Johanna Stål
Igår fattades beslut om folkomröstning kring trängselskatten i Göteborg. Kommunfullmäktige röstade ja till en omröstning, men nu återstår att se om det ändå kommer bli en folkomröstning på grund av beslut från högre ort.
Personligen anser jag att en trängselskatt är ett "nödvändigt ont" för att få ordning på en rad problem som vi står inför: trängsel i städerna med svårigheter för bussar, cyklar och gångtrafikanter att ta sig fram samt självklart också buller, luftföroreningar av avgaserna och koldioxidutsläpp. Dessutom betalar de för satsningar som kommer att lyfta Göteborg till en storstad med kapacitet att ta emot fler människor. Och i framtidens stad är inte privatbilismen i den grad vi har idag, möjlig, oavsett var människor personligen tycker (även om vi får bättre bränslen).
Det som en trängselskatt också gör är att skaka omkring i gamla vanor. Det handlar om en hel del pengar att kunna spara genom att ändra vanan och åka buss eller cykel istället. Många hävdar att det inte är möjligt för just dem att ta bussen, men jag ska ge ett exempel på vilken kreativitet som kan uppstå.
Min sambo äger en bil, en gasbil, men ändå. Han jobbar i Kungälv och bor i östra Göteborg, några kilometer bortför Gamlestaden, där ett nytt resecenter byggs. Vi har länge klurat kring hur han ska kunna ta sig till jobbet utan bil, då det skulle ta över en timme för honom att resa med buss. När trängselskatten infördes slog vi äntligen slag i saken och köpte två elcyklar. En vanlig och en vikbar. Den vanliga gör det möjligt för mig att cykelpendla till jobbet varje dag, trots ryggproblem, dåliga lungor och en kropp som är sliten efter att nyss fött barn.
Den vikbara använder min sambo för att cykla tio minuter till Gamlestadstorget. Där hoppar han på nya pendeltåget, viker ihop cykeln och åker upp till Bohus. Där hoppar han av, fäller ut cykeln och cyklar över Jordfallsbron och tio minuter till Kungälv centrum. Det tar ungefär lika lång tid som att köra bil. Dessutom träffar han alltid på folk som ställer frågor om hur det funkar, som inspireras och får en miljödebatt på morgonkvisten.
Jag å min sida möter en hel del folk på vägen in mot stan. Det roligaste är att jag helt plötsligt kan tävla med racerförarna, de som cyklar så inihelvetesfort. En man tog rygg på mig för några dagar sedan och när vi kom fram till ett rödljus hojtade han till mig: "Jag tänkte vad fasen, en tjej med klänning och sandaler som kör snabbare än mig som kört varje dag i tjugo år… " och så viftade jag mot batteriet. Det är väl inte mer än rätt att man får ett handikapp när ens kropp inte fungerar som man önskar.
Trängselskattsdebatten har varit sorglig att följa för att den saknar miljö- och hälsopersepektivet. Att det återigen bara handlar om människors egna plånböcker. Men jag tror ändå att trängselskatten skapar kreativitet och får många att börja cykla, ställa bilen och kanske få en annan syn på den verkliga kostnaden för privatbilismen. Så jag kommer att lobba för att det blir ett rungande ja vid en eventuell omröstning. Och hoppas att fler hänger på.
