De tar oss in i delandeekonomins tidsålder

I Silicon Valley, ett av världens mest kända centra för innovation och designandet av morgondagens samhälle, bubblar det av engagemang. Åtminstone om man ska tro affärs- och tekniktidningarna; The Economist, Forbes, Wired, TechCrunch och FastCompany, som skriver spaltmeter om ”The Sharing Economy” (delandeekonomin på svenska). Det är en nybyggaranda som andas optimism liknande den IT-era som först byggde upp denna teknikdal utanför San Fransisco. Nu ska Internet inte bara möjliggöra delandet av kunskap och information utan även av fysiska ting. Med hjälp av peer-to-peer-nätverk kan vi dela på saker som redan finns mer effektivt, och lätta på resursuttaget på vår planet, utan att vi behöver sluta använda grejerna – ett slags konsumtionssamhälle 2.0.

Det är som att någon öppnade dörren till ett nytt tänk och helt plötsligt blir det rusning i dörröppningen, ut på marknaden. Om vi kan dela på lägenheter kanske vi kan göra samma sak med soffor, bilar, eller till och med enskilda resor? Företagen i delandeekonomin agerar som en slags mäklare som förmedlar resurser som för tillfället inte används. Airbnb gör det med hus, lägenheter och rum. Flexidrive gör det med bilar och Uber gör det med bilresor.
Samtidigt försöker en del framsynta företag som idag säljer varor enligt den traditionellt linjära modellen anpassa sig till denna nya verklighet och börjar testa uthyrning som affärsmodell.
– Vi har haft så mycket grejer allihop, nu är vi trötta på det och vill bara ha tillgång till dem istället. Jag har själv nyss flyttat till ett hus med trädgård, och herregud vad mycket olika grejer man behöver. Och alla i området har en egen uppsättning av allt, trots att vissa saker bara används en gång per år, säger Aja Guldhammer Henderson som är Country Manager för de nordiska länderna på Airbnb.

"Vi är precis i början av vad delandeekonomin kan göra"

Airbnb är idag kanske det mest kända exemplet på ett framgångsföretag inom delandeekonomin med omkring 800 anställda världen över, en snabbt växande siffra.
– Men det är inte bara Airbnb som skapar jobb, även de lokala värdarna är minientreprenörer som får intäkter, poängterar Aja. Vi är precis i början av vad delandeekonomin kan göra. Det håller precis på att bryta igenom. Peer-to-peer-lösningar kommer att stå för en stor del, en kombination av hyperlokala saker där vi delar på saker i ett bostadsområde till globala tjänster såsom Airbnb. Oavsett kommer det vara en spännande utveckling, säger hon entusiastiskt.

Stuart Pledger är ordförande för CradleNet, en förening vars målsättning är att hjälpa Sverige med omställningen till en cirkulär ekonomi, och konsult på samma område med många storföretag som kunder. Intressent är stort och växande för de cirkulära affärsmodellerna menar han och tror att både nystartade bolag och äldre aktörer kommer att föra utvecklingen framåt.
– Det är lite som är en liten motorbåt kontra ett stort fraktfartyg. De små kommer att visa framfötterna först, sedan kommer de stora drakarna efter, men då med stor kraft, säger han
Men det är heller inte ovanligt att ivriga anställda på de större företagen tycker att omställningen går för trögt och hoppar av och startar egna bolag.
– Klassikern är Niklas Zennström. Hans chefer på Ericson fattade inte att Internettelefoni skulle bli en ”game changer”, så han slutade och startade Skype. Men nu har Ericsson svängt i sin affärsmodell och gått från att främst sälja basstationer till att istället sälja tjänsten att driva dem. Know-how istället för hårdvara, berättar Stuart.

• Läs mer: Hyr dig fri– föreläsning om delandets ekonomi

Exempel på företag som inte lyckats anpassa sig till det nya finns det gott om. Några klassiska exempel är skrivmaskinstillverkaren Facit som gick i putten strax efter persondatorns inträde, kameratillverkaren Hasselblad närapå likaså efter att bångstyrigt hållit sig kvar vid sina analoga kameror, eller Nokia som missade smarttelefontekniken. När företagen blivit bekväma med en viss teknik eller affärsmodell har så mycket investerats till att optimera just den. Att byta spår är därför både riskfyllt och kostsamt. Men det finns också exempel där de stora bolagen köper sig in i den nya ekonomin.
– Bill Gates sa först att internet inte skulle bli viktigt för Microsoft… Sedan fick de köpa upp Internetbolag för att inte tappa mark.

"Jag tror att IKEA kan komma att hyra ut de långlivade sakerna"

Stuart menar att till och med stora företag som IKEA och H&M har börjat titta på de här frågorna med en seriös inställning. De är båda bolag vars affärsmodeller bygger på volym, det vill säga att sälja så mycket möbler och kläder som möjligt. Steget till uthyrning kan därför verka långt.
– Jag tror att IKEA kan komma att hyra ut de långlivade sakerna så småningom, till exempel vitvaror, medan de kortlivade sakerna, som till exempel soffklädsel kan de istället välja att samla in för återanvändning eller biologisk nedbrytning.
– H&M har inte startat insamling av kläder i 50 länder med ambitionen att det ska vara lönsamt idag. De gör det för att lära sig mer om cirkulärt tänk. Men de öppnar dörren öppen för att det kan bli lönsamt på sikt. Det öppnar för tankar kring vad man kan göra med materialen. Det skulle säkert ta 15-20 år att ställa om helt, säger Stuart

En mindre aktör på den svenska klädmarknaden som har testat uthyrning som affärsmodell är sportmärket Houdini. Förra vintern var det premiär på uthyrning av skalplagg för vintersport.
– Vi pratade om det länge innan vi satte gång. Det var många orosmoment. Ojojoj hur ska det gå? Hur ska vi räkna hem det? Hur kommer plaggen att slitas? Hur ska de tvättas? Vi målade upp så många hinder. Till slut sket vi i allt det där. Tar vi i för mycket eller för lite får vi korrigera det sen tänkte vi. Efter ett tag ser vi hur det funkar. Nu har vi hyrt ut ett 50-tal jackor och det har varit extremt uppskattat och väckt mycket nyfikenhet. Vissa kunder säger ”Vad bra, jag använder grejerna max två gånger per år!” Det blir både ekonomiskt, miljömässigt och utrymmesmässigt. Vi siktar på att hyra ut fler produkter på sikt, berättar Mia Grankvist på Houdini.

En bransch som hade lite försprång in i den här utvecklingen är bilindustrin. Biluthyrning har funnits länge och inte heller bilpooler är jättenytt, även om det på senare år har tagit fart på allvar. Med delandeekonomin har det nu kommit fler sätt att dela på bilar. Flexidrive är ett svenskt peer-to-peer-exempel där man hyr bil av sina grannar, inklusive försäkring. Magnus Engervall som är VD på Flexidrive tycker sig se ett ökat intresse för bildelning från hela kedjan av aktörer.
– Billtillverkarna är så att säga på toppen av berget, sedan kommer biluthyrarna, därefter bilpoolerna och till sist ”peer-to-peer sharing” som oss. Det man ser mer och mer som är väldigt intressant är att de äter upp varandra uppifrån och ner. Ett av världens största biluhyrningsföretag, Avis, köpte upp världens största bilpool, Zipcar. Bilpooler har gått in och köpt upp företag inom peer-to-peer car sharing. Även billtillverkarna har vaknat. GM gick ihop med Relayride, världens största företag inom peer-to-peer car sharing, berättar han.

Flera biltillverkare bygger nu särskilda modeller som enbart är till för ”on demand car sharing”. Vad får det för design- och funktionsmässiga konsekvenser när man inte längre konstruerar en bil för en ägare?
– De vill vara med på racet, men problemet är att de inte kan uppmuntra bildelning för mycket. Det är en motsägelsefullhet. Hur mycket kan de pusha för det?
Peter Algurén är VD på Volvoägda bilpoolen Sunfleet, idag Sverige största med 800 bilar och 27 000 användare. Volvo var tidigt på bollen med bilpooler och startade Sunfleet tillsammans med Hertz i slutet av 90-talet.
– Vissa frågor kan bli lite tudelade, och visst är det extraintressant att vara ägd av en billtillverkare. Kortsiktigt kan det verka korkat för bilindustrin att främja bilpooler när man vill sälja bilar, men annars kanske man inte säljer några bilar alls till de bilpooler som ändå kommer. Sunfleet är Volvos tredje största kund globalt, och många av dem som använder bilpool hade inte tänkt köpa bil ändå, särskilt inte en ny Volvo. Genom bilpoolerna får bilindustrin ut nya fräscha bilmodeller till kunder som aldrig annars hade sett dem. Vi är inte och rotar oss hos Volvos kärnkunder direkt, beskriver Peter som tror att det finns plats för flera slags bildelningsmodeller.
– Det finns plats för alla. Vi har exempelvis nybilsdoft i alla bilar och vi är lite dyrare, men samtidigt slipper du allt trubbel med att äga en egen bil. Vi lägger mycket energi på våra bilar, tjänster och appar så servicen ska vara jättebra. Vill man ha en billigare lösning så kan man använda sig av peer-to-peer-varianterna.

Ett annat sätt att dela på bilarna är att dela på själva resorna. Det har företaget Uber utvecklat en tjänst för. Med hjälp av din smartphone kommer du snabbt i kontakt med privatchaufförer som inte har något uppdrag för tillfället. I andra länder kan du bli upplockad av helt vanliga privatpersoner, men i Sverige använder Uber sig av professionella chaufförer än så länge. Prisbilden på tjänsten i Stockholm är som en vanlig taxiresa, skillnaden är att du får en lyxigare resa med privatchaufför i finare bilar. Sedan de lanserade tjänsten i januari 2013 har de vuxit snabbare än i någon av de 70 städer världen över som Uber finns på.
– Uber bygger på att skapa effektivt resursutnyttjande. Våra partnerförare gör investeringar i bilar och i sina verksamheter baserat på ett begränsat antal kontraktskunder. Med Ubers plattform kan ta emot kunder då de annars inte haft en intäkt, vilket är ett exempel på hur delandeekonomin skapar effektivitet, berättar Robin Reznik från Uber Stockholm.

Men vägen framåt för delandeekonomins företag är inte helt utan vägbulor. Svenska taxiförbundet har klagat på att Ubers förare inte har taxameter i bilarna, allt sköts istället via mobilen. Enligt lag måste taxiförare ha taxameter i bilen. Men Robin menar att de har en god dialog med myndigheterna och arbetar mot att lagen ska bli teknikneutral.
Liknande utmaningar har Uber och andra tjänster stött på i vissa städer i USA där taxibolagen känt sig hotade. Boendetjänsten Airbnb stötte på patrull i Amsterdam när en tidningsartikel hävdade att tjänsten var olaglig. Först vände sig myndigheterna mot Airbnb men efter dialog har de istället vänt blad och ser deras tjänster som något som kompletterar hotellens uthyrning, till exempel vid stora evenemang i staden. Genom Airbnb ökar man vid högsäsong stadens kapacitet att husera turister.

Motstånd från myndigheter och konkurrenter är väntat när nya fenomen uppstår, men den stora utmaningen för att verkligen skala upp verksamheterna verkar alla vara överens om: det är människor egna inställningar. Sakta men säkert sker en värderingsförskjutning i samhället bort från privat ägande till att ha tillgång, men går det tillräckligt fort?
– Vi gjorde en undersökning om vad anledningen var att folk inte hade testat Flexidrive och osäkerhet var den största anledningen. Folk har svårt att placera vad den kommer ifrån. De har ingen kompis som har testat, de har inte stött på det i andra sammanhang.Först hör man det kanske i radio, sen pratar en granne om det, sedan läser man i tidningen. Tillslut vågar man testa, beskriver Magnus Engervall, VD på Flexidrive och får medhåll från Aja Guldhammer Henderson på Airbnb:
– Vi är ett av de första företagen inom delandeekonomin vilket betyder att vi lika mycket behöver sprida själva idén. Och dessutom måste våra tjänster vara excellenta över hela världen för att inte solka ner ryktet. Det är en stor utmaning och därför har vi många lokala kontor.

Så om du tycker att det ägarfria samhället tar för långt tid på sig och därför vill sprida delandeekonomins evangelium kanske första steget är att berätta för dina vänner när du hyrt något, eller i all sin enkelhet - dela den här artikeln.