"Robot- och soputmaningarna möts med samma medel"

DEBATT Caminos Ingemar Tigerberg gästbloggar om robotutmanignen på Cornucopia? - Sveriges största blogg inom finans, ekonomi och miljö. Texten hittas även sin helhet här nedan
Dela artikeln

När jag har hämtat barnen från förskolan går jag hem och sätter på robotdammsugaren. Medan den städar våra golv går vi på kondis och äter mellis. Sedan vidare till lekplatsen och från sandlådan beställer jag veckans matvaror för hemleverans. Detta är min vardag idag, tänk hur den blir imorgon…

Enligt en undersökning gjord av forskarna Michael A. Osborne och Carl Benedict Frey som bland annat The Economist och Forbes skriver om kan nästan vartannat arbetstillfälle i USA vara möjligt att automatisera/ersätta med robotar inom ett årtioende eller två. Denna bild av framtiden är förvisso inte ny, den har funnits ända sedan industrin började automatiseras och har tidigare bl.a. berörts på Cornucopia? och på caminomagasin.se. Hittills har resonemanget mestadels handlat om att det uppstår andra sorters jobb istället och att vi människor slipper slitgörat. Men när robotarna blir allt mer autonoma blir listan på vad de kan göra väldigt lång, och frågan är om mänskligheten lyckas skapa och tillsätta nya jobb i lika stor utsträckning?

Vi snackar alltså inte enbart längre om jobb där en robot ersätter människor vid ett löpande band i industrin, utan om allt mer komplexa service- och tjänstemannayrken.

Robotisering eller automatisering är ett resultat av produktivitetsutvecklingen. Vi klarar av att få mer arbete utfört på mindre tid, av färre människor. Detta är en ständig utveckling som dock har tagit extra språng vid vissa teknikskiften (t.ex. ångmaskinen och förbränningsmotorn). Osborne och Benedict Frey menar att robotarna nu medför ett nytt sådant språng. När ett företag utvecklar produktiviteten klarar de av att utföra samma mängd arbete med färre människor. Därför måste volymen av varor och tjänster som produceras/säljs öka i samma takt för att folk inte ska rationaliseras bort/bli av med jobben. Alternativt behöver det uppstå nya jobb i nya branscher som ersätter de gamla, vilket har varit det dominerande politiska svaret på dessa utmaningar hittills (läs utbildning & innovation), senast från Stefan Löfven i en intervju i SvD.

Om jag tolkar Osborne och Benedict Frey rätt kan vi alltså vänta oss ett rejält hopp i produktivitet men denna stöt kommer för fort för att arbetsmarknad, utbildningsväsende och ekonomi ska kunna anpassa sig i tid. Det har tidigare skrivits på Cornucopia? om hur få jobb som skapas i exempelvis IT-företag i relation till deras omsättning och energianvändning. Man kan grovtolka det som att människors arbete ersätts med el.

Robotrevolutionen ställer etablerade politiska ställningstaganden på ända. Financial Times ekonomikommentator Martin Wolf är en av dem som menar att vi behöver återuppta några idéer för att robotiseringen ska kunna berika mänskligheten snarare än skapa nya ekonomiska klyftor och sociala spänningar. Det handlar om bland annat om att omvärdera synen på fritid, basinkomst och omfördelning av rikedom. När en ekonomikommentator på FT lanserar sådana förslag, i en amerikansk kontext dessutom, har det hänt något med den politiska kartan.

Vad kan då göras för att motverka arbetslöshet som följd av robotiseringen?
Inom vissa yrken kanske det går att dela på jobben genom arbetstidsförkortning, men det blir naturligtvis svårare inom bristyrken. Den lösning som jag tror har störst chans att få bred politisk acceptans är att flytta beskattning från arbete till konsumtion. (Jag fick frågan av Svt Opinion häromveckan att skriva något om de ständigt ökade sopmängderna. För att de ska minska behövs också en sådan skatteväxling).

När skattetrycket minskar på arbete blir det billigare att anställa, vilket minskar företagens incitament att automatisera. Exportindustrin tackar inte nej till billigare arbetskraft, men framförallt gynnas personalintensiva tjänster. Tjänster där man, kort beskrivet, betalar för någons tid är ofta tjänster som många uppskattar, oavsett om de är i privat eller offentlig regi. Person-till-person-tjänster är ofta av karaktären att de inte flyttar utomlands (jobben stannar i Sverige), och i många fall anser vi det vara viktigt att det är människa vi har att göra med, åtminstone än så länge.

För att inte tappa skatteintäkter växlas skattesänkningarna mot ökad skatt på konsumtion, vilket även har effekten att det minskar trycket på naturresurser, avfallsvolymer och utsläpp. Exakt hur denna ”jobbskatteväxling” ska se ut är en intressant fråga för debatt, men inriktningen - mindre skatt på arbete, mer på konsumtion - verkar vara en viktig komponent i framtidens samhälle.

En annan fråga för diskussion är vad peak oil har för konsekvenser på denna utveckling men det ämnet överlåter jag till Cornucopia? att kommentera.

Senare på kvällen är en kompis på besök hos oss. På sjukhuset där han jobbar finns en robot som agerar ”springpojke” mellan olika avdelningar. I början kändes det konstigt berättar han, men man vänjer sig snabbt…

Artikeln i sin helhet på Cornucopia?