Det är dags för mental minimalism

Det är dags att världen lugnar ner sig lite, vi människor orkar inte med. Ja, jag vet att det är uttjatat och att det kanske är omöjligt. ”Det går inte att backa utvecklingen”, som det heter. Men kanske är det däri framtiden ligger – ett samhälle där vi äger vår tid på ett helt annat sätt. Där vi äger kontrollen över våra liv och där vi har tiden och sinnesron att kunna fatta de bästa besluten.
Dela artikeln

LEDARE. Jag tror att nästa stora samhällsutmaning, för medelklassen i välbärgade länder, handlar om att förenkla sina liv. Om mindlessness och lite förbannad mental minimalism. Det har tjatats om mindfulness i flera år nu, men ändå blir vi mer stressade. Och själv blir jag stressad bara av tanken att hinna med att vara lite mindful. Jag tilltalas väldigt mycket mer av mindlessness – att sitta och råstirra i väggen lite då och då, för att hjärnan ska hinna ikapp kroppen och intrycken. Jag vill ha färre mail i min mentala inkorg, jag vill hinna tänka färdigt en tanke innan en ny kommer och invaderar. Snarare än att banta min kropp eller rensa ut prylar ut mitt hem så vill jag minimera mängden skräp som min skalle fylls av. Jag vill äga min tid, min kropp och mina tankar.

Förra veckan läste jag en text om en man som berättade om när han höll på att bränna ut sig. På slutet, innan han kollapsade, orkade han inte ens lyssna på radio på vägen till jobbet. Där är jag – jag älskade förr att höra människors tankar, nu orkar jag inte lyssna på mer babbel. Och där är många av oss, en trötthet på babbblande poddar och tv-skval, en längtan efter tystnad och fridfullhet.

Vi måste hitta zoner där vi kan vila, platser där hjärnan kan sluta snurra.

Den enda plats jag vet kan erbjuda detta idag är i naturen, om man lyckas komma tillräckligt långt ifrån motorvägsbuller. Men jag tänker att vi också borde inspireras av hur naturen är uppbyggd för att försöka återskapa lite av detta i människornas samhällen. Vi måste ta tillbaka makten över våra liv från allt skval – reklam, marknad, arbetshets, träningshets, hobbyhets. Vi måste få lite frid. Den frid som tidigare erbjöds i kyrkan, var finns den platsen idag? Idag när inte ens affärer är stängda på söndagar?

Jag ser hur vänner rasar som korthus i detta samhälle. En efter en bränner de ut sig, blir utmattade, skiljer sig, bryter ihop, säger upp sig och försöker hitta ett nytt jobb, där kraven är färre. Men de bränner sig gång på gång – för idag kräver samhället och marknaden ett vansinnigt tempo på alla håll. Och det är bara en liten del man kan göra själv som individ. Visst kan du praktisera mindlessness eller mindfulness, men har du för mycket att göra så har du helt enkelt för mycket att göra oavsett avslappningsmetod.

Jag känner ett starkt behov av att ta tillbaka makten över våra liv. Vi behöver äga våra liv. Det här är en av våra stora utmaningar idag, om mänskligheten ska överleva och orka ta sig an de stora problem vi står inför.

Det här numret av Camino har tema ”Ägande”. En svår fråga som går att applicera på många områden. Vi har gjort djupdykningar på några aspekter: vi intervjuar Peder Wallenberg – en av Sveriges allra rikaste, om engagemang och pengar, vi har besökt Sveriges största loppis samt en by som vunnit slaget om sin egen mark. Dessutom har vi intervjuat Robin Olsson som gett sig ut på en kollaborativ resa i Europa och träffat en man som säljer livförsäkringar till kvinnor i mellanöstern - för att de ska ha rätt till sina egna liv efter skilsmässa eller makens död. Högt och lågt, som vanligt i Camino.

Och snart stundar julen igen, köphysterins höjdpunkt men också en tid för reflektion, mys, familj och vänner för många. Tyvärr också ensamhet för andra. Så räck ut en hand i jul – till dem som saknar pengar eller vänner. Och se till att praktisera lite härlig mindlessness.