Mattias Hagberg: Om återvinning som ursäkt för vår konsumtion

Journalisten, debattören och författaren Mattias Hagberg gjorde sig känd inom miljökretsar år 2008 då han gav ut boken Skräp som ger ett kritiskt perspektiv på svenskarnas källsortering. År 2009 behandlade han temat i en fortfarande lika aktuell krönika för Camino.
Dela artikeln

KRÖNIKA Varje vecka samlar jag ihop spillrorna av familjens konsumtion; glasburkar, tidningar, förpackningar, och åker till återvinningsstationen. Det är som en ritual. Jag parkerar alltid på samma ställe, slänger alltid i samma ordning. Som om återvinningen var en helig handling, fylld av symbolik.

Jag är inte ensam. Varje dag gör hundratusentals svenskar samma vallfärd. Vi svenskar är ett folk av återvinnare – nästan ingen annanstans i världen återvinns det så mycket som här. Vi sorterar, diskar ur gamla mjölpaket och samlar på batterier. Vi är stolta över vårt engagemang.

Det finns bara ett problem. Vi bedrar oss själva. Med det urdiskade mjölkpaketet i högsta hugg går vi som rakryggade infanterister i en väldig konsumtionsarmé mot vår egen undergång. För återvinningen har alltmer börjat likna en billig avlatshandel snarare än ett äkta miljöengagemang. När mjölkpaketet och alla de andra förpackningarna pressats ner i containern på återvinningsstationen kan vi med gott samvete åka en extra tur till stormarknaden och sätta sprätt på mer pengar. Bara vi noggrant tar hand om gamla tidningar kan vi utan att behöva tänka på miljön köpa en ny platt-tv, fast den gamla tjocka funkar som den ska.

Visst, återvinning är bra. Men inte tillräckligt bra. När vi hela tiden ökar omsättningen av varor i samhället finns det en uppenbar risk att det vi vinner på återvinning förlorar vi på ökad konsumtion.

Därför måste vi nu våga ta klivet från återvinning till återanvändning. Det låter kanske inte så dramatiskt, men det handlar faktiskt om ett fullständigt perspektivskifte.

Föreställ dig för ett ögonblick att du lever i en värld utan sopor, i en värld där inget går att slänga, i en värld där allt går att använda igen. Det är en värld där din dator aldrig behöver skrotas för att den är omodern, den behöver bara uppdateras. Och går din dator sönder på riktigt lämnar du den bara till en baklängesfabrik där den snabbt plockas isär så att alla komponenter kan komma till användning igen.

Det är en värld där mjölkpaket i kartong inte existerar. Istället fyller du din mjölk på egen flaska.

Och det är en värld där engångsprodukter är märkliga museiföremål som får dig att skratta åt dåtidens dumheter. Det är, med andra ord, en värld där samhällets kretslopp är en kopia av naturens kretslopp.

Ja, jag vet, det är en naiv utopi. Men som alla utopier fyller den en viktig funktion; den hjälper oss att spänna tanken, den fungerar som en katalysator för fantasin. När man vågar tänka fritt inser man lätt hur mycket vi kan förändra och hur lustfyllt det är att skapa nya världar.

Ett samhälle vars medborgare har slutat drömma om nya, bättre världar, om nya bättre sätt att organisera livet, är ett dött samhälle. När det enda vi har som gemensamt mål är att varje år höja konsumtionen med några nya procentenheter riskerar vi att tappa bort de stora och intressanta frågorna i livet: Hur skall vi leva för att må bra? Hur skall vi organisera samhället så att vi inte undergräver vår egen existens?

Så låt oss tänka bortom tillväxt och konsumtion och spänna bågen och fantisera ihop en ny framtid. Stäng ögonen och prova. Det är roligare än du tror, och dessutom är det gratis.

Mattias Hagberg är journalist och författare som bland annat skrivit boken Skräp (Atlas 2008).

2010 pratade Mattias Hagberg om sin bok Skräp i en seminarieserie som Camino arrangerade i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan.
Se hela föreläsningen här.