Vart är vi på väg?

I helgen har det varit TUR-mässa i Göteborg och om en månad invigs Världskulturmuseets nya utställning kring vår längtan av att komma bort. Få saker är så förknippat med god livskvalité som just möjligheten att resa. Här finns onekligen en stor konflikt mellan en hållbar livsstil och det goda livet. Eller?

Ibland känner jag mig lite som en utomjording – även inom min egen krets. För jag tycks tillhöra en av få som faktiskt på allvar börjat förändra min syn på resandet. Jag kan helt enkelt inte rättfärdiga mig själv att sätta mig på ett plan för att under några veckor få möjligheten att uppleva en annan kultur, en vacker natur eller för att bara koppla av. Självklart är allt detta viktigt för mig, men det senaste året har jag känt att det gör mig mer ont än gott att åka över halva jorden för att få uppleva just detta. Vacker natur finns bortom knuten, Sverige är sedan länge ett mångkulturellt land och avståndet jag åker är inte avgörande för att kunna koppla av. Dessutom kan jag ändå inte koppla av på ett flygplan eftersom jag tycker att det är rentav obehagligt att befinna mig inkapslad flera tusen meter upp i luften utan möjlighet att kunna fly.

Kanske hade jag känt annorlunda om det inte vore för att jag trots allt har rest en hel del. Jag har bott på landsbygden i Malawi i södra afrika, jag har vandrat inkaleden i Peru och jag har praktiserat på UNICEF i Makedonien. Detta är upplevelser som jag bär med mig hela mitt liv och som självklart vidgat mina vyer. Jag skulle säkert kunna vidga mina vyer ännu mer – fast samtidigt känner jag mig rätt nöjd med det jag har upplevt. Missförstå mig rätt – jag har massor av resor och upplevelser jag vill göra fortfarande. Men de finns inom så pass nära räckhåll att jag inte behöver ta flyget. I sommar blir det exempelvis en veckas dansläger utanför Stockholm, vandring i Gästrikland och kanske en rundtur i Skåne eller lite vandring i Norge. Jag kan inte föreställa mig en mer njutningsfull semester.

Om exakt en månad (29:e april) invigs en ny utställning på Världskulturmuseet som jag med spänning tänker besöka. Den heter Destination X och handlar just om vår längtan av att komma bort. Invigningen lockar med ”after-beach med semestertema och garanterad solbränna”. Jag ser framför mig hur jag går in i ett museum fyllt med sand, party-musik och coctails, och kanske till och med lite fiktiv solbelysning.
Men jag förväntar mig också en utställning som tar ett kritiskt perspektiv kring vår res-besatthet. Annars kommer jag bli besviken – helt klart.

Jag tillhör som ni säkert redan gissat inte en av dem som besökte TUR-mässan i Göteborg i helgen. Men faktum var att jag blev sugen då jag läste om att det för första gången skulle anordnas en temadag/konferens kring hållbart resande under mässan. Bakom initiativet fanns bland annat nätverket Schysst Resande som framförallt lägger fokus på ett ökat socialt ansvarstagande inom reseindustrin. Jag får bara hoppas att besökarna var många och att en och annan viktig person inom reseindustrin blev tillräckligt berörd och engagerad för att vilja göra någon förändring.

För jag inser ju att jag inte kommer långt med ett budskap som går ut på att vi alla måste sluta flyga, bums. Att vi funderar på hur vi reser och hur vi behandlar människor i andra länder när vi är på plats är nog en så viktig början.

TIPS:

Den 20:e maj arrangerar Världskulturmuseet en "alternativ turistmässa" re:TUR med oväntade resehistorier och inspiration och tips till roliga och udda smultronställen.
http://www.varldskulturmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=824&a=4029

Lästips: Jennie Dielemans "Välkommen till paradiset"
http://dielemans.se/?page_id=39