"Att minska sin konsumtion är inte att välja det enkla livet"

Under många år fullgjorde jag min plikt gentemot konsumtionssamhället. Dessutom helt utan klander, om jag får säga det själv. Jag var en alldeles föredömlig konsument.

Garderoben var sprängfull och skohyllan rymde inte alla mina skor, men trots fulla byråer kändes livet tomt. Plånboken ekade ihålig som under studenttiden veckan innan löning, trots att det borde funnits pengar över. Jag hade valt den enkla vägen vid alla tillfällen. Framgångar firades med att unna sig, motgångar tröstades med ett spontanköp. Men trots min köpiver kände jag mig aldrig särskilt framgångsrik eller tröstad. Bara välklädd och ihålig.

Lösningen blev ett årslångt köpstopp med start vid nyår. I skrivande stund markerar jag snart sexmånadersdagen, och jag vill inget hellre än att vittna om hur befriande det är att vara fri sin självpåtagna konsumtionsplikt. Konsumtion skulle ersättas av introspektion. I stället för klädshopping i mobilen skulle jag ägna tiden åt meningsfulla aktiviteter eller personlig utveckling. Konsumtionsforskaren Tim Kasser liknar konsumtionen vid en religion. De förespråkade löftena om lycka infrias aldrig. Han menar att shopping aldrig kan fylla slukhålet av otillräcklighetskänslor, krackelerande självbild eller känslorna av otrygghet som människor bär på. Jag menar att löftena om lycka i ett konsumtionsfritt liv inte heller infrias. Åtminstone inte direkt. För när vi gnuggar bort den kortvariga tunna fernissa av lycka som shoppingen ger – vad finns då kvar?

Jag tror fortfarande att minskad konsumtion ger ökat välbefinnande – på sikt. Men likt en narkoman som får abstinens drabbas också storkonsumenten av efterdyningar när fixarna i form av shopping upphör. Fortfarande ihålig, men desto mindre välklädd.

Att ställa om sitt liv kräver mer än sex månaders avhållsamhet. Det är livslånga konsumtionsmönster som måste förändras. Ibland till och med generationers, eftersom forskning visat på att konsumtionsmönster ofta går i arv.

Att shoppa är så fruktansvärt enkelt. Nätet stänger aldrig och där finns också en outtömlig källa till köpuppmuntran. Med ett shoppingstopp måste jag helt plötsligt använda min kreativitet. Att bara säga att jag ska ägna tiden åt meningsfulla aktiviteter är att förneka lockelsen med shopping. Problemet är att meningsfulla aktiviteter först måste upptäckas, planeras för och sedan upplevas. Det är lättare sagt än gjort och det finns inga garantier för att det är mödan värt. Belöningen för en minskad konsumtion sker över tid.

Det handlar om att ställa om sina livsförväntningar och lära sig att vara mer förnöjsam – och, handen på hjärtat, hur många vill frivilligt nöja sig med mindre?

Det budskapet går stick i stäv med vår samtids dyrkan av stora drömmar och skyhögt satta mål.

Om det är något som jag lärt mig av de här sex månaderna är det att ett köpstopp inte är att välja det enkla livet. Det är bra mycket jobbigare än att shoppa sig fri för stunden.

Sophia Schyman, bloggar om livet efter konsumtionen på Recovering Shopaholics