Mat & Odling

Anta Lunch*utmaningen

Tobias Jansson — Thu, 02 Feb 2012 10:30:32 +0100

Året är inte äldre än att du fortfarande kan komma igång med dina nyårslöften. Kanske var ett av dem att äta sundare – och grönare? Passa på att haka på Lunch*utmaningen som nu drar igång på Sveriges arbetsplatser med uppmaningen att skippa köttet på lunchtallriken en dag i veckan.

Cykelutmaningen är en tävling där anställda på Sveriges arbetsplatser utmanas att cykla mer till jobbet. Cykelutmaningen har pågått i flera år och är idag ett ganska etablerat koncept. Lunch*utmaningen är en lagtävling i samma anda som går ut på att välja bort kött till lunch.

Bakom initiativet står Mats Olsson, akustiker, och Cecilia Guthed Eduards, arkitekt, som båda jobbar på samma konsultföretag. När de fick ta del av företagets nya miljö- och resepolicy kände de att de saknade något.

– Den nya policyn innehöll riktlinjer om att välja miljöbil, prioritera telefonmöten etcetera. Vi kände att det inte var mycket nytt under solen utan mest en sammanfattning av vad vi redan gör. Efter mötet pratade vi ihop oss om hur vi kunde hitta ett nytt sätt att se på vilka val vi gör varje dag. Där kom maten in. Här såg vi en möjlighet att göra ett bättre val, varje dag!

Ett av problemen med kött är att det bidrar till utsläpp av växthusgaser. I Sverige står köttet för 20 procent av växthusgaserna, enligt SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik. I Cykelutmaningen mättes framgång i hur många kilometer bilkörning som sparats in genom att de anställda cyklat. Forskare har kommit fram till att ett kilo nötkött motsvarar 250 kilometers bilkörning i utsläpp, vilket gör det möjligt att räkna även köttkonsumtion i antal kilometer i bil... I slutet av Lunch*utmaningen kommer resultaten att sammanställas i hur många kilometer bilkörning som sparats in av varje lag.

För att utmaningen inte skall bli för svår att delta i och stänga ute många människor så har Mats och Cecilia valt att inte kräva att det skall handla om helvegetarisk mat.

– Lunch*Utmaningen har med en asterisk (*) i sitt namn, en feature som representerar flexibilitet i vad begreppet kött omfattar. Vi har till exempel valt att tillåta fisk den första omgången. Vi bedömde att det valet ger oss ett större positivt gensvar, det viktiga för oss är att få med så många som möjligt i att förändra ett gemensamt beteende. Önskar man justera köttbegreppet så är det möjligt inom vissa ramar.

Utåt profileras Lunch*Utmaningen som ett sätt att minska företagets koldioxidutsläpp. Personligen har Mats och Cecilia en gemensam bas i schysta villkor för uppfödning av djur, bryta trenden med ökad köttkonsumtion och hälsoaspekten avseende bland annat sambandet mellan hög köttkonsumtion och cancer.

Mer info om Lunch*utmaningen finns på Facebook.

Prenumerera på Camino >

Grön kaviar från Finland

Tobias Jansson — Wed, 11 Jan 2012 19:55:19 +0100

Den vilda stammen av störfiskar har minskat dramatiskt och flera av arterna är idag utrotningshotade. Till stor del en följd av deras efterfrågade och dyrbara rom. Men i Savolax, Finland, har man nyligen börjat framställa kaviar på ett betydligt mer hållbart vis – med hjälp av spillvärme från pappersfabriker.

Savonian Caviar använder sig av restvärmen från Stora Ensos pappersfabriker i området för att hålla de 230kvm stora bassängerna vid 18 grader. Vattnet byts ut, renas och syresätts kontinuerligt för att sedan återanvändas.

– Vi jobbar med slutna system för att få minimala avfall från produktionen. Allt avfall går in i pappersfabrikens system och tas om hand, säger VD Markku Pättiniemi.

Det är inte bara rommen som tas tillvara. Fiskköttet säljs vidare, liksom renset som används till att producera bioenergi. Det är just i detta helhetsgrepp som andra störodlingar ofta brister: vattenförbrukningen är ohållbar och inte sällan läcker avfall och föda ut i vattnen omkring och leder till försurning.

– Tanken bakom vår verksamhet är att producera kaviar som man kan äta med gott samvete, utan att naturen belastas, säger Markku Pättiniemi.

Produktionen i Savolax har varit igång i lite över ett halvår. Bland kunderna finns finare restauranger runtom i Skandianvien, såsom Lux och Grand Hôtel i Stockholm och Sjömagasinet i Göteborg. Kaviaren säljs även på bland annat Östermalmshallen i Stockholm.

Exporten utanför Skandinavien är fortfarande under uppbyggnad. Deras kaviar levereras till bland annat London och Lyon, och i januari gick den första leveransen utanför Europa – till Hong Kong. I konsumentled ligger priset på mellan 2500-3000 euro per kilo.

Importören i Sverige är EKO Fisk

Text Axel Kronholm

Prenumerera på Camino >

Kaffe för fred

Caroline Petersson — Tue, 10 Jan 2012 10:10:14 +0100

Idag vill jag dela med mig av en inspirerande berättelse från Uganda som jag stötte på när jag gjorde research för vårt kommande Camino-nummer. Kan en kopp kaffe bli mycket godare än så här?

Det här är berättelsen om kaffekooperativet Mirembe Karowere i Uganda som formades tillsammans av muslimska, kristna och judiska kaffebönder för att sprida ett budskap om fred. 2010 var det premiär för dokumentären om deras historia "Delicious peace grows in a Ugandan coffee bean" i USA. Jag har ännu inte hittat någon information om visningar av filmen i Sverige, men jag hoppas att det kommer. På hemsidan kan du signa upp dig för att få möjlighet att arrangera en egen filmvisning.
http://www.deliciouspeacethemovie.com/

I nästa nummer av Camino får du fler tips om goda kaffenyheter.

Energismart matlagning

Tobias Jansson — Wed, 21 Dec 2011 08:19:32 +0100

Även om en stor del av maten på julbordet är kall så blir det mycket energikrävande matlagning under julen för de flesta. Här är några tips som gör dig till en energismart kock.

Utnyttja eftervärmen. Använd eftervärmen på spisen så ofta du kan. Plattan och kokkärlet är varmt efter att du stängt av spisen. Kan utnyttjas till exempel när du kokar potatis, ägg eller spaghetti – och sista pannkakan steker du gratis.

Tina och frys in med finess. Låt varm mat svalna innan du ställer in den i kyl och frys. Tina fryst mat i kylskåpet, då får du gratis kyla och du spar energi på att inte använda mikron eller ugnen lika mycket.

Smartare disk. Att fördiska eller skölja av disken innan du sätter in den i diskmaskinen är onödigt med dagens maskiner, de klarar av det ändå. Spar tid och vatten genom att stänga av torkfunktionen på diskmaskinen om det går, den drar extra energi och disken torkar ändå speciellt om du öppnar luckan.

Mikrad glögg. Sist men inte minst – glöggen värmer du mest energismart i mikron.

Vi glömde dressingen!

Tobias Jansson — Thu, 17 Nov 2011 11:14:23 +0100

I Camino 25 som når prenumeranter och butiker i dagarna bjuder vi på recept under rubriken Rethinking Junk Food – superfoodpizza, gröna smoothies och annat sunt från boken Food For Thought av Ulrika Holm. Tyvärr gjorde vi en icke betydelselös miss: Dressingar och andra tillbehör i recepten finns inte med i tidningen. Nu kommer de här istället.

Ginger Dressing
Ingefärsdressing som du garanterat blir beroende av – det är vi. Helt laktosfri men ändå krämig och precis lagom stark för att ge smaklökarna en kick. Servera till grönsaker, sallader och wokar. Alla vill ha receptet!

1 vitlöksklyfta
2–3 cm (ca 50 g) färsk ingefära
1½ dl cashewnötter
3 msk risvinäger
½ dl rapsolja
3 tsk agave
1–2 tsk sambal oelek
2–3 tsk tamari
3 msk vatten

Kör alla ingredienserna i mixern eller med mixerstaven tills dressingen är fluffig. Tillsätt eventuellt lite mer vatten.

Green Herb Oil
Alla gillar inte örtolja, men vi gör det! Den är god att ringla över grönsaker, doppa brödet i eller använda som bas i en dressing. Tillsätt då bara lite god vinäger, några droppar honung och lite salt.

1 bunt persilja, hackad
1 bunt timjan, repad
1 bunt basilika, hackad
1 dl raps- eller olivolja
några droppar citron

Superfoodboost! Använd en lyxigare Omega-3 olja som hampa- eller pumpafröolja! Kör allt i mixern i 5 minuter på full effekt.

Green Pea Hummus
5 msk rostade solrosfrön
200 g gröna ärter
1 stor vitlöksklyfta, pressad eller riven
2 salladslökar, hackade
2 msk rapsolja
½–1 dl vatten
½ tsk mineralsalt
1 dl silkestofu eller sojagrädde
2 msk hackad mynta eller basilika
salt och svartpeppar

Fräs vitlök och salladslök på låg värme i ca 30 sekunder i hälften av oljan. Mixa solroskärnorna hastigt. Häll ner lökblandningen, örter, salt, peppar samt tinade ärtor. Häll i tofu eller sojagrädde medan mixern går. Lägg upp i skål och ringla över lite olja och servera.

Bläddra i Camino 25 >

Prenumerera på Camino >

Nollkilometersmat i Toscana

Tobias Jansson — Thu, 27 Oct 2011 14:03:48 +0200

Utanför Siena i Italien pågår projektet Zero Kilometer Food, vilket innebär att maten som serveras på restauranger som deltar i projektet är ultralokalproducerad.
Idag gästbloggar frilansjournalisten Axel Kronholm från en lunchrestaurang i Toscana.

Text & foto Axel Kronholm

– Nog ska du väl ha lite vin också, insisterar Roberta Cariani.

Jag har satt mig till bords på Vecchia Osteria, en liten restaurang cirka fem kilometer utanför Siena. Det är tidigt i lunchserveringen – förutom mig sitter två mindre sällskap och äter. Belysningen är dämpad och långa rader vinflaskor pryder väggarna. Roberta hämtar en flaska. I elva år har hon drivit stället tillsammans med sin man, Gianluigi Zanon.

Allt på menyn är hemlagat – i köket förekommer inga halvfabrikat eller konserveringsmedel. Råvarorna hämtas från gårdar runtom i Toscana. Roberta och Gianluigi deltar i ett projekt för att minimera matens transportsträcka: Zero Kilometer Food.

Gianluigi håller tät kontakt med traktens bönder. Han mejlar dem regelbundet för att hålla sig informerad om vad som finns att tillgå, och anpassar menyn därefter.
– På vintern får man inte tag på paprika eller aubergine, men då finns det istället blomkål, spenat och fänkål. Varje säsong har sin egen karaktär och sätter sin prägel på maten.

Till min lunch har kocken Ivana Ciofi tillrett pici, en tjock handrullad pasta från Siena, med korv och porcinisvamp. Enkelt, men smakrikt.
– Folket här i Toscana gillar mat med en resolut smak, säger Gianluigi.

Grönsaker köper de in några gånger varje vecka. För att hålla råvarorna färska undviker de att ha stora lager. På så vis minimeras också avfallet. Köttet tillhandahåller slaktaren intill restaurangen.

Picipastan smakar som ingen annan pasta. Tjockleken ger ett visst tuggmotstånd. Den suger snabbt åt sig av smakerna på tallriken. Däribland porcinin – "svamparnas konung" som Gianluigi beskriver den.

– Vi är lyckligt lottade att de små producenterna här i trakten fortfarande finns kvar. Marknaden och politiken gynnar främst de stora producenterna. De små får kämpa hårt för att överleva, säger han.

Roberta och Gianluigi säger att så gott som alla restauranger skulle kunna jobba efter deras princip om nollkilometersmat.
– Det som krävs är att du känner till landet och att du kan vara kreativ och jobba med det som erbjuds.

Så tar du dig till Vecchia Osteria från Siena
* Hyr cykel för 10 till 15 euro per dag och ta väg SP408 ut från Siena till Ponte a Bozzone. Vägen dit är riktigt naturskön och bjuder på fina vyer, men det kan vara en idé att ge matsmältningen lite tid innan man börjar trampa hemåt tillbaka upp för backarna.
* Ta bussen i riktning mot Pianella. Bussen stannar precis utanför Vecchia Osteria. Kolla tidtabellerna här.

Vi kan visst föda en växande befolkning

Johanna Stål — Fri, 14 Oct 2011 15:33:25 +0200

Befolkningsökningen i världen är inget problem om man tror tidningen Nature, som istället listar fem sätt för att vi ska kunna föda hela jordens växande befolkning.

För att kunna föda vår växande befolkning behöver vi drastiskt förändra sättet vi producerar mat och sättet vi äter på.Här är Natures 5 steg.

1. Stoppa odling i tropiska regnskogar och andra områden som är av stort värde, men som producerar minimalt med föda.
2. Gör underutnyttjat land i Afrika, Sydamerika och Östeuropa mer effektiv och öka produktionen med 60 procent.
3. Använd vatten, gödning och kemikalier på ett bättre sätt.
4. Sluta äta så mycket kött, särskilt i de utvecklade länderna.
5. Sluta slänga mat, ungefär en tredjedel av all mat som idag produceras kommer inte till någon nytta.

För oss som är engagerade i miljöfrågorna kommer kanske inte detta som en nyhet, men förstärker snarare argumentet för att det inte är befolkningsökningen som är ett problem utan sättet vi producerar och äter på. Dock kan man vara kritisk till vad Nature menar med att "använda kemikalier på ett bättre sätt", då många studier visar att ekologisk odling faktiskt ger mer avkastning i längden.
Sedan är det ju också ganska lätt att säga sakerna ovan, men att leva enligt dem kommer nog bli betydligt svårare. Men ni är på rätt väg Nature.

Här är länken till Nature:
http://www.nature.com/nature/journal/vaop/ncurrent/full/nature10452.html

Här är en länk om ekologisk odling:
http://newhope360.com/agriculture/organic-trumps-conventional-farming-ro...

Ett grönare Kvillebäcken

Tobias Jansson — Thu, 06 Oct 2011 09:31:07 +0200

Kvillebäcken heter en ny stadsdel på Hisingen i Göteborg som precis börjat byggas, under parollen "En grönare stadsdel". Sedan den gamla bebyggelsen jämnades med marken för ett par år sedan har tomtmarken dock legat obrukad – något som stadsodlingsprojektet Kvartersodlat ändrat på. I lördags hade de skördefest.

Kvillebäcken är det nya namnet på ett stort kvadratiskt område som ligger mellan Vågmästareplatsen och Backaplan på centrala Hisingen. Området har länge varit nedgånget och vildvuxet med verksamheter som mainstreamsamhället sett som mindre önskvärda. Här har också funnits en mängd antik- och second handaffärer – nu är allt det där borta.

Jag tillhör dem som grät en skvätt när området jämnades med marken. Inte för att jag inte såg behovet av att förnya ett område där skottlossning inte var ovanlig och utbrända bilvrak kantade vägarna. Men en stad är ett ekosystem som behöver olika typer av bebyggelse och olika typer av verksamheter för att blomstra. Men så tänker vi inte i Sverige, i Sverige skall hela rasket rivas. Att tillåta gammalt bredvid nytt är en tanke som inte får tänkas.

Området kunde ha blivit ett Västkustens Williamsburg med kreativa verksamheter i de gamla magasinsbyggnaderna på Färgfabriksgatan, antikaffärer att fynda bohaget till de nya lägenheterna i, och en och annan balkanförening i någon källarlokal. Nu riskerar det att bli en sovstad för välbeställda.

Nog med gnäll, Kvillebäcken rymmer också en enorm potential. Med 1600 nya lägenheter kommer området att radikalt förändra demografin på centrala Hisingen på ett sätt som gör det lönsamt att etablera för området nya typer av restauranger och butiker. Fastigheterna byggs också med miljön i åtanke med avseende på energiåtgång, materialval etcetera. Dessutom planeras en saluhall, som skall ersätta den blå lådan på Vågmästarplatsen där en kebab och en pissoar huserar idag. Kvillebäcken är attraktivt också därför att det ligger centralt i Göteborg med endast sex minuter med spårvagn in till Brunnsparken.

Nu önskar jag bara att de kommer igång. Jag bor i närheten och att åka förbi en enorm ödetomt varje dag i flera år börjar kännas trist. Projektet kommer färdigställas i etapper och stå helt klart om 7-8 år. Den del som ligger närmast Vågmästareplatsen kommer inte att bebyggas på flera år, på gott och ont. Här finns fortfarande lite gammal – till hälften utbränd – bebyggelse kvar. Det är knappast klassiskt vackert, men jag gillar den råa känslan som det skänker området. Mitt i detta har Niklas Wennberg som driver stadsodlings- och grisprojektet Stadsjord i Högsbo startat Hisingens motsvarighet, Kvartersodlat, med pengar från Fastighetskontoret Göteborg. Här finns redan en mängd pallkragar med spirande odlingar, trots att Kvartersodlat bara varit igång ett par månader. Eftersom denna del av området inte kommer att bebyggas på tre år finns goda möjligheter för projektet att utvecklas.

Med hjälp av enkla plank och ett par avlagda fraktcontainrar har Kvartersodlat satt upp ett café som håller öppet varje dag. Höstens vackraste dag sammanföll med att Kvartersodlat hade skördefest i lördags. Wokad, kvartersodlad mat i regi av restaurang Wasa Allé, föreläsningar med Niklas Wennberg på Stadsjord, möjlighet att tala med fastighetsbolagen som bygger de nya lägenheterna och fynda på bakluckeloppisen på parkeringen bredvid.

Allt detta med de utbrända byggnaderna som fond, där västsveriges vitalaste graffitivägg tillåtits blomstra i flera månader. Väggen, som döpts till Kvilleväggen, har en egen grupp på Facebook där verk av Göteborgs finaste inom grafitti och streetart diskuteras. Kanske att den där väggen kan få vara kvar, som en laglig graffitivägg, i alla fall i några år?

Jag trivdes i Kvillebäcken i lördags. Och det berodde på enkelheten och den tillåtande atmosfären. Om lite grann av den känslan kan fås att stanna kvar när Kvillebäcken är färdigställt är mycket vunnet. Det är själva nyckeln till att skapa en levbar, blomstrande stadsdel.

Läs mer
Trädgårdsfesten blev en succé!
Fler bilder på Flickr
Kvillebacken.se
Stadsjord

Mycket nytt på sushifronten

Tobias Jansson — Fri, 30 Sep 2011 15:08:04 +0200

Sushi är ett ämne som engagerar. Tidningsartiklar, rapporter och seminarier om sushi och miljöproblematik har duggat tätt under sensommaren. Här är ett axplock.

Camino gästspelar i Grønn Hverdag
Grønn Hverdag är en norsk tidning i samma anda som Camino. I sitt senaste nummer tar de ett helhetsgrepp på sushins miljöproblematik. "Sushi – hurtigmaten som ble for vanlig" är en förkortad översättning av mitt och Caroline Peterssons reportage "Bättre bit för bit" som publicerades i Camino 21. Men man har också flera andra intressanta artiklar på sushitemat, bland annat "Sushi på nordnorsk" om hur en sushirestaurang i Tromsø fått tillåtelse att köpa pinfärska, lokala råvaror direkt från fiskarna – något som annars inte är tillåtet p g a stränga regleringar.

Svenska sushibarer får underkänt
Det har surrats en del i media om Naturskyddsföreningens inventering av utbudet hos 43 sushirestauranger runt om i Sverige. Det visade sig att samtliga serverade tropiska jätteräkor som är miljöskadligt odlad. Nästan alla serverar tonfisk som är kraftigt överfiskad, bland annat den akut hotade blåfenade tonfisken är vanligt förekommande. Sydsvenskan skriver om undersökningen, här.

Jätteräkor i grumliga vatten
Idag släpper Naturskyddsföreningen också rapporten "I grumliga vatten – miljökonsekvenser och sociala konsekvenser av räkodling i Bangladesh". Enligt rapporten följer miljöförstöring, våldtäkter, fattigdom och våld i spåren av jätteräkorna. Läs den och tänk en extra gång nästa gång du tar in en generisk mellansushi med jätteräka.

Diskussion om jätteräkor i Göteborg
Den 9 oktober ordnar Naturskyddsföreningen i Göteborg diskussion på House of Win-Win på temat ”Sanningen bakom jätteräkodlingarna”. Gäst är Khushi Kabir, generalsekreterare för Nijera Kori i Bangladesh. Nijera Kori är en rättighetsorganisation som driver den landlösa kustbefolkningens frågor som kan berätta om sina egna upplevelser kring de förödande ekologiska och sociala effekter som jätteräkodlingarna skapar. Håll utkik på Naturskyddsföreningen i Göteborgs webbsida för detaljerat program.

Gästblogg hos Coop/Solidar
Nyligen var jag gästbloggare på Coop / Konsumentföreningen Soildars blogg Hej medlem! med en text som är inspirerad av en debattartikel jag skrev för SVTDebatt.se i våras. Skicka in dina erfarenheter av din lokala sushibar och vinn en Caminoprenumeration! (mer info i gästbloggtexten).

Rått och rätt i Los Angeles

Johanna Stål — Mon, 29 Aug 2011 04:23:33 +0200

Raw food-restauranger, farmer markets och ekologisk mat i Los Angeles, där min resa startar. Jag rapporterar under några veckor från Kalifornien, där jag just nu befinner mig bland freeways, hamburgerbarer och masskonsumtion. Men jag försöker hitta det som finns mer - ett växande intresse för en mer hållbar livsstil och en längtan bort från den "amerikanska mardrömmen".

Resan startar i Los Angeles, en stad som har en hel del att erbjuda när det kommer till "organic" och hälsosamt. Jag såg framför mig långa stränder av juicebarer och raw food, men som vanligt är verkligheten inte så likt ens drömmar.

Idag fokuserar jag på maten. Jag gav mig sjutton på att besöka en raw food restaurang och drog med mina vänner till Planet Raw i Santa Monica. Stället grundades av Juliano, en känd figur i raw food-svängar, och författare till boken the Uncookbook.

Till min stora glädje ville hela gänget med och testa och vi åt en fantastisk måltid som startade med mättande smoothies fyllda med sojamjölk, frukter och cashewgrädde. Allt ekologiskt och utan tillsatser eller socker. Till huvudrätt åt jag spaghetti gjort på zucchini med tryffelsås, råkostsallad, kex på vitlök- och cashewröra (17 dollar) och till efterrätt (som jag i äkta raw food stil åt före huvudrätten) en äppelkaka på torkade äpplen, cashewgrädde och nötbotten (7 dollar). Allting var bland det godaste jag ätit. Även servitrisen var supertrevlig. Det bästa med hela måltiden var att alla vänner gick därifrån lika nöjda som jag. Hoppas att besöket skapat ytterligare intresse för ekologiskt och vegetariskt hos dem.

Under dag två besökte vi Melrose Avenue och jag skulle givetvis till den kändishippa restaurangen Urth, även den ekologisk och huvudsakligen vegetarisk. Det gladde mig att stället var proppfullt, att det är populärt med ekologisk, hälsosam mat i LA. Här åt jag en stor "Farmers salad" med lemonad till för 15 dollar. Den mexikanska personalen var pigg, ivrig att hjälpa och leende. Den amerikanska servicen på restauranger är något vi borde ta efter i Sverige (förutom att man måste betala 15 procent i dricks på allt).

På söndagen var det dags för Farmers market Hollywood - ett paradis för en marknadsälskare som jag. Jag önskar så att det fanns en stor bondemarknad i Göteborg, inte bara den minililla som är i Haga (trots att jag älskar att det överhuvudtaget finns en, och går dig så ofta jag kan).

Här trängdes färgglada skyltar med namn som "farmer Johns organic" med smakrika och lysande grönsaker, frukter, bröd, ägg och örter. Vi shoppade för en vecka framöver och imponerades över att ekologiska apelsiner och vindruvor, som i Sverige kostar en förmögenhet, här hade lägre kilopris än konventionella grönsaker i Sverige.
Jag tilltalas starkt av glädjen kring det ekologiska som finns i USA. Det ses inte som en lyx enbart, utan som en sund och bra livsstil som både barnfamiljer och coola hipsters anammar. Och överallt, proppfullt med folk som pratar med varandra eller med försäljare, ringlande köer, rariteter som tar slut i ett nafs - här är kvalitet hårdvaluta och högst uppskattat.

Jag hade gärna sett ännu mer ekologiskt, fler juicebarer, cyklister och mindre bilar. Jag hoppas att Los Angeles mognar ytterligare tills jag kommer tillbaka nästa gång. Kalifornien är ju trots allt en delstat som för bara 150 år sedan mest var jordbruksland. Utvecklingen har varit explotionsartad - hoppas vi får vara med om en vändning inom transportsektorn på samma sätt som kring förhållandet till ekologisk mat .