Tid är något några har

Igår såg jag filmen "In time" på bio. I en, för flertalet, dystopisk framtid har pengar ersatts av tid. Uttrycket ”tid är pengar” har fått bokstavlig betydelse och fördelningen denna resurs är extremt ojämn
Dela artikeln

Jag älskar att gå på bio, ändå var det första biobesöket på ett halvår. Sedan jag blev pappa har jag helt enkelt inte haft tid. Det hela fick mig att fundera på för vem tid är pengar…

Filmen är sevärd och väcker tankar om tidsanvändning, snedfördelning av pengar och resurser. Mänskligheten har ”utvecklats” och genmodifierats så att alla åldras (visuellt) tills de blir 25 år (vilket verkar blivit en ursäkt för producenterna att bara ha med trådsmala modeller). På sin 25:e födelsedag börjar allas inbyggda klocka att ticka, alla får 1 år, resten får man tjäna ihop. Detta får som följd att de rika få blir odödliga, de fattiga många dör snabbt. De rika vältar sig i långsam lyx i särskilda tidzoner som fungerar som gigantiska elektroniskt övervakade ”Gated Communities”. I de fattigas tidzoner är tempot högt, och det mesta handlar om att jobba för att tjäna in tid för att överleva nästa dag. Och denna agoni upprepas i en ständigt accelererande takt på grund av ideligen ökande priser samt krav på de arbetande. Känns det igen?

Jag vet inte vad som är mest skrämmande: scenariot i filmen eller det faktum att det krävs en science fiction-kontext för att sätt ljus på några för mänskligheten så viktiga frågor. Hursomhelst så hjälper filmens plot oss kanske att se med större klarhet på vår egen verklighet.

Det stora flertalet i världen (som har jobb) arbetar långa arbetsdagar och tjänar knappt någonting. Man säljer sin tid, och lönen räcker knappt för överlevnad. Sedan finns en växande global medelklass där det istället är det allt mer är brist på tid som gör sig gällande. Här hittar vi bland annat mig själv och orsaken till min egen minskade biobesöks- och bloggfrekvens. Vi kan om vi vill unna oss att växla ut pengar (lön) mot tid (arbetstidförkortning - se Camino 24).

Sedan har de superrika. Två procent av jordens befolkning äger mer än hälften av världens samlade rikedom. De behöver inte sälja sin tid. De har så mycket att de kan luta sig tillbaka och ”låta pengarna jobba” (ränta/avkastning). Och som resultatet alltid blir vid ränta/avkastning så innebär de som redan har blir rikare, och detta i en accelererande takt. Den oundvikliga konsekvensen är att ojämlikheten i världen ökar, och ökar snabbare och snabbare, både mellan grupper inom och mellan länder.

Så visst - tid är pengar, men för vem?