Ensamhetens pris

Att människors konsumtion har negativa effekter på vår planet är det få som idag ifrågasätter. Färre pratar om vad den gör med vår psykiska hälsa. Kan människans ständiga sökande efter det goda livet rädda oss?
Dela artikeln

– Jordbrukstillvaron var ett helvete på många sätt men den innebar att vi föddes in i ett sammanhang som skulle finnas kvar resten av livet. Över hela världen ser vi nu hur människan i allt större uträckning måste skapa sin egen grupptillhörighet genom att fixa så att andra gillar henne. Eftersom vi inte kan förvissa oss om att det här gillandet är långvarigt blir allt väldigt flytande.
Jag sitter tillsammans med journalisten och författaren Lasse Berg på hovkonditoriet Ofvandahls i Uppsala. Jag är inte den första journalist som träffat honom just här får jag veta. Här finns gott om utrymme, är för det mesta lugnt och så är han svag för sötsakerna säger han och skrattar. Själv har jag sett fram emot mötet länge. Under våren har jag sträckläst den så kallade Kalahari-triologin om människans ursprung och grundläggande drivkrafter och fascinerats och diskuterat innehållet med de flesta som kommit i min närhet.
I de två första böckerna, Gryning över Kalahari och Skymningssång över Kalahari, visade Lasse på hur människans unika förmåga till samarbete i grupp har varit nyckeln till vår överlevnad och framgång som art, inte minst under de tusentals år som vi levde som jägare och samlare i Afrika. Störst uppmärksamhet väckte han dock genom att, med de senaste årens arkeologiska fynd som grund, argumentera för att mycket av det vi kännetecknar som mänskligt elände genom historien, såsom blodiga krig och förtryckande hierarkier uppstod först när människan blev bofast jordbrukare för 10 000 år sedan. I sista delen av trilogin Ut ur Kalahari – drömmen om det goda livet skildrar Lasse hur de senaste femtio årens ekonomiska utveckling, inte minst i Asien, återigen fått människor att i stor skala förändra sin livsstil. För miljontals människor har livet onekligen blivit avsevärt bättre. Men mörka moln tornar upp sig på den klarblå himlen, i form av klimatkrisen, och i form av en ny framväxande ensamhet.

"Människors själv­uppskattade lyckonivå tycks stanna av när ett land nått en viss materiell välståndsnivå"

Det råder ingen tvekan om att människor världen över lever längre, har det materiellt bättre ställt och har fått mer makt och inflytande över sina liv de senaste 50–60 åren. Men vad gäller människors välbefinnande är bilden betydligt mer komplex. De senaste årens lyckoforskning visar att människors självuppskattade lyckonivå tycks stanna av när ett land nått en viss materiell välståndsnivå. Enligt den senaste utgåvan av World Happiness Report från år 2013 tycks lyckan till och med ha minskat både i Västeuropa och i USA sedan 2005. Samtidigt ser vi en ökning av den psykiska ohälsan även i världens allra lyckligaste länder. I Sverige, som ligger på 5:e plats i lyckoligan, har andelen unga mellan 16–24 år som upplever oro, ångest och sömnproblem nästan tredubblats sedan 1990-talet, enligt statistik från Statistiska Centralbyrån. Hur hänger det ihop?

"Vi är födda jämlika och vi vill inte att andra ska ha det bättre än oss"

Ett skäl till ökad ångest och stress, enligt Lasse Berg, är att en ökad materiell standard och utbildning leder till högre krav och förväntningar hos människor både på sig själva och sin omgivning. I senaste boken berättar han om hur han återvände till människor i Indien och andra delar av Asien som på 1960-talet levde i uppenbar misär, men att de han då möter inte alltid håller med om att livet har blivit bättre. Några vittnar om mer stress från barnen som kräver nya moderna prylar och en bra utbildning.
Det påminner mig om den amerikanska psykologen Tim Kasser som i ett flertal studier kunnat visa att människor i USA med starka materialistiska värderingar är mer deprimerade och mer missnöjda med sina liv, eftersom de tenderar att fokusera på det de inte har.
En annan förklaring till ökat missnöje är att vi jämför oss med andra.
– När vi får det bättre får vi också en större inblick i hur andra har det. Vi är födda jämlika och vi vill inte att andra ska ha det bättre än oss, i alla fall inte andra i vår egen grupp, säger Lasse.
I sina böcker skriver Lasse mycket om att människan har ett inneboende motstånd mot orättvisa och ojämlikhet, och hänvisar till en rad forskning på området. Katarina Gospic är en före detta svensk hjärnforskare som tittat just på detta. Hon och hennes team var först med att bevisa att amygdala, ofta kallad för den primitiva hjärnan, reagerar när vi utsätts för orättvis behandling. I sin populärvetenskapliga bok om hjärnan Välj rätt – en guide till bra beslut tar hon upp en rad exempel på negativa konsekvens som ojämlikhet och orättvisa har för människors välmående. Bland annat konstaterar hon att människor i samhällen med små inkomstskillnader lever längre och i mindre utsträckning drabbas av psykiska sjukdomar.

"När vi blir socialt exkluderade går larmet i hjärnan precis på samma sätt som när vi ser en orm på marken"

På bokmässan i Göteborg deltog Katarina Gospic i ett seminarie om hjärnan och den mänskliga naturen tillsammans med vänsterdebattören och författaren Göran Greider. Båda har de precis kommit ut med varsin bok som belyser vikten av människans sociala relationer för vårt välmående. Ett kapitel i Katarinas bok Den Sociala hjärnan beskriver vilka förödande konsekvenser det kan få, både på hjärnan och kroppen, att bli socialt exkluderad.
”När vi blir socialt exkluderade går larmet i hjärnan precis på samma sätt som när vi ser en orm på marken”, skriver hon. Under den långa tillvaro som mänskligheten tillbringade som kringvandrade samlare och jägare var social utfrysning synonymt med döden, eftersom människan var totalt försvarslös och ensam i den tillvaron. Också i dagens samhälle är brist på sociala relationer en lika stor riskfaktor till för tidig död som alkohol och rökning. Katarina berättar om en stor studie från Storbritannien som visat att tio procent av befolkningen känner sig ensamma och att hela 50 procent upplever att människor överlag är ensammare i dagens samhälle. Över hela västvärlden växer också antalet ensamhushåll. Flest finns i Sverige med nästan 40 procent som lever helt ensamma.

"När vi hela tiden själva måste skapa oss respekt på olika sätt blir varje möte en enorm anspänning"

En tredje förklaring till människans olycka kan alltså vara vår ensamhet, något som Lasse Berg också belyser i sin senaste bok. Men varför väljer vi att leva ensamma i ett samhälle med oöverträffade möjligheter att själva välja vårt livsöde om det samtidigt får oss att må dåligt? Lasse Berg ler åt mig när jag ställer frågan och förklarar sin teori.
– Vi väljer att ta oss bort från uppväxtmiljöerna eftersom vi känner att vi inte kan kontrollera och bestämma själva där. Eftersom vi vill ha folk omkring oss flyttar vi in i städer, där det också är lättare att hitta människor som vi kan trivas ihop med. Samtidigt har vi allt mindre kontakt med varandra. När vi hela tiden själva måste skapa oss respekt på olika sätt blir varje möte en enorm anspänning. Om jag misslyckas i mötet med dig kan det påverka hela mitt liv negativt, särskilt om det handlar om en arbetssituation. När så mycket står på spel blir det mycket lättare att dra sig undan.

"Den största miljöfrågan i hela världen är att gå ner i arbetstid"

Den nya ensamheten är också den främsta drivkraften till att konsumtionskulturen breder ut sig världen, menar Lasse. Konsumtion av varor är helt enkelt det främsta vapen vi har att ta till för att vinna självrespekt och andras gillande.
Cecilia Solér, docent i marknadsekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg forskar om konsumtion, status och identitet och ger en snarlik förklaring till varför konsumtionen ökar under en frukostföreläsning i Göteborg.
– Shopping fyller ett existentiellt tomrum som skapats när vi inte längre föds med en stabil identitet. Det vi konsumerar är innebörden av prylen eller tjänsten, inte funktionen. Eftersom kicken vi får är kortsiktig behöver vi ständigt fylla på för att känna att vi är något och passar in. Särskilt eftersom modet hela tiden förändras.
Cecilia pratar också om tidspressen och hur det påverkar vilket utrymme som finns i våra liv till existentiella frågor.
– Den största miljöfrågan i hela världen är att gå ner i arbetstid. Tid för reflektion är ett bra botemedel mot överkonsumtion, säger hon och ser på oss i publiken med en allvarlig blick.

Cecilia Solér pekar tydligt finger på den samhälls­politiska nivån och menar bland annat att psykisk ohälsa borde vara ett stödargument för att jobba med hållbar utveckling. Ett förslag på en insats från samhällets sida är att införa skatt på dålig reklam. I det avseendet skiljer hon sig från Katarina Gospic som anser att individen också bär ett personligt ansvar och att ökad kunskap om hur våra hjärnor fungerar kan hjälpa oss att göra andra val än de vi gör idag.
– Vi måste fatta vad som händer i våra hjärnor när vi känner att ”jag vill ha de här nya skorna för då kommer andra att gilla mig lite bättre, och då kan jag blogga om dem och få 100 likes”. Istället kan vi välja att stänga ute den känslan och fokusera på det som ger oss den långsiktiga belöningen och motivation i livet, beskriver hon när vi träffas på Bokmässan efter seminariet om hjärnan.
Precis som Cecilia är Katarina övertygad om att mer tid och mindre stress skulle bidra till att människor fattar mer långsiktiga beslut. Men Katarinas främsta fokus ligger på att förändra synen på vad som får människor att prestera maximalt utifrån sin förmåga, exempelvis genom större frihet att utveckla det man är bra på i skolan och mer möjlighet att styra över sin tid i arbetslivet. Som exempel tar hon företaget Virgins VD Richard Branson som nyligen bestämde sig för att ge sin personal obegränsat med semesterdagar och frihet att själv bestämma när de har ledigt. En sådan utveckling tror Katarina också släpper fram den kreativitet som krävs för att lösa de miljöutmaningar vi står inför.

"Klimatförändringarna kan snabbt komma att förändra hur vi lever våra liv"

Kanske kan en förändrad syn på arbetslivet också bana väg för ett mer radikalt ifrågasättande av hela vårt sätt att organisera samhället på. Redan idag ser vi en rörelse som ifrågasätter konsumtionssamhället som samhällsekonomins motor. Många av de nya aktörerna inom miljörörelsen, såsom omställare och förespråkare för delandets ekonomi erbjuder dessutom människor ett konkret alternativ till konsumtion genom att de bygger på social gemenskap och delaktighet.
Den obotliga optimisten Lasse Berg tycker sig också se att liknande ifrågasättande är på gång också i Asien och vill gärna betona att människor är smarta och har förmågan att tänka om. Men är det något han lärt sig av alla år som rapporterande journalist från världens alla hörn är det att vara försiktig med att sia om framtiden.
– Klimatförändringarna kan snabbt komma att förändra hur vi lever vårt liv. Det hade varit roligare om förändringen kommer för att vi själva kommer på att vi tjänar mer på att vara snälla mot våra vänner än att köpa en ny tv-apparat, säger han.

Oavsett om det nu blir klimatförändringarna eller en snabbt växande medvetenhet som utlöser de nödvändiga förändringarna har vi all anledning att gå tillbaka till oss själva och fundera över hur vi själva vill leva våra liv. Lasse Berg har länge varit försiktig med att ge tips till människor hur de ska leva baserat på sina böcker. I sista boken ger han dock vika för grupptrycket och avslutar med tjugo punkter för hur man uppnår det goda livet. En lista som han själv beskriver som en ”salig blandning av självklarheter och sådant som är fullständigt omöjligt att genomföra”.
Omöjligt eller inte är det en livsstil som har stark koppling till visionen om det hållbara samhället. Ett samhälle där vi kontemplerar mer i naturen, hjälper andra och delar med oss av det vi har, satsar på slow food och näring från hundratals olika vegetabilier, gör andra människor glada, inte diskriminerar andra, och mycket mer.

Tre röster om det goda livet

Etikforskare Ann Heberlein: Vi behöver tro på något

Tidsverkstadens Fredrik Warberg: Man känner "valbefinnande" när man valt efter sina värderingar

Naturskyddsföreningens Svante Axelsson: Människor som är aktiva mår ofta ganska bra