Hur litet kan man bo?

På Apartment Theraphys gröna blogg re-nest var det någon som frågade hur man förbereder en flytt till en pyttelägenhet (med amerikanska mått mätt). Paret i fråga skulle flytta till en lägenhet på 37 m2 (ca 400 square feet).

Det fick mig att fundera över hur stort/smått jag själv bott på. När jag 18 år gammal flyttade jag hemifrån var det till ett kollektiv i gamla industrilokaler. Där hade vi stora rum med högt i tak men ett kök och ett vardagsrum utan fönster. De kommande åren flyttade jag sedan fram och tillbaka mellan olika kollektiv tills jag en dag drog vinstlotten i Boplats Göteborgs lotteri, fick förstahandskontrakt på en 2:a i Majorna och blev sambo på 55 m2. Fönsterrutorna skallrade varje gång spårvagnarna passerade utanför fönstret men vi hade balkong och gångavstånd till Slottskogen. Efter några år bytte vi till oss en 3:a på hela 90 m2 men sedan blev det separation och jag blev sambo med en annan på 38 m2. Det funkade faktiskt hur bra som helst trots att två kompletta möblemang skulle kombineras.
Men efter det har det blivit allt större boenden, två olika bostadsrätter på runt 100 m2 och nu hus på ca 175 m2.

Visserligen är vi nu fyra istället för två och kanske är jag bara nostalgisk när jag minns alla bra saker med att bo litet. Det gick snabbt att städa, vi hade pengar över till annat kul och man kunde inte samla på sig hur mycket prylar som helst. Compact living när det är som bäst helt enkelt!
Naturligtvis spelar planeringen av bostaden roll, 38 m2 kan kännas jättestort och 60 dåligt planerade m2 kan kännas trånga. Dessutom påverkar faktorer som antalet familjemedlemmar, ev. utrymmeskrävande hobbies etc men är det inte så att många egentligen bor större än vad de behöver (mig inräknat)? Det ju dessutom bostaden tillsammans med biffen och bilen som har störst inverkan på miljön.