Resa med ansvar

I Caminos allra första nummer från 2007 hade vi en artikel om ”ansvarsfullt resande” som blivit något av en trend i Storbritannien. Vi intervjuade också journalisten Jennie Dielemans, då aktuell med den turistkritiska boken Välkommen till Paradiset som väckte mycket uppmärksamhet när den kom ut. Idag bjuder vi på hela artikeln.
Dela artikeln

Turismen är världens största näring. 2006 sålde de fem största resebolagen i Sverige resor för ca 1,7 miljoner resor, enligt Göteborgs Posten (25/2). Trenden är att vi reser allt längre bort och söker efter mer annorlunda upplevelser. Fortfarande är det emellertid solen, stränderna och billig shopping som lockar mest. Att vara på semester handlar för de flesta om att koppla av och släppa vardagens tunga ansvar.

Trots detta har just ansvar blivit något av ett modeord inom reseindustrin. Åtminstone om vi vänder oss till Storbritannien. Här har numera även de stora resebyråerna antagit uppförandekoder för ansvarfull turism och här finns hundratals resebyråer som har just ansvarsfullt resande som sin nisch. Första gången begreppet användes i ett kommersiellt sammanhang var 2001 då den nätbaserade reseförmedlaren Responsible Travel bildades. Då fanns femton olika resor att välja emellan. Idag erbjuder de över 1000 resealternativ på sin sajt. Justin Francis, VD och grundare av företaget, har en bakgrund bland annat som marknadsansvarig på the Body Shop.
– Jag blev intresserad av ansvarsfullt resande genom egna erfarenheter. Jag älskar att resa men kunde inte låta bli att reflektera över de många konsekvenser som turismen har för miljön, människor och kultur.Ansvarsfull turism handlar om att minska de negativa och öka de positiva effekterna av vårt resande.

Begreppet ansvarsfull turism är en vidareutveckling av ekoturismen, som fick sitt stora genomslag i början av 90-talet. Den stora skillnaden nu är att det inte längre bara pratas om turismens inverkan på naturen, utan också om de sociala och ekonomiska effekterna. Frågan har aktualiserats i takt med att resandet till fattiga länder har ökat. Turismen kan bidra med viktiga intäkter till fattiga länder. Men den kan också innebära att knappa resurser såsom vatten och el går åt till att behaga turister och att lokalbefolkningen utnyttjas som billig arbetskraft. Frilansjournalisten och författaren Jennie Dielemans är en av få svenska skribenter som dokumenterat turismens inverkan för fattiga länder. Det började med en resa till Filippinerna för tre år sedan. En resa som fick henne att börja reflektera kring huruvida turism är bra eller dåligt för dessa länder. Eller kanske både och.
Det handlade inte bara om sexturismen, som är ett utbrett problem på Filippinerna. Utan också om vad som händer socialt, ekonomiskt och med miljön i de länder där vi väljer att turista. En viktig fråga är förstås hur vi behandlar andra människor när vi är på semester.
För att undersöka problematiken vidare bestämde sig Jennie för att tillsammans med fotografen Shahab Salehi ge sig ut på en längre resa till kända turistorter runt om i världen. Under resans gång träffade de bland annat burmesiska flyktingar, många av dem barn, som byggde upp de raserade hotellen efter tsunamin i Thailand. De träffade "krigsturister" i Vietnam, miljöaktivister i Mexiko och besökte lyxhotellområdena på Dominikanska Republiken där turistpoliser håller lokalbefolkningen borta. Resultatet av resan blir en bok som kommer ut senare under året, en utställning samt ett antal seminarier. Syftet med boken är framförallt att skapa en bred debatt kring turismfrågan i Sverige. En debatt som hittills har saknats i Sverige. Jennie skyller delvis problemen på lata journalister.
– Vi har tyvärr en resejournalistik i Sverige som gränsar till ett skämt. Den är totalt konsumentinriktad och saknar kritisk udd. De flesta som arbetar med resejournalistik gör det nog bara för att det är ett soft jobb.

Boken som Jennie arbetar med är en del av en större kampanj som startats på initiativ av Hotell och Restaurangfacket. Förutom reportageboken görs också en studie av vilka förutsättningar som finns för svenska reseföretag att börja jobba mer aktivt med ansvarsfull turism. Undersökningen görs av Camilla Ottosson, konsult med egen erfarenhet av att arbeta med ansvarsfull turism i Uganda, och i Sydafrika. Hennes roll är att ge en bakgrundsbeskrivning kring hur man arbetar med frågan nationellt och internationellt, att ringa in de initiativ som finns och att utifrån detta ge förslag på hur vi kan arbeta vidare med ansvarsfull turism i Sverige. En form av nätverk har diskuterats som ska fungera som en plattform för ansvarsfull turism. Meningen är också att nätverket ska vara en kunskapsbas dit aktörer inom branschen kan vända sig för att få vägledning. När det gäller ansvarsfull turism menar Camilla att turistbranschen i Sverige fram tills idag främst fokuserat på miljöfrågor och inte så mycket sociala frågor, som mänskliga rättigheter, och schyssta arbetsvillkor för de som arbetar på destinationerna.
– Reseagenturerna nöjer sig med att ställa krav på att de grundläggande ILO konventionerna följs. Men i praktiken är uppföljningen i de flesta fall bristfällig.
Under 2005/2006 arbetade Camilla på en organisation i Sydafrika som heter Fair Trade in Tourism. Det är den första organisationen i världen att försöka applicera ett rättvisekonceptet inom turistbranschen. Organisationen har tagit fram ett certifieringssystem för turistanläggningar som uppfyller krav på bland annat arbetsmiljö, bra arbetsförhållanden, rättvis fördelning av intäkter och lokalt ägande. Hittills har 22 anläggningar blivit certifierade. Bland dem återfinns alltifrån femstjärniga hotell med hundratals anställda till lokala byprojekt för lågbudgetresenärer.

Certifiering av anläggningar kan vara en väg att gå mot en mer ansvarsfull turism, men det är en process som går långsamt och är långt ifrån tillräcklig, menar Camilla. Det är viktigt att certifieringen grundas på lokala behov och stämmer överens med landets övriga utvecklingsagenda. Justin på Responsible Travel ställer sig tveksam till om certfiering är rätt väg att gå för framtiden. Certifiering bygger på kontroll, och kontroll kostar pengar, menar han. Inom turism förekommer betydligt fler olika levarantörsled än inom exempelvis produktionen av en vara. Frågan är vem som skall betala för kontrollerna? Responsible Travel använder sig av marknadskrafterna för att säkerställa att resorna de förmedlar är bättre för människor och miljö. De företag som Responsible Travel samarbetar med måste ha en total öppenhet i sin organisation. För varje resmål redovisas på vilket sätt man tar hänsyn till miljön och hur lokalbefolkningen gynnas.Utöver detta låter man alla resenärer ge sina kommentarer på resan vid hemkomsten. Deras synpunkter skickas sedan vidare direkt till reseagenturen.
Resenärerna tillfrågas om tre saker: Hur trevlig var resan? Har de några tips för hur det kan bli bättre? Och upplevde de att resan hade positiva effekter för lokalsamhället och för miljön? Det har hänt att kritiken har resulterat i att agenturer har uteslutits från samarbetet med Responsible Travel. Men i de allra flesta fall tar företagen till sig kritiken och gör något åt problemen.
– Vi upplever att detta är ett mycket effektivt system. Reseagenturerna bryr sig om vad deras kunder tycker och tänker, menar Justin.

Hur kommer det sig då att ansvarsfull turism har blivit en så stor framgång i Storbritannien? I grund och botten menar Justin att det är ett resultat av att stora investerare ställer allt större krav på företag att inte ta onödiga risker. Att inte bry sig om människor och miljön är en risk. Justin tar kampanjen mot den stora oljejätten Shell och deras verksamhet i Nigeria som ett exempel. Något som resulterade i att Shell tappade förtroendet hos många konsumenter. Även turismindustrin har nu insett att allt fler människor faktiskt bryr sig. Men den viktigaste förklaringen till att det går så bra för Responsible Torusim, enligt Justin, är att de resor de erbjuder också innebär bättre reseupplevelser. En viktig aspekt av ansvaret är att involvera det lokala samhället i turismen exempelvis genom lokala guider. Det är också detta som gör att Justin spår en lysande framtid för ansvarsfull turism. Och han tror att det bara är en tidsfråga tills det slår igenom i Sverige.
– Det som händer i Sverige just nu är vad som hände i Storbritannien för fem år sedan. Då fanns här en slags latent medvetenhet som bara väntade på att lyftas upp till ytan.

Kommentar 2013:
Jennie Dielemans bok Välkommen till Paradiset fick stor uppmärksamhet när den kom ut. Bland annat bidrog den till att nätverket Schyst Resande bildades, där Hotell och Restaurangfacket, Unionen, Svenska Kyrkan mfl samverkar för att lyfta frågor kring hur vi kan semestra på ett mer hållbart och ansvarsfullt sätt. Bilderna från Jennie Dielemans bok har använts i flera sammanhang av nätverket.

Även om det kommit nya aktörer på marknaden och de stora resebolagen pratar mer om miljö och socialt ansvar idag, så har frågorna fortfarande inte fått något större genomslag i Sverige.