Tio år i de goda berättelsernas tjänst

LEDARE. Så fyller vi äntligen tio år. Som en entusiastisk nioåring har jag legat vaken och väntat på den här dagen och funderat på vad jag ska skriva. Men när den kom var den precis som alla andra dagar. Solen lyste in genom de smutsiga vårfönstren, cykelvägen till kontoret kantades av grus och morgonmackan smakade lite torrt.
Dela artikeln

Tio år är ingenting i världshistorien, men utgör en majoritet av mitt vuxna liv. När vi startade Camino så fanns det en ungdomlig iver i oss grundare, en självklar oräddhet och glöd att rädda världen. Rapporter kom ut som visade på hur illa det såg ut, media svämmade över av dåliga nyheter och vi ville kommunicera på ett annat sätt. Det kan bli intressant, spännande och kul med eko! Vi ville få människor att känna hopp. Vi ville visa på de alternativ som fanns på marknaden. Vi ville visa att det fanns massor att göra istället för att bara ge upp för klimatångesten.

Idag är köp-alternativen många, precis som våra valmöjligheter kring det mesta. Trots att eko-marknaden exploderat, medvetenheten hos privatpersoner och företag ökat och suget efter alternativa livsstilar skjutit i taket, så sitter vi fortfarande och pillar oss i naveln framför skärmarna på kvällarna (även om såpoperor har bytts ut mot Netflix-serier) med en pizzaslice i näven och drömmer om flygsemestrar till Kalifornien. Det har skett ett mentalt skifte hos många, men samhällsstrukturerna i stort släpar efter. Tio år är ingenting. Värderingar och vanor tar lång tid att förändra.

Marknadsföring av saker som är kassa för miljön har ännu inte reglerats (såsom med en del hälsofarliga saker). Vi bedömer fortfarande varandra mycket efter våra ägodelar snarare än våra inre egenskaper och vi fortsätter försöka leta ”arbetstillfällen” till varje pris – även om många av de skapade jobben är meningslösa och till och med miljönegativa. På det privata planet styrs våra möjligheter att göra annorlunda till så stor del av vår sociala omgivning. Vi har sett “makten i exemplet” - om en granne skaffar solceller följer snart resten efter, om en kompis blir vegetarian kommer fler vänner bli flexitarianer. Min sambo köpte en liten elbil för någon månad sedan, som jag demonstrativt lånar och kör runt med i grannskapet, och nu vet jag minst tio andra som funderar på att köpa en likadan. Har ni också sådana mikrosaker ni gör i vardagen?

Vi är svåra att förändra och är beroende av att vissa går före och gör aktiva val. Val som kanske känns krångliga eller svåra, men som skapar laviner. Laviner av mod, framåtanda och förändringsvilja. Vi valde för något år sedan att säga det vi alltid tänkt: att det vi gör är att sprida ”berättelser med kraft att förändra”. Vi berättar om vad hålbar livskvalitet kan vara i praktiken, det vill säga hur det goda livet och det hållbara livet kan bli två sidor av samma mynt. Vi vet att vi blir lyckligare av att leva som vi lär, samtidigt som bärkraftiga relationer alltid handlar om kompromisser. Vi tar myrsteg framåt, och några bakåt, men vi hoppas att Camino varit en myra som gått åt rätt håll och som fått fler att följa efter och trampat upp nya stigar. Vi hoppas att de berättelser vi förmedlar har ingjutit hopp och längtan som i bästa fall lett till en förändring oavsett om det handlar om att börja odla, bli ekoentreprenör eller få en sambo att ställa bilen en dag i veckan. Myrstegsrevolutionen började inte med oss, och den slutar inte heller här, men den växer. Och vi med den. Hoppas att ni hänger med oss in i framtiden. Och stort tack till alla som varit med och bidragit under resans gång.

I detta nummer kommer ni kunna läsa “Vad hände sen-historier" om människor som vi berättat om längst vägen, populära frågor vi lyft och inte minst, trender som varit under Caminos tioåringa historia.