"Den svenska skogsbruksmodellen skapar virkesåkrar"

Skogsbiologen Sebastian Kirrpu menar att den svenska skogsbruksmodellen är långt ifrån hållbar och lika förödande för den biologiska mångfalden som skövlingen av Amazonas och Borneos skogar.

Jag har under mina snart 20 år som skogsbiolog fått uppleva hur den svenska skogen håller på att gå om intet. Goda vänner till mig som varit med 40 år tillbaka har spätt på min övertygelse om att något inte står rätt till med det svenska skogsbruket. När jag sedan även läst böcker skrivna på den första halvan av 1900-talet där dåtidens skogsbiologer varnar för den utveckling som komma skall om kalhyggesskogsbruket får härja fritt, så blir jag än mer övertygad om den skövling av det svenska skogsekosystemet som pågår.

De flesta av er känner till larmen om utarmningen av jordens skogar vilket gör oss illa till mods. Vi ser bilder på skövlingarna av Borneos och Amazonas. Samtidigt propagerar den svenska skogsnäringen, för den svenska skogsbruksmodellen”, som påstås vara räddningen för vår planet undan klimathot och utarmning av biologisk mångfald.

Den svenska skogen utgör en procent av världens skogar men levererar kanske 5-10 procent av världens alla skogsprodukter och skogsindustrin säger sig bedriva ett ekologiskt hållbart skogsbruk som efterliknar de naturliga störningar som sker vid, till exempel skogsbrand, storm, insekt- och svampangrepp. Är det möjligt?

På kalhygget har de träd som levde i skogen avverkats och fraktats bort till pappersindustrin eller sågverket. I skogen som brunnit eller stormskadats står träden kvar eller så har de fallit omkull på den plats där de grodde vilket är en förutsättning för ekologi och biologisk mångfald i skogen. I den skog som brunnit eller stormskadats kryllar det av liv. På kalhygget råder närmast öken i jämförelse.

Den svenska modellen är inte unik. Den används överallt där storskaligt skogsbruk bedrivs. Till exempel på Borneo huggs ursprungliga skogsekosystem ner till förmån för oljepalmsplantager. Dessa planterade skogar används för biobränslen och till matproduktion. Likadant görs i Amazonas och eukalyptusträd planteras i rader som snabbt växer upp och blir till pappersmassa och papper.

I Sverige gör vi likadant och fortsätter att hugga ned våra gamla naturskogar och ersätter dem med virkesåkrar där det planteras framavlad gran och tall eller importerade trädslag. Dessa virkesåkrar har inte mycket gemensamt med den ursprungliga skog som avverkats. De gamla träden och den döda veden saknas, djuren och växterna som levde i skogen är borta. På Borneo söker naturvårdare med ljus och lykta efter de utrotningshotade orangutangerna bland spillrorna av den ursprungliga regnskogen på den stora ön. Likadant letar vi biologer här i Sverige bland resterna av vår gamla ursprungliga skog efter våra utrotningshotade arter.

Jag förstår att vi naturälskande svenskar bedrövas över det som händer i Amazonas eller Borneos skogar. Alla förstår vi vad konsekvenserna för dessa skogsekosystem blir när de gamla naturskogarna avverkas.

Men varför förstår vi då inte dessa konsekvenser när det gäller vårt egna skogsekosystem där endast cirka fyra procent av den produktiva skogsmarken är långsiktigt skyddad? Tror vi att fyra procent av Amazonas eller Borneos skogar skulle räcka för att rädda dessa ekosystem? Det är dags att vi börjar prata om hur hanteringen av svenska skogar verkligen ser ut.