Hugga utan hyggen?

Urbanistan vill ha sin skog orörd. Men trycket på träden ökar över hela planeten när vi blir fler som äter mer och samtidigt ska bli av med det fossila beroendet. Är ur- och naturskogarna dömda att gå till intet i utvecklingens namn? Hittas lösningen på den heliga skogens dilemma mitt i den brännheta svenska skogsdebatten?
Dela artikeln

Det är svalt och skuggigt där vi går över de mossbeklädda stubbarna. Nedfallna gamla träd ligger kors och tvärs och trädkronorna bildar ett tak över stigen. Vegetationen är varierad och kuperad, lövträd varvas med barrträd, det hörs fågelkvitter och under stenarna kryllar det av liv.
Barndomens minnesbild av skogsvandringen är urskogskimrigt romantisk och väcks åter till liv under en mer närtida skogspromenad. Den skog som jag nu traskar runt i ser helt annorlunda ut. Det är raka, spinkiga tallar så lång ögat kan nå, alla står lika långt från varandra, till synes tillräckligt för att optimera solstrålarnas instrålning. Marken är täckt med en och samma beväxtlighet. Kontrasten mellan mitt skogsminne och vad jag nu blickar ut över är som natt och dag. Är det såhär den svenska skogen ser ut idag? Jag träffar Johan L. Kuylenstierna, VD på Stockholm Environment Institute för att få en bild av läget. Borde vi förfasas?
– Jämfört med för hundra år sedan är skogen mycket bättre skött idag, men vi har inte varit särkilt bra på att skydda de ur- och naturskogar vi har, sammanfattar han.

"Vi kommer absolut att se växande konflikter mellan olika miljöområden i skogen."

I det så kallade Nagoya-avtalet som Sverige skrivit på lovar länderna att skydda 17 procent av landytan från exploatering. Det finns olika åsikter om hur avtalet ska tolkas, exempelvis vad som ska räknas som ett skyddat område. Därför går det inte exakt att säga hur många procent Sverige idag skyddar, men kritiska röster har hörts om att arbetet med att skydda skog i Sverige går för långsamt. I svenska konflikter kring skogen hörs framförallt två parter – skogsindustrin och naturvårdsintressegrupper. Lokalt handlar det ofta om vilka områden som bör få olika slags skyddsstatus och hur väl skogsbruket har tagit hänsyn till olika miljöaspekter. Att öka andelen skog som används till ekoturism är många positiva till, men det går knappast att applicera på all skog. Båda sidor är i princip överens om att den svenska skogen ska brukas och användningsområdena för skogen behöver dessutom utökas när samhället manövrerar bort från fossila resurser.
– Den biobaserade ekonomin ökar trycket på resurserna. Skalan på den här omställningen gör att det handlar om enorma volymer, så vi kommer absolut att se växande konflikter mellan olika miljöområden i skogen såsom biologisk mångfald och klimat, befarar Johan.

"Det går i princip inte att öka den globala jordbruksmarken"

Idag består världens energianvändning till över 80 procent av fossila bränslen och för att klara klimat­utmaningen behöver de ersättas. Det går knappt att föreställa sig hur stor den omställningen är, men bioenergin har definitivt en roll att fylla. Dessutom ska skogsråvara gärna ersätta olja och bomull i olika konsumentprodukter. Detta samtidigt som skogarna naggas i kanterna på många håll i världen. Den sydamerikanska regnskogen huggs ner till förmån för bland annat sojaodling och betesmark. Sojabönor som blir till kraftfoder åt bland annat svenska kor – en riktigt dålig ekvation både för klimat och biologisk mångfald. Avskogning stod för omkring 8,5 procent av de globala klimatutsläppen mellan 2002 och 2011, men om man ser på hela industrialiseringen (år 1750–2011) handlar det om så mycket som en tredjedel, enligt IPCC:s rapport från 2013. På Borneo är bilden liknande men där är det främst palmoljeplantager som skövlas. Palmoljan är också den främst en livsmedelsprodukt. I innehållsförteckningen kallas den ofta ”vegetabilisk olja/fett” men nästa år kommer det att vara lag på att ”palmolja” måste skrivas ut, så het har frågan blivit. Våra tallrikar tar allt större delar av omvärlden i anspråk.

– Det går i princip inte att öka den globala jordbruksmarken, däremot finns det marker i dåligt skick som skulle kunna gå att förbättra, slår Johan Kuylenstierna fast.
Den befintliga jordbruksmarken kommer alltså att behövas till odling av mat för att vi ska kunna föda en växande befolkning, som dessutom har en ökande kött­aptit. All markyta kommer att behöva nyttjas effektivt och biobränslen från jordbruksmark ser inte ut att få plats i en sådan ekvation om det inte är från spillråvara. Visst finns det andra förnybara energiformer att hoppas på, främst när det gäller elproduktion. Men när det gäller flytande eller gasformiga energibärare har skogen minst sagt stora skor att fylla. Så hur ska den nyttjas på bästa sätt?

"Om skogsbrand anses som en naturlig process som ekosystemet är beroende av ska vi då avstå från att släcka skogsbränder? "

Trakthyggesbruket kallas den metod som merparten av den svenska skogen brukas i. Den innebär att en trädsort planteras samtidigt över ett område. Under tiden skogen växer upp röjs det och gallras, för att slutligen avverkas helt genom ett kalhygge. Därefter planteras nya träd. Vid avverkning ska några procent av trädbeståndet lämnas som agerar ”livbåtar” åt olika organismer till dess att ny skog växer upp. Dessutom lämnas ofta så kallade högstubbar, träd som är kapade cirka fyra meter från marken. För den oinsatte ser kanske dessa mest ut som ett slarvigt inslag i den kallblodigt skövlade skogen, men högstubbarna är viktiga för många arter som behöver döda träd för att överleva. Utöver att trakthyggesbruket är ekonomiskt rationellt, det är väldigt effektivt att dra in en modern skogsmaskin och kapa allt, så hävdar förespråkarna att det även är en metod som tar god naturvärdeshänsyn. Idén med trakthyggesbruket är att efter avverkning lämna efter sig en miljö som efterliknar den efter skogsbränder, vilket är den naturliga process som mest påverkade nordiska ekosystem innan människan tog anspråk över landskapet. En viss del av skogen ska alltså lämnas som ”livbåtar” vid ett kalhygge, och det som lämnas ska helst vara av högt så kallat ”naturvärde”. Det tvistas om hur väl skogsbruket lever upp till detta – sparas rätt delar av skogen och tillräckligt mycket? Enligt Sveriges Radios Vetandets Värld skyddar Sverige med sina nordiska grannar minst del av skogen i världen på det här sättet. Skogsindustrierna försvarar sig med att den frivilligt avsatta skogen inte är medräknad i deras jämförelse.
Det finns vetenskapliga studier som hävdar att minst 15 procent av skogsytan behöver lämnas för att ge önskad effekt men dessa studier har enbart mätt beståndet av de arter som fanns i den ursprungliga skogen, inte de nya arter som faktiskt trivs och frodas i hyggena. Det gör att man hamnar i frågeställningar om vilka arter som förtjänar att leva. Är det de arter som har störst betydelse för oss människor?
Om det är det ursprungliga tillståndet vi eftersträvar i naturen – är det den ursprungliga störningen (skogsbrand) som bör vara vägledande eller den ursprungliga orörda skogen? Om skogsbrand anses som en naturlig process som ekosystemet är beroende av ska vi då avstå från att släcka skogsbränder? Vilken störningseffekt ska arten människa tillåtas ha?
För även om trakthyggesbruket vill efterlikna skogsbrand så är det trots allt stor skillnad på en skog som brunnit och en som kalhuggits, inte minst tillgången på död ved som är viktig för många arter.

"Mycket tyder på att hyggesfritt ökar mångfalden i våra skogar"

Kan det svenska skogsbruket idag beskrivas som hållbart? Inte än, konstaterar Skogsstyrelsen som drar slutsatsen att det svenska miljömålet till år 2020 om levande skogar inte kommer att nås. Men skogsbruket är under en långsiktig omvandling som ser ut att gå åt rätt håll. ”För långsamt” hävdar andra som vill ha mer av så kallat hyggesfritt skogsbruk.
Den vanligaste metoden för hyggesfritt skogsbruk kallas för blädning, där man avverkar skogen selektivt och successivt, i intervaller på 10–30 år. På så sätt får skogen träd av alla storlekar vilket gör att skogskänslan kvarstår och det blir alltid några stora kalhyggen. Denna metod, menar förespråkarna, ger en klart bättre naturvård, framförallt gynnas många svampar, lavar, mossor och skogsfåglar. Jämförelser som redovisades i Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur visar att det även går att få ekonomin att bli gynnsam med den här metoden, men enligt Skogsstyrelsen saknas det forskning på området.
Men det är på gång. På Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) leder Joakim Hjältén som är professor vid institutionen för vilt, fisk och miljö ett forskningsprojekt som ska undersöka om hyggesfritt skogsbruk ger mer liv i skogarna.
– Det finns mycket som tyder på att hyggesfritt ökar mångfalden i våra skogar, inte minst från liknande mindre studier, men vi vet idag för lite, säger han.
– Grundtanken i svenskt skogsbruk är att räkna ut hur mycket man kan avverka för att kunna hålla samma nivå i hundra år. Hyggesfritt skogsbruk är jättebra men inte överallt. Det fungerar på vissa marker där man verkligen får upp en ny föryngring i luckorna, men det är så liten del av den svenska skogsarealen som är lämplig så det kommer inte att bli den metod som dominerar, tror Carina Håkansson som är VD på Skogsindustrierna.
– Idag bygger nästan all forskning på trakthyggesbruket, det dominerar helt och hållet. Det behövs en mångfald av metoder, för att alla skogsägare ska kunna välja vad som passar dem bäst. Hyggesfria metoder är bra lämpade i tätortsnära områden men också på andra ställen där det finns en skog som inte tål kalhygge, menar Johan Rudberg, sakkunnig skog på Naturskyddsföreningen.
Forskningen på SLU om det hyggesfria skogsbruket beräknas ge preliminära resultat i slutet av 2015 men det dröjer än längre innan något är publicerat. Joakim Hjältén som leder arbetet har stort förtroende för hyggesfritt skogsbruk men betonar samtidigt att det inte är lösningen på alla problem.
– Vissa arter missgynnas av det. Det behövs en variation i skogslandskapet, poängterar han.
Olika skogsområden har olika naturvärden och olika förutsättningar som förtjänar en ordentlig genomlysning innan beslut om eller hur den ska brukas. Om nya metoder ska få brett genomslag krävs att kunskap finns på bordet. Tills dess är det upp till enskilda medvetna skogsägare att gå före.
Om debatten om den svenska skogen handlar främst om metod för avverkning, är diskussionen en helt annan om skogen i tropiska länder. Ingen vill att regnskogen ska avverkas. Men vilka är vi att lägga locket på för de ländernas ekonomiska utveckling, när vårt eget välstånd byggdes upp med hjälp av våra naturresurser?
Anders Malmer som är professor i tropisk skog och markanvändning menar att det går att applicera en del av synen på svenskt skogsbruk även på vissa regnskogar.
– Det irriterar mig att vissa säger att man förstör skogen när man hugger ner den. Vi förstör inte skogen i Sverige, vi föryngrar den, ryter han.
– På sikt tror jag att man måste bruka regnskogen, och göra det med hållbara metoder. Var enda kvadratmillimeter på den här planeten kommer att behövas för mat- och biomassaproduktion, förutom det vi bestämmer ska vara nationalparker och liknande.
Det handlar enligt Anders om varianter av det hygges­fria skogsbruket.
– Det finns system för att bruka regnskog där man gör en selektiv avverkning, det vill säga inte kalhyggesbruk. Men idag är det tyvärr ofta mer lönsamt att hugga ner och göra plantager, till exempel oljepalm eller teak, beskriver han.
– Att motivera en bonde i Afrika att plantera träd enbart för att öka kolhalten är inte aktuellt. Det är produktion som räknas, säger han krasst.
En annan som tror att erfarenheter från svenskt skogsbruk skulle kunna göra stor nytta internationellt är Sven-Erik Hammar, ordförande i LRF Skogsägarna.
– På 1920-talet hade vi 1,5 miljard kubikmeter stående skog i Sverige, idag har vi 3 miljarder. Och samtidigt har vi plockat ut 6 miljarder på den resan. Vi har både byggt välstånd med skogen och samtidigt ökat skogstäcket, beskriver han.
– Men det är inte så lätt att få ett uthålligt skogsbruk om staten äger all skog. Folk ute i byarna har inga incitament att sköta skogen, när de inte får skörda frukten av sina investeringar. Där har Sverige något att erbjuda resten av världen, vårt tänkande kring att familjer sköter sin skog för barnbarnens skull. Om familjer skulle få klara rättigheter till mark som går att lita på, så skapas incitament att vilja investera i långsiktigt hållbart skogsbruk, menar han.
I Sverige ägs ungefär hälften av all skog av små skogsägare, ofta familjer. Resterande skog ägs till 25 procent av det offentliga (stat och kommun) och 25 procent av stora företag. Familjeskogsbruken organiseras i skogsägarföreningar till vilken LRF Skogsägarna är branschorganisation. Tillsammans ägs även massabruk och andra förädlingsindustrier. En liten del av LRF Skogsägarnas verksamhet handlar om att sprida erfarenheter internationellt. Kenya, Chile och Kina är exempel där de är verksamma. I Kina har myndigheterna nu börjat dela ut så kallade brukanderätter som ska ge långsiktiga incitament att sköta skogen för dem som blir beroende av den.
– På längre sikt behöver man också skaffa sig en fot in
i förädlingen av råvaran, lägger Sven-Erik till.
Min egen plan är att återvända till den monotona tall­skogen där barndomsminnet väcktes till liv för att se om jag ser den i nytt ljus. Möjligen luskar jag även i mitt urskogsminne, för kanske har de båda en viktig roll att fylla?

Debatten om skogen kommer med stor sannolikhet att fortsätta och intensifieras. För den som vill delta gäller det att ha de globala glasögonen på och många perspektiv i åtanke. Klimat, biologisk mångfald, matproduktion och ekonomisk utveckling ska alla samsas, har vi tur kommer vi hitta hoppet för regnskogen djupt inne i den svenska trollskogen.

Relaterade artiklar

De gör biogas av skogsråvara

Därför är trä framtidens byggnadsmaterial

Träråvaran som ersätter plasten i våra förpackningar

En hyllning till skogen