Samhälle

Nu är festen slut

Ingemar Gustafsson — Sat, 21 Aug 2010 12:18:10 +0200

Idag inträffar den så kallade Earth Overshoot Day - en dag vars datum inte är fast varje år, utan som regleras efter hur mycket resurser vi förbrukar på årsbasis. Sorgligt nog har den i år inträffat tidigare än någonsin. Från och med idag den 21 augusti, lever vi på jordens kapital, inte på dess ränta.

Uträkningen som görs av Global Footprint Network och Världsnaturfonden WWF vill visa hur vi mycket förnyelsebara resurser som jorden klarar av att producera totalt varje år, och som vi måste hålla oss inom utan att slå in på en ohållbar bana.

Dessvärre har detta datum hela tiden hamnat tidigare på året för varje år som går. Förra året inträffade dagen 25 september.

Lika positivt som det är att DN skriver om frågan (länk nedan) är det ledsamt att man inte hör en enda politiker som så mycket som andas något om detta. Jag skulle vilja se en seriöst debatt bland våra folkvalda i ämnet. SVT? SR? Någon? Miljödebattören Stefan Edman är inne på samma område i sin krönika i GP idag (länk nedan).

I dag tar jordens resurser slut (DN.se) >>

Stefan Edman: Ta in världen i valrörelsen! (GP.se) >>

En lagom dos pengar?

Caroline Petersson — Thu, 29 Jul 2010 17:10:31 +0200

Jag tänker just nu mer än jag vill på min ekonomi. Samtidigt läser jag om enklare livsstilar och gräver ner mig i psykologiska studier om pengar och dess negativa effekter på mänskligheten. Att ha tillräckligt med pengar för att känna oss trygga verkar vara det bästa för både oss själva och omvärlden. Men hur vet man vad som är tillräckligt?

Det finns gott om bevis från forskningen om att sambandet mellan pengar och lycka är svagt när vi nått en viss nivå av välstånd i samhället. De flesta människor säger sig känna till detta, men samtidigt fortsätter vi att leva och bete oss på ett sätt som om det inte stämmer. Vi kämpar för att få högre löner, försöker tjäna snabba pengar på börsen och spelar som aldrig förr. Det är ett av många exempel på gapet mellan våra attityder och beteenden. Våra attityder säger mer om hur vi förväntas tycka eller om hur vi önskar att vi tyckte och tänkte, snarare än om vad vi verkligen tror på i grunden. Innerst inne tror vi (eller inbillar oss) att våra liv skulle bli radikalt bättre med lite mer pengar. Då skulle vi kunna förverkliga våra drömmar, kunna handla mer schyssta kläder eller för den delen ge mer till välgörande ändamål.

Just nu tänker jag själv att om jag bara tjänade några tusenlappar mer i månaden skulle jag ha råd med ett boende som jag trivs med och jag skulle kunna lägga undan lite pengar varje månad för sådant som jag verkligen tycker är viktigt – att åka på vandringsresor, skidsemestrar dansläger och yogakurser. Under de drygt fyra år som jag har arbetat med Camino har jag aldrig haft något överflöd med pengar. Men ytterst sällan har detta begränsat mig eller gjort att jag känt mig fattig. Tvärtom har jag fått uppleva oerhört mycket, och jag har tvingats vara extra kreativ med hur jag använder mina pengar.

Även om pengar helt uppenbart skapar trygghet finns det något skrämmande med vad pengar gör med oss. På Psyblog (blogg om positiv psykologi) som jag följer finns en rad olika studier kring pengar och lycka samlade. Forskning visar bland annat att människor med mycket pengar har svårare att uppskatta vardagliga njutningar. Det är till och med så att bara tanken på pengar får oss att i stunden agera mer själviskt och att vilja isolera oss mer från vår omgivning. De som väljer att prioritera materiell konsumtion riskerar också att bli mer deprimerade och missnöjda med sina liv och de bryr sig mindre om miljö och andra människor. Det viktigaste för hur nöjda vi är med vår ekonomi har inte mycket att göra med vad vi faktiskt tjänar, utan hur mycket pengar vi har i förhållande till andra i vår omgivning. Detta är nog också en av förklaringarna till att jag själv börjar uppleva min egen ekonomi som ett större problem än förut. Från att ha varit i en situation där de flesta av mina vänner fortfarande studerar börjar fler och fler nu ta sig ut i arbetslivet på allvar.

Men hur kan man då förhålla sig i en situation där man å enda sidan strävar efter en enklare livsstil och å andra sidan börjar känna sig otillfredsställd och otrygg med sin ekonomiska situation. Det jag tänker göra är att sätta upp ett mål för mig själv: Så här mycket pengar behöver jag tjäna för att leva det liv jag vill leva de närmaste åren. Allt därutöver som jag eventuellt kommer att tjäna det lovar jag att skänka till någon/några som bättre behöver det. Jag kommer säkerligen bli tvungen att revidera mitt mål allteftersom, men genom att sätta upp en nivå har jag i alla fall något att förhålla mig till och kan lättare upptäcka ifall jag fastnar i ekorrhjulet.

Har du egna exempel på hur du har hittat ett lugn kring pengar och din egen livsstil. Dela gärna med dig av dessa här.

Att inte svära i kyrkan

Ingemar Gustafsson — Fri, 09 Jul 2010 15:06:52 +0200

Budskapet ska basuneras ut, imagen ska slipas och särintressen ska smörjas. Kanske är det inte så konstigt att något krångligt som tillväxtens dilemma saknas på årets politikervecka i Almedalen. En annan förklaring kan nog hittas i själva ordet (tillväxt), och dess inbyggda historiska värdeladdning.
Men ljusglimtarna var flera: En kunnig allmänhet, smarta företag och långsiktiga kommuner visade upp konstruktiva idéer - dellösningar för delproblem, och kanske är det just så detta krångliga dilemma måste tacklas?

Själva ordet "tillväxt" var mycket närvarande här på politikerveckan, inte minst i titeln på ett flertal seminariepunkter, otvivelaktigt som ett positivt värdeord. Tillväxt är utveckling, framåtanda, mer och bättre för alla - är det bakomliggande självklara budskapet. Något som, ska konstateras, också stämmer i många avseenden, men som allt fler börjar inse, inrymmer tillväxten även en hel del problem. Om problemen kommer att smitta av sig på ordet i framtiden - det får nästa års seminarietitlar visa.

Ett av årets seminarier på temat var "Är tillväxt bra för miljön?" Arrangören Svenskt Näringsliv svarade inte helt oväntat "Ja" på sin fråga, och fick mestadels medhåll från de ditbjudna politikerna, även om viss kritik anades mot det som framhölls som bevis för detta tvärsäkra budskap - Svenskt Näringslivs rapport "Vår miljö". Med denna vill man visa att sägs tillväxten (snarare än skatter och lagstiftning?) är orsaken till att ett antal miljöområden blivit bättre inom Sveriges gränser sedan 70-talet, framförallt utsläpp av koldioxid, freon, kväve med flera. En glädjande bild såklart och läsningen rekommenderas till den som känner att allt barkar åt fel håll. Men att helt pusta ut får nog anses vara strutsbeteende. De områden som inte visar upp några fina kurvor lyser med sin frånvaro i rapporten, som exempelvis överfisket, övergödningen, de växande kolodixidutsläppen som genereras utanför Sverige av vår konsumtion, global resursknapphet, försvinnande ekosystemstjänster och så vidare. Men här, liksom på många liknande seminarier, var det få svordomar i kyrkan...

Att prata om tillväxtens dilemma är ingen enkel sak. Det är svårkommunicerat, kanske på grund av ordets traditionellt positiva värdeladdning. Alla har sin bild av vad tillväxt är och innebär, ofta en odelat positiv bild. Och då Almedalen förmodligen är de slagkraftiga, okomplicerade, medievänliga hissversionsbudskapens dal, så är man ute på hal is om man vill problematisera "det självklara". Kanske inrymmer denna mediecirkus en lärdom? Kanske är tillväxt ett för dåligt begrepp att använda om man strävar efter att nå konstruktiva lösningar för dess utmaningar? Själva ordet tenderar att frammana fördomar om bakåtsträvan, och följs inte sällan av automatiska låsningar, som på fläcken dödar all kreativitet och konstruktiv anda.

När man däremot pratar specifikt om de problem som finns (utan att etikettera och lägga dem i den korg vi kallar tillväxt) då möts man allt oftare av medhåll och acceptans. Många miljöfrågor är närvarande här, mer än vad medierna verkar ta upp. Så kanske ska vi bena ner den stora frågan till mindre, och istället identifiera ett antal viktiga utmaningar för att område för område, söka efter lösningar? Åtminstone till ordet har mognat lite, fått växa till sig. Nu är det fortfarande oskyldigt, och försvaras reflexmässigt med näbbar och klor.

Biogasdrivna färjor, eldrivna sportbilar, byggföretag med mål om att enbart bygga plusenergihus (hus som skapar mer energi än vad de gör av med), kommuner som tävlar mot varandra att först bli helt fossilfria, källsorterande robotar, och en kunnig allmänhet som är trött på materiell konsumtionshets och vill vara med och omdefiniera bilden av vad det goda livet innebär - detta tar jag med mig från årets Almedalsvecka.

Camino till Almedalen

Johanna Stål — Fri, 02 Jul 2010 10:00:29 +0200

Nästa vecka reser jag och Ingemar Gustafsson till Almedalen för att snacka politik och se vad som händer inför valet 2010. Här är några höjdpunkter. För er som inte har möjligheten att själva vara på plats kommer vi att blogga därifrån under veckan.

Precis innan förra valet var Caminoredaktionen också på plats i Almedalen. Då var vi där för att visa upp oss, sälja nummer 2 av Camino och föreläsa. I år åker vi dit enbart för att rapportera om händelser och följa vad som händer i den politiska delen av miljörörelsen.

Här är några höjdpunkter som du inte får missa om du kommer dit:

6 juli
Tjäna pengar på att göra gott
Sävesalen, Gotlands Museum 15-17

Mingel: Fairfest Almedalen 2010 SKTF
Vårdplats Almedalen 19.30 (anmälan krävs)

7 juli
Dax för klimaträttvisa-hur löser vi både klimatförändringarna och fattigdomen?
Wisby Strand Congress & Event, Donnersgatan/Strandvägen

8 juli
Almedalsdebatt mellan Johan Norberg och Maria Wetterstrand
Wisby Strand, Strandvägen 4, kl 10-11

Är tillväxt bra för miljön?
Gotlands museum, Strandgatan 14, 15-15.30

Kan svensk miljöpolitik rädda världen?
Residensets trädgård, Strandgatan 1 14-17

Konstruktive Victor & BNP-rallyt

Ingemar Gustafsson — Tue, 01 Jun 2010 09:55:19 +0200

Sveriges Radios Obs har den senast tiden haft tema "tillväxt + lycka = sant?". I tre program tar de upp många aspekter av den debatt som numera har blommat upp rejält även i Sverige. I ett avsnitt får vi höra skarpa kanadaekonomen Peter Victors konstruktiva idéer. Samtidigt, parallellt och som kontrast till denna debatt basunerar affärstidningarna som vanligt ut nyheter med språk som talar om nationella ekonomier som om de vore börsnoterade bolag.

I Obs tredje program intervjuas den kanadensiske ekonomen Peter Victor, vars forskning mynnat ut i boken "Managing without Growth". I den undersöker han hur Kanadas ekonomi skulle klara sig utan ekonomisk tillväxt. De modeller som Peter Victor presenterar i sin bok, är utan tvekan det närmaste jag har kommit ett svar i sökandet efter tillväxtens dilemma (även om jag inte har läst klart den helt ännu - återkommer!). Peter Victors modeller, som även tas upp i den brittiska hållbarhetskommissionens rapport "Prosperity Iwithout Growth", diskuteras nu friskt på olika håll i Europa. I t.ex. Frankrike, Österrike och Spanien verkar tillväxtdebatten mycket mer livfull än i Sverige (här tar inte ens de svenska partierna i frågan).

Den ekonom som ställs emot Peter Victor i radioprogrammet är Benjamin Friedman, ekonom och författare till "The Moral Consequences of Economic Growth". I radiointervjun är han förvisso ödmjuk inför tillväxtproblematiken, men de argument som han tar upp är av samma gamla vanliga karaktär. T.ex. att Kina och Indien "har råd" att ta hänsyn till miljön med hjälp av sin tillväxt). Denna typen av argument för tillväxt som universallösning på miljöproblemen tenderar att fokusera på lokala miljöproblem, såsom hälsoskadliga utsläpp från bilar eller fabriker. Den helt väsentliga globala dimensionen missas däremot, med resursknapphet, klimatproblem och kollapsad biologiska mångfald. Jag förväntade mig mer av någon som skrivit en bok i ämnet. Men, ska tilläggas, jag har ju inte heller läst boken...

Som kontrast till denna diskurs blir världsbilden som förmedlas i affärstidningarna snarare snävare med tiden. I E24:as specialartikel "BNP-rally - Så mår Europas länder" redovisas och jämförs nationernas BNP-siffror kvartalsvis och terminologin som används är rent börsspråk, som i sin tur mer och mer närmar sig språket sportkommentatorer använder.

Detta är två parallella, kontrasterande världar. Jag undrar vilken linje som styr framtiden...

Handleden och tystnaden bruten

Ingemar Gustafsson — Wed, 12 May 2010 10:20:47 +0200

Denna blogg har varit tyst ett tag nu, vilket beror på att jag bröt båtbenet för några veckor sedan. På denna tid har även tystnaden i tillväxtdebatten brutits på allt fler debattarenor. Våren 2010 verkar bli tiden då fler och fler kommer ut ur idet. Men de stora björnarna sover fortfarande, och vem vet vad som händer om de vaknar...

Det är fortfarande svårt att skriva med gipset, så vårens kommande inlägg kan kanske komma att bli lite kortare än vanligt. Frustrerande, i denna spännande tid. Fler och fler bryter tystnaden och tabut och börjar diskutera hur vi ska lösa denna stora framtidsfråga. Än så länge är det tyst från samhällets stora makthavare, och hur de ska hantera sprängkraften i tillväxtens dilemma är fortfarande ett mycket osäkert kort. Tills dess - håll till godo med vårens mediala topp 5 mix på området tillväxtens gränser:

1. "Jorden tål inte vår konsumism" / Nio forskare på SvD Brännpunkt
2. "Tvärdrag Tema: Efter Tillväxten" / Frågan väckt i S-kretsar.
3. "Effekt nr2/2010 Tema Tillväxtens gränser" / Dödar tillväxtens myter en efter en
4. "Kapitalismen löser inte längre våra viktiga problem" / intressanta tankar på Newsmill från S-studenters Kajsa Borgnäs
5. "Vilken vision ersätter konsumtionshetsen?" / Birger Schlaug saknar framtidsidéer från de politiska partierna

Trevlig helgläsning!

Foto joanna8555 cc

Dags att börja prata värderingar

Caroline Petersson — Mon, 26 Apr 2010 11:48:07 +0200

Om vi verkligen vill skapa förändringar i människors beteenden räcker det inte med nya trendiga ekoprodukter och energibesparande prylar. Det är dags att på allvar börja ifrågasätta de rådande värderingarna som ligger bakom vårt konsumtionssamhälle.

Vad krävs för att verkligen förändra människors beteenden och attityder kring vårt sätt att leva? Och varför är gapet så stort mellan vad vi säger oss vilja göra och vad vi verkligen gör?
Detta är frågor som jag sedan länge och ganska ofta grubblar över. Ibland tänker jag att det är kunskapen som saknas. Att vi människor inte riktigt förstår konsekvenserna av vårt eget handlande. Men lika ofta tänker jag att det inte är brist på kunskap, utan snarare brist på vilja av att se och att förstå. För att ta in denna kunskap innebär också att vi tvingas att ifrågasätta väldigt mycket av hur vi har valt att bygga vårt samhälle. Inte alltid helt bekvämt.

På senare år ser vi hur allt fler miljö- och solidarietsorganisationer försöker hitta nya sätt för att kommunicera och nå ut med sitt budskap. Allt fler hämtar inspiration från hur företagen arbetar kring sin marknadsföring. För detta vet vi ju är effektivt och fungerar. Inom reklamindustrin ligger fokus på de personliga fördelarna. Det är för att göra ditt egna liv rikare och bättre som du skall välja att köpa den nya produkten/tjänsten. Likadant bör vi alltså tänka för att få människor att göra mer medvetna val. Vi kan visa på att det ger oss bättre hälsa, att vi kan spara pengar och att det kanske kan ge oss social status.

Men, frågan är vilken förändring vi uppnår på lång sikt genom dessa metoder. För ett tag sedan stötte jag på en mycket tankeväckande rapport ”Weathercocks and Signposts” utgiven av WWF i Storbrittanien 2008 som i mångt och mycket varnar miljörörelsen för att vara inne på fel spår. Rapporten visade sig vara del i ett mer omfattande projekt (Strategies for Change) som handlar om att hitta nya strategier för att förändra människors beteenden. Den senaste i raden rapporter är Meeting Environmental Challenges: The role of human identity och har bland annat författats av lyckoforskaren Tim Kasser (känd bland annat boken "The High Price of Materialism).
Ett centralt budskap som förs fram i dessa rapporter är att om människor motiveras att göra förändringar i sitt liv för egen vinnings skull snarare än för miljön eller rättvisans skull är risken stor att effekten blir oförändrad eller rentav negativ i det stora hela. Vi byter kanske exempelvis bort bilen för att vi kan spara pengar, men istället lägger vi mer pengar på att resa långt. Och vi köper ekomjölk för att det ger oss status i vår sociala krets, men det förändrar lite om det fortfarande samtidigt är hög status med hög konsumtion överlag.

Vad är då alternativet? Fortfarande finns mycket att lära från reklamindustrin inte minst kring dramaturgi och form men grundtanken i WWF:s rapporter handlar om att vi måste börja våga utmana de värderingar som ligger till grund för vårt konsumtionsamhälle. Att vi istället för att anpassa oss utifrån hur människor tycker och tänker faktiskt försöker att bygga en ny identitet kopplad till positiva värden. Jag har ännu inte läst igenom hela rapporten i sin helhet men på bloggen som är ett direkt resultat av WWF:s forskningsprojekt presenterades nyligen ett inspirerande exempel från USA. Det är en reklamfilm för amerikanska rörelsen ”The WE generation” som bygger på att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap genom att hänvisa till positivt laddade värderingar och tankar om förändring. Se själv och bedöm.
En typisk amerikansk produktion, men den gör mig helt klart hoppfull.

Neråt - Framåt?

Ingemar Gustafsson — Tue, 23 Mar 2010 09:25:28 +0100

I helgen arrangeras en internationell konferens i Barcelona om "Nerväxt". Det är andra året i rad som akademiker och andra samhällsintresserade samlas för att diskutera ekonomiska modeller efter tillväxteran. Om du inte har vägarna förbi Spanien, kanske Göteborg kan vara ett alternativ - där författaren Björn Forsberg föreläser på Ekocentrum om sin bok "Tillväxtens sista dagar".

Den första nerväxtkonferensen arrangerades i Paris 2008. Kanske kan den ha bidragit till att Sarkozy letar nya ekonomiska måttstockar?
Årets "Conference on Economic Degrowth for Ecological Sustainability and Social Equity" i Barcelona (26/3 - 29/3) vill undersöka en "socialt hållbar ekonomisk nerväxt, som förenar ekonomiska, miljömässiga och sociala perspektiv med tonvikt på praktisk politik och konkreta förslag". Bakom konferensen står bland annat ett antal universitet och forskningsinstitut. Vi som inte har möjlighet att delta ska, enligt arrangörerna, kunna följa fredagens och måndagens seminarier via LIVE-streamad video från hemsidan www.degrowth.eu.

("Nerväxt" är ett begrepp som används för att beskriva en krympande ekonomi. De som använder begreppet lägger ofta in innebörden att den nya ekonomin ska hantera de sociala utmaningar som uppstår när ekonomin krymper).

Ett lite mer lokalt arrangemang är seminariet "Tillväxtens sista dagar" på Ekocentrum i Göteborg med forskaren Björn Forsberg kl 18 på onsdag (24/3). Seminariet bygger på boken med samma namn som Forsberg har skrivit - en utmärkt introduktion till tillväxtens baksidor, men personligen saknade jag fler förslag på lösningar. Värt att poängtera är att det var just denna avsaknad som fick mig att inleda sökandet, numera manifesterat av denna blogg.

Slutligen, en kommentar angående seminariet "Klimatet ut i kylan?" som jag deltog i förra veckan. Veckan dessförinnan var jag och lyssnade på ett liknande seminarium "COP-15 - hur går vi vidare?". Seminarietitlarna och deras underrubriker kan få en att tro att de ska hamna om ungefär samma ämnen, men så icke. De var verkligen anmärkningsvärt olika! Under COP-15-seminariet var tillväxtproblematiken ständigt närvarande, medan "Klimatet ut i kylan" mest kretsade kring de sedvanliga frågorna: "Kommer det bli något avtal? "Blir klimatet en valfråga?", några politiska förslag och goda exempel från näringslivet o.s.v. Självklart viktiga frågor, men knappast pudels kärna. Det sistnämnda seminariet arrangerades bland annat av föreningen Norden - "De nordiska ländernas officiella samarbete". Och visst, officiella samarbetsforum kanske inte vanligtvis spottar ur sig radikalt nytänkade idéer om transformerad ekonomi, men det hade ju varit trevligt att bli överraskad...

Jörgens idéer om tid

Camino — Fri, 19 Mar 2010 10:01:52 +0100

VIDEO: En stressad livsstil genererar högre utsläpp. Det var ett av budskapen från Jörgens Larssons föreläsning "Lev enklare" som vi arrangerade tillsammans med Studieförbundet vuxenskolan. Här kommer videoklippen från första delen i vår seminarieserie "Hållbar livstil".

Lev enklare
Tidssociologen Jörgen Larsson lär oss hur vi hittar ett lagom livstempo i vardagen och hur livskvalitet och hållbar livsstil går hand i hand. Klippen är uppdelade efter svaren på dessa sex frågeställningar:

Vad är problemet med dagens livsstil?

Vet inte människor sitt eget bästa?

Är en enklare livsstil bra för klimatet?

Är en kortare arbetstid ett hot mot ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle?

Hur kan man själv utforma en tidsrik och ekologiskt livsstil?

Vad krävs för att alla svenskars livsstil ska bli mer hållbar?

Seminarieserien kommer att fortsätta här i våra lokaler på House of win-win på Trejde långgatan 13b i Göteborg. Den 8 april kommer moralfilosofen och forskaren Bengt Brülde och diskuterar kring lycka, mening och moral, och den 14 april kommer Mattias Hagberg, författare till boken "Skräp" och resonerar kring sopor,spillmaterial och om att skapa möjligheter av rester. Den 15 april kommer en fristående uppföljare på Sopornas liv. Möt Jenni Lundgren, designer och Eva Askulv från Klättermusen, som använder återvunnet material i sina kläder. De kommer att prata om design som tar en annorlunda väg.
Vid alla tillfällena startar det kl 18:30 och slutar kl 20:00. Seminarierna är kostnadsfria och man behöver inte anmäla sig i förväg.

Läs mer på www.caminomagasin.se/seminarier

Det svåra blir enkelt

Tammie och Cissi — Thu, 18 Mar 2010 09:23:38 +0100

Jag vet inte hur många gånger jag har tittat på den här genialiska lilla filmen. Den har spritt sig över nätet nästan i samma hastighet som hamstern blir tjock. Filmen är gjord av den brittiska tankesmedjan The New Economics Foundation, i samband med att de släppte sin rapport "Growth isn´t possible". Den är ett bra exempel på hur enkel och kreativ kommunikation kan göra ett besvärligt budskap lätt att ta till sig. Camino kommunikation gillar det skarpt.

Jak-banken använder sig av samma metod och har tagit hjälp av filmkollektivet råFILM för att förklara det här med ränta. Resultatet är en längre film, som kräver lite mer av tittaren. Men det är ett kul och snyggt initiativ. Det är också väldig underhållande att höra en speakerröst med samma dialekt som Carl Bildt prata om räntefria lån.