Om vänskap: En gammelsmurf och två oroliga själar

Ett vanligt svar på frågan om vilka saker som håller oss mentalt friska, vilka levnadsvillkor som utvecklar och utmanar oss, var någonstans vi hittar både lugn och ro, energi, gapskratt och välbehövligt trams och med vilka människor vi kan vara oss själva med är ofta: vänner. Våra vänner ger oss ork, lyssnar, ger råd eller har vett att låta bli, vågar säga obekväma sanningar och tar emot när vi faller. Alla vänskapsrelationer har sin egen berättelse – Camino har träffat vännerna David, Niklas, Britta, Lena och sist men inte minst: Maria, Sofia och Karin.
Dela artikeln

– Alltihop började med att Karin var gammelsmurfen som bestämde vilka smurfar vi andra var. Och så hoppade vi kråka. Och den ​där leken när vi skulle gå till ett streck och få uppgifter, vem hittade på den? Maria tittar på sina vänner och alla skrattar.
– Det var jag, säger Karin.

Karin Sörensen, Maria Svensson och Sofia Malmberg har varit vänner sedan de gick i första klass. Maria och Sofia beskriver att de var två oroliga själar när de var små. När Karin började i deras klass blev de tre snabbt goda vänner. Nu har Maria och Sofia egna barn som går i skolan, och Maria har en flicka som heter Karin efter barndomens bästis.
– Denna vänskap håller genom livet, förklarar Sofia. Det är en djup vänskap vi har, för vi binds inte ihop av intressen. Vi delar hela vår barndom.
De tre vännerna gick tillsammans från ettan till nian. Så fort de möts kommer snacket igång, och gamla minnen blandas med nutidsprat, framtidskalas, nyheter och skratt. Nuförtiden ses de mer sällan än förr, men det är alltid lätt att ta vid där de slutade sist. Karin är den som är mest noga med födelsedagar och att se till att alla är med och har det bra. Mitt i samtalet erbjuder hon Sofia skjuts hem, eftersom de bor åt samma håll.

Deras umgänge har dock inte alltid varit självklart. Längs deras gemensamma skolgång har de vid flera tillfällen fått slåss för att få fortsätta vara tillsammans. Karin har Downs syndrom, och det har funnits tillfällen då inte alla vuxna förstått hur allting fungerat.
– När vi skulle börja sjuan ville rektorn och flera andra vuxna att Karin skulle börja på en annan skola, förklarar Sofia. De sade att Karin skulle bli mobbad, att hon inte skulle hitta på skolan och att ingenting skulle fungera.

– Då trängde hela klassen in sig på rektorns kontor och förklarade att Karin går i den här klassen lika mycket som vi andra, säger Maria och ler.

– Och jag gick aldrig fel, tillägger Karin.
Karins mamma Gunnel har fått kämpa för Karins rätt att få vara med sina vänner. Karin fick läsa på proven i förväg – något som en del lärare protesterade emot men som klasskompisarna aldrig tyckte var konstigt. Tvärtom lärde de sig saker mycket bättre än om de inte hade pluggat ihop, förklarar de.

Prenumerera på Caminos nyhetsbrev

I mellanstadiet fick Karin en assistent, Göran, som i praktiken blev hela klassens resurs.
– Så har det varit med allt, förklarar Maria, allt som har varit positivt för Karin har kommit oss alla till del.
– Jag tycker egentligen det är konstigt att prata om något som är så självklart, fortsätter Maria. Vår vänskap är något av det mest naturliga som finns i mitt liv.
– Jag har världens bästa vänner, säger Karin och kramar om de båda andra. Och så börjar de planera för nästa gång det är dags att ta en fika.

Karins, Marias och Sofias vänskapsingredienser

  • Omtänksamhet och positivt bemötande
  • Ha roligt ihop
  • Förståelse för att man är i olika faser av livet ibland
  • Inte döma varandra
  • Kunna vara sig själv och bli accepterad som man är

Läs mer:

Anlita oss: