Sluta svält er!

"Är det viktigare att jag får vara smal idag än att mitt barn slipper drabbas av matbrist när det växer upp?"
Dela artikeln

LEDARE. För mig är det otänkbart att svälta frivilligt. Denna oskyldiga mening kanske de flesta som läser detta skriver under på. Men ändå ser jag hur allt fler i min Facebook-bekantskapskrets frivilligt svälter sig i de nya ”fastedieterna”. De suktar efter ett långt hälsosamt liv, sittandes på ålderns höst med en tomatsoppa medan många av deras vänner dukat under i snabbmatsfetma för många år sedan. De individuella lösningarna på en snedvriden matindustri kan göra dig långlivad men ensam.

Jag är så oerhört glad över att bo i ett land där jag inte behöver gå hungrig, jag blir odräglig när jag är hungrig. Dessutom finns bilder på svältande barn ständigt på mina näthinnor. Herregud, det var ju därför jag började enga- gera mig för länge sedan. Jag grät varenda gång jag såg undernärda barn på tv när jag var liten och lekte att jag på en sönderfallande planet samlade mat som jag tog med till hungriga barn på underjordiska sjukhus. Jag vill inte att någon ska behöva gå hungrig. Hunger är smärtsamt.

Därför provocerar dieter mig något enormt. När någon lägger ut ett inlägg om dieter och mat på Facebook får hen genast mängder av kommentarer. Lägger samma person ut ett politiskt inlägg får detta ofta stå okommenterat.

Jag vet att vägen till politiken går genom munnen, att vägen till mannens hjärta går via magen, att mat är politik och allt sådant. Och jag vet mycket väl att vi är många som väger alldeles för mycket för att det ska vara hälso- samt. Men varför bryr vi oss mer om vår egen vikt än om medmänniskorna som svälter? Är det viktigare att jag får vara smal idag än att mitt barn slipper drabbas av matbrist när det växer upp? En drastisk tanke kanske, men det är vad som händer just nu. Vi frossar i dieter, i matprogram, i konsumtion, i prylar, i andras misär. Vräkigheten är osmaklig. Samtidigt sitter vi och tittar på när planeten svälter. Ja, kanske inte ni som läser detta, ni är troligen mer engagerade än de flesta. Men ändå, de flesta av oss gör det. De allra flesta gör absolut ingenting åt problemen.

Det här numret skildrar vårt vältrande, det är ett nummer om frosseri. Ni kommer att kunna läsa om varför vi slår rekord i julhandeln varje år, om att leva med en dröm om en värld utan pengar. Ni kommer att se bilder på överfulla förråd och på utdelning av billig ekomat i USA. Ni kommer att läsa om hur ett brödföretag försöker överleva fem generationer till, bli tipsade om inredningsminimalism och lyckorecept, samt hur du blir en äkta Veggivore.

Själv försöker jag döda kostdebatten genom att slå fast vad det är vi verkligen bör äta för vår hälsa och planeten. Så att vi kan gå vidare, fokusera på andra saker. Som att se till att överleva i flera generationer till, som exempel.

Ha en glad och prylbantad jul.