Camino om cirkulär ekonomi på Svt Opinion

”Om vi på allvar vill minska sopmängderna måste vi in och röra om i ekonomins spelregler: mindre skatt på arbete, mer på konsumtion. Och mindre sopor", skriver Ingemar Tigerberg
Dela artikeln

Sveriges Radio rapporterar i dagarna om att vi slänger mer sopor än någonsin. På bara tjugo år har sopmängderna ökat med 50 procent.

Nu kastar vi nästan ett halvt ton hushållssopor per person och år.

När finansminister Anders Borg senast presenterade utsikterna för svensk ekonomi var det tydligt att det är konsumtionen som driver tillväxten. Visst kan man ha moraliska diskussioner om vår konsumtion men de biter föga på detta fundament i marknadsekonomin.

Det översta målet i den så kallade avfallstrappan är att minska mängden avfall, det är också det mål som samhället hela tiden missar. Vi blir bättre på att återvinna men är bara ett slags skademinimering eftersom sopmängderna samtidigt hela tiden ökar.

Välvilliga informationskampanjer från kommuner och duktiga frivilligorganisationer gör nytta, men kom igen! Om vi på allvar vill minska sopmängderna räcker inte sånt. Vi måste in och röra om i ekonomins spelregler.

Sopmängderna står i direkt korrelation till konsumtionen. Ökar konsumtionen så ökar sopmängderna. Ansvariga politiker måste vara ärliga med detta samband om vi ska kunna göra något åt situationen.

Industriproduktion är enklare att effektivisera än många tjänster, därför har prylar blivit billigare jämfört med personalintensiva tjänster (tjänstedilemmat). Eftersom pris styr efterfrågan så har vi konsumerat, och således slängt, mer och mer grejer.

Samtidigt får jag signaler om att vi är många som är trötta på alla prylar som svämmar över hemma. ”Vår fritid går allt mer åt till vårt oavlönade extraknäck som materialförvaltare”, för att låna tidsforskaren Jörgen Larssons ord. ”Minimalism” och ”frivillig enkelhet” är synsätt som har berikat mitt eget liv.

Men frivilliga livsstilsförändringar kommer inte att räcka. Vi har att göra med en grundläggande drivkraft i vårt ekonomiska system.

EU-kommissionen har föreslagit nya mål för återanvändning och återvinning, och arbetar för att främja en ”cirkulär ekonomi”.

”Delningsekonomin” är en gren som nu kommer starkt där företag hyr ut grejer i stället för att sälja dem.

Genom nya affärsmodeller får vi tillgång till konsumtionssamhällets prylar, utan att behöva ha dem skräpandes i överfulla förråd. Eftersom företaget återtar sakerna får de incitament för att tillverka hållbara och lättreparerade saker.

Men för att dessa tjänster inte bara ska nyttjas av medvetna hipsters krävs ekonomiska styrmedel. Utökat producentansvar, pantsystem och avdrag på reparationer är alla bra förslag, men EU-kommissionen går längre och förespråkar en skatteväxling från arbete till konsumtion.

Om arbete beskattas mindre kommer tjänster att gynnas, främst personalintensiva sådana, vilket motverkar arbetslöshet. För att inte tappa skatteintäkter växlas det mot ökad skatt på konsumtion.

Exakt hur blir frågor för den inrikespolitiska debatten, men det jag efterfrågar är en bred uppslutning på den avgörande inriktningen: mindre skatt på arbete, mer på konsumtion. Och mindre sopor.

Läs mer:

Artikeln på Svt Opinion

"De tar oss in i delandeekonomins tidsålder"

"Hyr dig fri" - föreläsning om delandeekonomin