Österlenresan del 2.

I Kiviks utkant, i änden av en grusväg ligger den gamla äppelgården och numera vedugnspizzerian Friden. Deras egenproducerade ekologiska must går att köpa på plats. Musten görs på tradionellt vis av gamla äppelsorter som Cox Orange och Belle de Boscoop.

Här åt jag en härligt ekologisk pizza. En fullständig recension kommer i nästa nummer av Camino.

Det är en fantastiskt fin restaurang med en härlig "hemma hos" känsla. Den lilla restaurangen är fylld av udda möbler och lampor i allt från rustikt till kitsch. De höga fönstren och branta taket ger de två små rummen en gemytlig känsla som gör att man gärna stannar kvar länge och pratar lite extra med kocken som pratar bred stockholmska!

Här satt vi i flera timmar på lördagskvällen och njöt av god mat, Rättvisemärkt-te och en varm äppelmuffinskaka. Ett hett tips om man någonsin är i Kivik är att boka i tid. Även en kall höstdag var det nästinitill fullbokat i den lilla sommarstaden.

www.friden.nu

I helgen besökte jag Kivik för att kolla in äpplen. Det är lite av en passion jag har, äpplen i alla dess former: juice, must, mos, paj… och i helgen fick jag en rejäl dos av det mesta.

Inför helgen hade vi fått låna en gasbil och det var lite klurande för att få ihop körandet med att matcha tankstationer för gas. I den tank vi har ryms bara gas för cirka 18 mil.

I Kivik är det becksvart under höstkvällarna, inga gatulampor lyser upp. Vi bodde på vandrarhemmet Hanöbris, ett stort hus nästan helt för oss själva. Lördagen spenderade vi till största delen på Äpplets hus för att lära oss mer om äppelodling. Det var intressant. Vi fick lära oss att Kiviks musteri strävar efter att ha en miljövänlig produktion men också vilka svårigheter det innebär. Nyligen startade musteriet en ekologisk industriodling, med hopp om att runt 2011 ha fler ekologiska och KRAV-certifierade produkter. Dessutom återanvänds processvattnet till bevattning av odlingarna och fruktrester lämnas till grannbönderna.

Många av Kiviks odlare är anslutna till det som kallas IP odling – Integrerad Produktion. ”Det innebär att odlaren anpassar odlingen efter behov av kemisk bekämpning mot skadegörare och svamp, spridning av gödning och gödsel efter jordanalyser och tillförsel av vatten efter behov.” stod det på en skylt i Äpplets hus. En av grundpelarna är att anpassa odlingen efter ekologiskt och ekonomiskt uthålliga metoder.

Det är många i Österlen som fortfarande livnär sig på att odla äpplen. Det tycker jag är roligt. Kiviks musteri är förmodligen en av världens vackraste fabriker, belägen vid havet mitt i hjärtat av Österlen. I gårdsbutiken kan man köpa med sig fabrikens produkter. Vi köpte 20 liter ekologisk äppelmust och 10 liter Havtornsjuice. Nu har vi så det räcker ett tag framöver.

I musteriets egen restaurang Kärnhuset avnjöt vi en fantastisk Äppel- och kycklingsoppa med must och focaccia bröd för 115 kronor. Väl värt besöket och priset.

Vi besökte också Kivikås musteri, lite mindre och väldigt genuint. Deras must kommer i fina glasflaskor. Där hittade vi också allergifria äpplen, perfekt för T som är allergisk mot de flesta äpplen.

Inne i Kivik hittade vi en utförsäljning av gamla äppellådor. Vi köpte 15 stycken för 900 kronor. Dessa kommer vi bygga en hylla av att ha i vindsvåningen.

Jag återkommer med mer från min resa snart.

Idag förvandlas vår arbetslokal Win-WIn (tredje långgatan 13B i Göteborg) till en dokumentärfilmsbiograf. Doc Lounge öppnar upp med Bananas som premiärfilm. Filmen av dokumentärfilmaren Fredrik Gertten som resulterade i att Fredrik blev stämd av Dole. I kväll på WIn-WIn kan du även träffa dokumentärfilmaren som kommer hit.

Filmen Bananas handlar om nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med bananföretaget Dole anseende företagets användning av ett förbjudet växtgift vid namn DBCP. Men Dole anser att filmen visar en osann bild och kräver nu att filmen aldrig får visas och att filmens regissör inte får uttala sig om Dole. Utöver att detta är en viktig miljöfilm så är det också ett historiskt fall avseende yttrandefrihet. Bara av den anledningen bör man gå och se filmen.

Inträde: 60 kr
www.bananasthemovie.com
http://.doclounge.se

Idag var jag med i P3s moraltest, som är en ganska knepig grej. Man ska på oerhört kort tid, över telefon, svara på frågor om de allra största moraliska frågor som finns. Och man får inte frågorna i förväg.

Det är ett ganska roligt program att lyssna på. Som lyssnare tycker man att de som argumenterar är helt dumma, men pröva själv att så snabbt och oförberett svara på dessa frågor...

Det är tur att de frågor jag fick bra betyg på handlar om att hjälpa fattiga osv., efterssom det är det jag jobbar med. Jag skulle aldrig ge mig in i alkohol och narkotikabranschen. Den är för komplex.

http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramID=3130

Man kunde knappast märka av klimatkrisen när man besökte helgens Bok- & biblioteksmässa i Göteborg. Nej, snarare var det en enorm köpfest där de stora bokjättarna tränger undan de mindre förlagen mer och mer. Jag älskar denna mässa, men det gör mig ont att man inte tar miljödebatten på större allvar.

Jag deltog under lördagen på en debatt med temat "klimatkrisen och demokratin". Det var ett samtal med bland annat Folke Tersman, författare av boken "TIllsammans". Jag har skrivit om hans bok i senaste numret av Camino. En av få viktiga debatter, som sagt.

Jag fick tag i ett nummer av nya Effekt - klimatmagasinet, och läste snabbt igenom den. Ett spännande initiativ som ska bli kul att följa. De säger sig "inte handla om livsstilsfrågor", men vad jag fick uppfattningen om så handlar det väldigt mycket om livsstil. Det hela beror väl på hur man definierar livsstil såklart. Men jag önskar Effekt mycket lycka till och hoppas att de når ut till massa nya, engagerade människor.

Den stora trenden på bokmässan i år var tydligen tygkassar. De fanns i massa färger och former. Jag som redan har ett hav av tygkassar kände mig lite mätt - tygkassarna är inte miljövänliga i sig. Det är först den dagen de börjar ersätta plastkassarna som de gör någon skillnad. Men är det verkligen många som kommer ihåg att ta med sig dem till jobbet och sedan till affären. Jag är tveksam.

Ekolådan har också kommit ut med en ny kokbok. Den ska bli spännande att läsa. I övrigt köpte jag nästan ingenting. En bok i Grafisk Design och tidningen VI Läsers senaste nummer. En lagom skörd tycker jag.

Efter ett års jobb har Camino förlag äntligen kommit ut med en ny bok. Denna gång är det fantastiska Otto von Buschs doktorsavhandling i reviderad form. Otto doktorerade för ungefär ett år sedan och sedan dess har jag varit övertygad om att detta är en bok vi måste ge ut under Caminos flagg. Doktorsavhandlingens 500 exemplar tog slut i ett nafs och efterfrågan har varit stor på boken.

Boken Becoming fashion-able är ingen lättläst sak. Den innehåller ett helt nytt sätt att se på mode-skapande, som handlar lika mycket om deltagande och aktivism som catwalks och dyra märkeskläder. Ur ett Caminoperspektiv så är det ett uttryck för ett mer hållbart sätt att se på mode, där det handlar mycket om att sy eget, göra om, byta med varandra och åter lära sig hantverket att sy, sticka eller virka.

Jag är inne på tredje varvet som jag läser boken nu och varje gång hittar jag nya tankar som jag inte tänkt innan. Men det som är andemeningen i boken är detsamma som hela Caminos grund: "Don´t hate the media, be the media" - alltså kasta inte grus i systemet när det är något du ogillar, gör istället som hackers, gå in i systemet och programmera om det du ogillar till att bli lite bättre. Endast på så sätt kan vi uppnå en bättre värld.

Läs boken om du är intresserad av att förstå mer hur vi på Camino tänker, att förstå mode och skapande eller en mer produktiv aktivism.

www.caminomagasin.se/butik

Jag är ingen vidare bilfantast. Jag har aldrig ägt en bil, jag ogillar att köra bil, jag tycker ofta bilförare är arroganta, jag är för utbyggnad av kollektivtrafik och cykelleder på bekostnad av vägbyggen. Jag har ägt och cyklat på samma cykel som jag fick när jag var 15 år (idag är jag 30), och den fungerar fortfarande underbart. Häromdagen fick jag byta ut handtagen, det är i stort sett det enda jag har lagat, förutom ett och annat cykeldäck. Min kära cykel har hållit mig i form, gett mig frisk luft, sparat mig många tusenlappar och har sett till att jag kommer i tid till nästan allting.

Men, OM jag skulle skaffa mig en bil (jag vet ju att den dagen man kanske skaffar familj kommer närmare) så ska det vara gas eller el. Och när jag nyligen var i Berlin så förälskade jag mig i de söta Trabant-bilarna från Östtyskland. Dessa är små utsläppsterminatorer så jag blev överlycklig när jag hörde att Trabanten ska bli elbil, under namnet Trabant nT.

Trabanten, även kallad Trabi, var en östtysk bil som skulle motsvara VW Beetle, men som östtyskarna fick vänta på i åratal för att få köpa. Den är nu en kultbil, med fans över hela världen. Jag ser fram emot elbilsvarianten, fram till dess fortsätter jag puttra fram på min lila Monark, genom göteborgs gator.

Läs mer här: http://www.reuters.com/article/GCA-GreenBusiness/idUSTRE57G38Y20090817

Nu var det ett tag sedan jag skrev, vilket beror på att jag ägnat senaste veckorna till att flytta från min andrahandslägenhet i Majorna till en förstahandslägenhet på Masthugget. Ett enormt uppåtskutt i min boendekarriär, minst sagt. Från att ha bott på bottenvåningen på en platt gata, bor jag nu i en uppförsbacke, 4 trappor upp utan hiss. Om inte annat kommer jag få snyggare ben och bättre kondition (och det behövs verkligen). Men ni kan ju gissa hur det var att flytta!!

Den nya lägenheten kommer, precis som den tidigare, att inredas med second-hand. Har redan gjort en del fynd på Blocket, kommer fota och lägga upp dessa här snart. Lägenheten är en etagevariant med ett vackert utbyggt vindsrum på övervåningen. Som sagt, snygga bilder utlovas under hösten.

De senaste två veckorna har jag besökt två matfestivaler och en eko-mässa. Först var det Smaklust och Eco Now i Stockholm och i förra helgen Matfestivalen i Skövde. Den sistnämnda var inte så mycket att hurra för, fast det fanns en hel del småstånd med lokala producenter. Jag köpte Havtornssaft, som jag älskar, och åt ekologiskt kyckling. Jättegott.

Men Smaklust i Stockholm var något utöver det vanliga. Vilken fantastisk festival! Jag förstår att den är så välbesökt. Camino stod och sålde prenumerationer och samlade ihop 150 nya förväntansfulla prenumeranter under dagarna på Smaklust och Eco Now-mässan.

På Smaklust insöp jag dofter och smaker från hela Sverige. Favoriten var såklart Värmland - där jag passade på att köpa Skrädmjöl som jag ska ha till min 30-års fest (som har Värmlands-tema). Om någon ruvar på ett bra Skrädmjölsrecept så låna mig gärna det.

Jag inhandlade också Havtornste, det är första gången jag ser det säljas, och mer Havtornssaft. Jag köpte också tunnbröd, Värmländsk getost, renkorv från Ammarnäs, äppelmust från Kivik och kanongod fudge.
I tältet på bilden åt jag smakrik Souvas med lingon. Synd bara att maten är hiskeligt dyr. Jag kommer definitivt besöka Smaklust nästa gång, framförallt lär man sig massor av mattraditioner från hela Sverige.

Jag kommer inte att vara nyanserad – Way Out West är en av Sveriges absolut bästa festivaler! Inte konstigt att de är en av få festivaler som även i år sålde slut alla 25000 biljetter. Kanske var det för storband som Glasvegas, Röyksopp, Lily Allen, Nas och Anthony and the Johnssons, eller så är det bara så himla bekvämt att gå på festival mitt i centrum. Stämningen var fantastisk och under klockrena Anthony Hegartys spelning med Göteborgs Symfoniorkester riktigt darrade luften. Det var magiskt, känsloladdat och underbart.

En del kanske aver läsare kanske undrar varför vi skriver så mycket om festivaler och musik i Camino – inte såå mycket, men ändå! Vår guide till musikfestivaler tog sin början i våras och kommer bli årligen återkommande. Jag har skrivit om Roskilde och Way Out West, Tobias Jansson om Arvikafestivalen. Musik är nämligen en oerhört viktig nyckel till en hållbar utveckling. Dels att lyssna på musik, såklart, då det får oss att må bra (eller dåligt) men också skapandet av musik – om det så är att vi spelar i ett band, eller på egen hand eller rent av skapar musik i vårt eget huvud. Det för oss närmare det som är nyckeln till en hållbar utveckling – kontakten med oss själva och behovet av samspelet med andra. Och att gå på konserter, festivaler och annan kultur är helt enkelt ett väldigt hållbart sätt att spendera sin fritid på.

Nu är sommarens konserter slut och jag har besökt såväl U2 som Madonna och gläds över att de stora artisterna försöker sprida budskap om miljön och sociala frågor. Förhoppningsvis får det oss att tänka till lite extra. Jag gläds även åt att se många förbättringar på årets Way Out West: mer vegetarisk mat, mer information om miljön… bra steg i rätt riktning. Ser fram emot nästa år.

Jag har precis kommit tillbaka hem efter ett besök i Berlin. Det är faktiskt första gången jag var där och besöket var tyvärr alldeles för kort.

Berlin är en av Europas grönaste huvudstäder, med mängder av skogar, parker och sjöar som alla är mycket lättillgängliga. Överallt såg man cyklister eller, tyvärr, bilister med cyklar på släp – på väg till något naturområde. Du kan ta cykeln med dig på regionala tåg för ett litet tillägg, du kan till och med ta med dem på S-och U-bahn i centrum, du köper bara en extra biljett för cykeln. När Västberlin var inlåst i Östtyskland tvingades staden att ta vara på grönområden för att människor skulle ha någon stans att ta vägen på helgerna. På så sätt minskade man ”Urban sprawl” och en gles stadskärna.

Ett intressant projekt som pågår i Berlin är Tepelhofer Feld. Området var tidigare en flygplats, som under Berlinblockaden 1948/49 användes som luftbro, där mestadels amerikanska plan försörjde staden med mat och andra förnödenheter. Området är cirka 380 hektar. Under 2008 hade Berlin sin första folkomröstning som resulterade i att man bestämde sig för att överge flygplatsen och snarare bygga ett grönområde, en park i storlek med Central Park i New York. Ett område runt om ska bebyggas med nya bostäder och vissa arbetsplatser. Området ska ha en inriktning mot ekologisk hållbarhet och framtida resurshushållning av råvaror. Det låter som någon vi skulle kunna göra med Heden här i Göteborg också.

Berlin har också fantastiska marknader. På söndagsmorgonen 19 juli (som också var min 30-årsdag) vandrade vi runt i Mauerpark i Prenzlauer Berg - en fantastisk marknad med allt mellan himmel och jord. Jag köpte direktpressad juice för 2 euro hos några högpresterande juicepressare och jag fyndade en supertrevlig skottskrutig väska i skinn att ha till jobbet. Det fanns också andra marknader – vi besökte en med antikt, men det var ganska dyrt. Det finns en hel del antikt/second-hand runt i Prenzlauer Berg, så det är bara att strosa runt. Ta dig bort från mysiga Kastanieralle, även om det kan vara svårt.

Jag gillade Berlin skarpt och kommer att återvända så fort jag får möjlighet. Det går numera ett nattåg direkt till Berlin för cirka tusenlappen och boende kan man hitta för under 200 spänn natten om man är beredd på att bo i en ”dorm”. Det är ett miljövänlig och billigt alternativ som dessutom är lärorikt och kan vara himla skoj om du hamnar med bra personer. Kolla in www.hostelworld.com. Dessutom, spana in min Berlin-guide i Camino senare i höst.