Att flyga eller icke flyga

Sommarnumret Camino 31 har tema resande. I ledaren resonerar Ingemar Tigerberg om dilemmat kring klimatvärstingen flyget, och som alltid kikar vi närmare på alternativen
Dela artikeln

År 2007 reste jag till sydafrika för att studera Fairtrade. Vår insats på plats var nog snarare en belastning än ett bidrag till utveckling. Men upplevelserna planterade en groende känsla av ansvar, en växande vilja att bidra. Liknande erfarenheter känner jag igen från många som gett sig ut i världen med ambitionen att göra något som inte bara gynnar en själv. Medvetenhet om orättvisor, människors utsatthet och strävan, vår roll i världen, betydelsen av ekonomisk, miljömässig och mänsklig utveckling, är svår att få så stark och kvarvarande som när den är självupplevd. Insatsen må vara försumbar för stunden, men engagemanget blir kanske livslångt?

Sommaren stundar och då reser vi gärna bort, iväg någon annanstans än där vi i vardagen hör hemma. Behovet av att förflytta sig är allmänmänskligt, som Johan Tell träffsäkert beskriver i krönikan i detta nummer. Miljöombyte, möten med nya människor och kulturer, sol, värme och en stunds vila eller äventyr. Något som bryter av, som inspirerar och uppfyller oss,
kanske ger nya insikter och idéer. Men så kommer glädjedödaren – vi blir uppmärksammade på att flyget är en riktig klimatvärsting. Och så börjar våra moraliska avvägningar. Ska vi verkligen flyga?

Caminos policy är att alltid försöka välja ett miljöbättre alternativ, inrikes handlar det oftast om tåg, så även på de sällsynta resor vi gör inom Europa, men även buss som i kolkraftseuropa ibland klår tåget ur klimatsynpunkt. I det här numret får ni följa med Tobias Jansson på tågluff genom Europa. Han reder ut det som kan vara lite snårigt när man vill ta sig på rälsen
över kontinenten. Alla som försökt vet att det inte alltid är genomsmidigt. Men förbättringar är på gång! Nästa år är det premiär för ett bokningssystem som ska göra tågresorna i Europa både billigare och smidigare. DET kallar jag utveckling!

Vi beställer reportage från frilansare som redan befinner sig utomlands eller tar vara på chansen när någon i redaktionen reser på sin fritid. Den här gången berättar Johanna Stål om ett Thailand med växtvärk. Turismen har gett en ekonomisk utveckling som grannländerna sneglar avundsjukt på, men krafterna som släpps loss när det börjar bli lukrativ business verkar likt tsunamin vara ostoppbara, miljöförödelsen likaså. Finns det något sådant som lagom turism?

Vår globaliserade värld har gett oss kompisar och familj i andra länder, vare sig vi vill det eller ej. Min familjs släktingar och vänner bor i Portugal, Italien, England, Frankrike, USA och Australien. Borde vi avsäga oss bekantskaperna eller ska vi bara ses på nätet? Är det ett alternativ att köpa utsläppsrätter för att ”kompensera” för våra resor? Kolla in vår avdelning ”Så funkar det”!
Kanske tar vi med barnen på en långresa på havet någon gång i framtiden? Läs frilansjournalisten Anna Langseth berättelse om Kjell och Lena som åkte lastfartyg över Atlanten – ett alternativ för den med tid och nyfikenhet på något annorlunda.

Jag hoppas innerligt att morgondagens transporter är effektiva, smidiga och rena men tills dess fortsätter jag våndas över dessa dilemman. I sommar turistar jag i Dalarna. Det känns bra i magen.

Ingemar Tigerberg, tf Chefredaktör