanske till och med ansatta för att de är annorlunda. Och det är jag som förälder som väljer att stå utanför prylsamhället och inte barnet.

Just miljömedvetenheten har bidragit till deras beslut på flera plan berättar Sönke och refererar till talesättet: Vi ärver inte jorden av våra föräldrar, vi lånar från våra barn,
– Det kan jag se från ett annat perspektiv. För vad lämnar vi egentligen kvar? Vi har redan plundrat en stor del av jordens resurser, samtidigt som kommande generationer får leva med gifter och avfall som vi lämnat efter oss. Jag har inte heller särskilt stort förtroende för att utmaningarna i världen kommer att lösas på ett fredligt sätt.

"När den ena lagar mat kan den andra ligga där och dricka vin"

Men trots att det inte finns barn i huset råder det varken brist på vare sig nyfikenhet eller barnasinne hemma hos Sönke och Martina, något som till exempel ter sig i form av en egentillverkad solfångare av ölburkar och ett badkar mitt i köket. Det senare har fått stå kvar från året då de flyttade dit och bara hann dra in en vattenledning innan vintern.
— När den ena lagar mat kan den andra ligga där och dricka vin, säger Sönke.

De tycker att de har ett bra liv utan barn och ingen av dem ångrar sitt beslut. Men Martina som under lång tid funderade fram och tillbaka kan ändå känna ett visst vemod. För vem ska föra all kunskap som de har samlat på sig vidare? I och med att hon är enda barnet så tar ju berättelsen om deras familj slut med henne. De funderar också på hur det blir när de blir äldre och svagare, då inte de som andra kan få hjälp av sina barn med det praktiska. Samtidigt kanske man inte kan förlita sig på barnen finns där i alla lägen, de flyttade ju själva flera mil bort från sina familjer. Istället anser de att vi borde öppna upp för andra typer av gemenskaper.
– Tänk om man istället för att skaffa barn letar upp andra människor som man tycker har glimten i ögat. Man kommer fram till att man trivs med varandra och säger: Nu ska vi bilda någon slags flock. Oberoende av gener eller ålder. Vi ska bara jobba och ha kul tillsammans.

Enligt Stig-Olof Holm, som är lektor i ekologi vid Umeå Universitet och som har berört befolkningsökningens effekter på den globala miljön i sin forskning, är Sönke och Martina inte helt fel ute i sina tankar om alternativa gemenskaper.

Enligt honom så kommer vi inom en ganska så snar framtid tvingas bli färre människor på jorden. Detta på grund av att planeten helt enkelt inte kan producera mat till hur många människor som helst, samtidigt som ökande befolkning är direkt kopplad till ökad växthuseffekt, skövling av syreproducerande regnskog i jakt på odlingsytor och minskad biologiskt mångfald. Om vi ska fortsätta att leva gott på den här jorden är helt enkelt inte familjer med många barn en hållbar livsstil i längden.
– Det finns många studier som visar på att vi värderar social gemenskap väldigt högt när det gäller livskvalité, så i framtiden gäller det att vi har en social ingenjörskonst som innebär att vi är tillsammans med många människor fast har få barn. Vi får umgås mer med människor som vi inte direkt är släkt med.

På en global nivå föds det idag ungefär i snitt 2,5 barn per kvinna och för att jordens befolkning ska minska skulle siffran istället vara mindre än 2,1 barn. Exempelvis Sverige, Spanien och Japan ligger redan under den kritiska gränsen, men även om det föds få barn i flera västländer så har människor där en större miljöpåverkan.
– Om man multiplicerar antalet människor med konsumtion per person så är det ju områden där man har en hög konsumtion per person som ytterligare människor får effekt. Det vill säga större påverkan på den globala miljön.

Enligt den senaste rapporten från SCB gällande män och kvinnors inställning till att skaffa barn så uppger en femtedel av de barnfria kvinnorna i Sverige i åldern 34-40 år och en fjärdedel av männen i åldern 36-44 år att de inte vill ha barn. Men majoriteten av samtliga tillfrågade barnfria kvinnor i undersökningen som är i åldern 20-40 år uppgav att de vill ha det.

För den som inte vill skaffa barn ska våga välja det som känns rätt, kan synliggörandet av alternativa livsstilar spela en avgörande roll, skriver forskarna Kristina Engvall och Helen Peterson i boken Frivillig barnlöshet. I ett samhälle där alla förväntas vilja ha barn är inte det alltid ett enkelt beslut. De 21 kvinnor som intervjuats i deras forskning beskriver bland annat att pressen på att skaffa barn tar sig uttryck både på en intim individnivå och på en övergripande samhällsnivå. Pressen från samhällets sida handlar till stor del om att familjebildande manifesteras som det ”normala” i allt från reklam, filmer och tv-program till vad som aktualiseras i samhällsdebatten.

På individnivå kan det istället handla om direkt press från omgivningen så som föräldrar som ständigt frågar om när det kan tänkas bli barnbarn.

När det gäller motiven till att människor väljer att inte skaffa barn uppgav flera av kvinnorna att de helt enkelt aldrig känt någon längtan efter barn. De hade aldrig känt av vare sig någon ”biologisk klocka” eller ”baby-feber”. För dem var det ett tillstånd lika naturligt som föräldrar kan uppleva det ”naturligt” att skaffa barn.

Det är något som Jessica Wanneman kan känna igen sig i. Vi träffas på hennes favoritbadplats Ganlet, som ligger i Önnered i Göteborg. Soliga dagar är där fullt av badgäster. Men just idag är hon själv med den av regnet nytvättade graniten och stålgrå himmel. Hon berättar att hon alltid försöker att vara sann mot sig själv i allt hon gör och en del i det är att göra medvetna och aktiva val. Och för henne har barn har inte känts som rätt väg att gå.

­­– För min personliga del så hade jag inte kunnat göra på något annat sätt, men jag kan känna en dubbelhet inför det. Jag kan både känna en lättnad inför att slippa att vara en del av kärnfamiljsnormen och en avundsjuka. Om jag vill finna gemenskap så måste jag hitta den på andra sätt.

Hon har till exempel blivit en flitig användare av Airdine, en app-baserad tjänst som går ut på att man bjuder hem okända människor på middag eller äter hemma hos andra. Och hon är nyss hemkommen från vuxenkollo på Bassholmen i Göteborg.

– Man kan säga att jag samlar på upplevelser snarare än prylar. Jag spenderar mycket hellre pengar på bra mat och på umgänge med andra.

Men trots att hon tycker att hon har blivit bra på att utmana sig själv och utsätta sig för nya situationer och sammanhang önskar hon att umgänget mellan grupper hade varit friare, något som hon tror är svårt så länge kärnfamiljsnormen är så stark som den är idag. Det hade också gett barn möjligheten till fler vuxna förebilder runt omkring sig. Hon minns att hennes egen familj ofta var runt och träffade andra vuxna bekanta tillsammans med henne, något som hon upplevde som positivt. Nu tillbringar hon mer än gärna tid med sina syskonbarn som hon sett växa upp till tonåringar. Och att finnas i deras liv, det är lika mycket ett val som att inte skaffa barn själv.
– Det känns oerhört viktigt att vara den där viktiga vuxna för dem. Många gånger kanske det är en sådan person som de vänder sig till när allt har skitit sig och de verkligen inte vill vända sig till mamma och pappa.

Jessica har relativt sällan fått frågan om varför hon inte har barn, men när det väl kommer på tal har hon märkt att det väcker starka reaktioner hos vissa. Något som hon kan förvånas över eftersom det för hennes egen del var ett så odramatiskt beslut. Och hon har funderat över vad det kan bero på.

– Vi lever i en så otroligt stark tvåsamhets- och kärnfamiljskultur, och jag tror att det medför att många, om än på ett omedvetet plan, är rädda för hur livet skulle te sig om de gör annorlunda. Om man då får höra senare i livet att det faktiskt var ett val att skaffa barn, kan det vara provocerande att inse att du inte var tvungen. Även om du inte ångrar barnen i sig.

Men trots att det ibland kan verka som ett känsligt ämne tycker hon att vi borde våga prata mer om barnfrihet eller kanske bara om vår livssituation över lag. Som att livet inte alltid är ”facebook-lyckligt” och att det ibland kan vara jobbigt att vara förälder men att det är okej. För Jessicas del har det aldrig funnits några tvivel och hon har heller aldrig känt någon ånger över sitt beslut. Men för dem som känner sig osäkra på om de vill ha barn eller inte så tror hon att det viktigaste är att på något sätt komma till insikt om sig själv.
– Det kan vara bra att prata med andra människor som inte har barn om hur de tänker. Men det mest grundläggande är att man på något sätt är helt ärlig mot sig själv.