Guy Standing: Basinkomstens förespråkare

Med omvälvande idéer om nya samhällsmodeller vill ekonomen Guy Standing skapa bättre förutsättningar för de mest utsatta på vår jord. Globalisering, visstidsanställningar och individualism är i fokus i hans kikarsikte. Och det är hög tid att vi agerar nu.

– Jag gillar inte idén med politiker som försöker göra oss lyckliga. Det vi behöver skapa är strukturer och skydd så att folk kan forma sin egen väg till ett lyckligt liv.
Guy Standing är ekonom och professor i utvecklingsstudier vid University of London. Vi träffas i samband med hans besök i Göteborg dit han bjudits in av det lokala nätverket för basinkomst för att föreläsa på Handelshögskolan. Den välfyllda aulan vittnar om ett stort intresse, liksom listan på journalister som vill träffa honom för en personlig intervju. Trots att han redan suttit flera timmar i intervjuer möts jag av en pratglad och entusiastisk man.
Det var med boken Prekariatet – den nya farliga klassen som Guy gjorde sig känd för en bredare allmänhet. Fokus ligger på en allt större grupp människor i samhället som kännetecknas av en otrygghet baserad på avsaknad av grundläggande mänskliga rättigheter. Prekariatet är en sammansättning av orden ”prekär” och ”proletariatet” och Guy förklarar det som en ”klass i vardande”. Den har uppstått, menar han, som en följd av en evigt expanderande global marknad, där individens sociala och ekonomiska trygghet har hamnat i skymundan av marknadens tillväxt.

"Vi förväntar oss bra kunskap och lärande från folk som är stressade till döds"

– Problemet är att vi har en samhällsmodell som endast fokuserar på ekonomisk tillväxt, där värden så som kreativitet, vård-, samhälls- och miljöarbete har fått stå till sidan för det enda arbete som räknas, nämligen det som görs för pengar. Det är en modell som fokuserar på att använda och förbruka resurser istället för att bevara och återskapa, säger han och förklarar hur osäkerheten inte bara är begränsad till dem som vi traditionellt sett förknippar med underklassen.
– Jag träffar ofta läkare som vittnar om nyanställda inom yrket som är osäkra och stressade och som till följd av det riskerar att råka ut för mentala sjukdomar. Samma är det med lärare, den mest stressade kåren inom ­prekariatet. Vi förväntar oss bra kunskap och lärande från folk som är stressade till döds, och som inte har någon garanti för att de har kvar sitt jobb nästa år.
Oavsett yrke och utbildning så ingår man enligt Guy i prekariatet, om man står utan jobb eller har någon form av otrygg anställning. Det inkluderar alla de som på ett eller annat sätt blivit offer för en arbetsmarknad som alltmer utnyttjar tillfällig arbetskraft, menar han.

I sin senaste bok En färdplan för prekariatet – vägen till ett fullvärdigt medborgarskap som utkom på svenska i oktober ger Guy Standing 29 politiska förslag för hur vi kan skapa ett bättre samhälle för alla, ett slags paradisets politik som han kallar det. Ett av de mest centrala förslagen är idén om att ge alla människor, oavsett ekonomisk och social situation, en grundläggande ekonomisk trygghet genom en basinkomst. Idén som sådan är inte ny. Det första konkreta förslaget om basinkomst, eller medborgarlön som det också har kallats, stod den brittiske politikern Thomas Paine för redan år 1795. I sin bok Agrarian Justice kallade han basinkomst för en slags social återbäring och jämställde den med rätten att ta del av föregående generationers framgångar. Basinkomsten, så som Guy föreslår den, ska vara kopplad till medianinkomsten i landet i fråga. Tanken är att den endast ska täcka grundläggande materiella behov och därmed underlätta för en strävan efter andra livsförbättrande mål. En av anledningarna till att basinkomst är mer relevant än någonsin, enligt Guy och andra förespråkare, är att det kan vara vägen ut ur ett förlamande system av tillfälliga anställningar där allt fler har svårt att få tillgång till trygghetssystem såsom A-kassa. När människor inte längre tvingas att ta jobb med usel lön bara för att överleva så kommer det också att höja lönerna för det som samhället ser som ”skitjobb”.
– Vi borde ha ett samhälle där vi har tillräckligt med makt att säga att alla typer av jobb ska betalas med en hyfsad lön, de på toppen borde inte få alla inkomster, och vi borde ha tillräcklig kontroll över vår tid så att man inte behöver jobba en tvingad övertid på grund av att man tjänar för dåligt förklarar Guy.

"Vi kommer istället använda vår tid mer konstruktivt och rationellt."

Initiativ med basinkomst har implementerats i mindre skala på flera ställen runtom i världen och Guy har, som en av initiativtagarna till Basic Income Earth Network (BIEN), varit en drivande faktor i utvecklingen. År 2008 startades världens första försök med basinkomst i byn Otjivero i Namibia. Projektet pågick i två år och när det sedan utvärderades visade det sig att fattigdomen hade minskat med 39 procent och att jobbaktiviteten istället ökat med 11 procent. Det som hände var att människor fick nytt hopp och tog initiativ till att starta egna företag inom bygg-, mat- och klädindustrin, vilket i sin tur stärkte den lokala marknaden. Men basinkomst är inte tänkt som en lösning exklusivt för fattiga områden. Guy menar att det finns fördelar i alla typer av samhällen. I exempelvis Alaska har det sedan 1982 betalats ut en årlig summa oljepengar till alla invånare, vilket gjort delstaten till en av de med minst andel fattiga i USA.
– Jag tror att om man skapar ett skydd och en basinkomst så kommer människor att lägga mer tid på att utföra arbete som idag inte klassas som jobb och på att diskutera och utbilda oss själva. I en sådan kultur där alla har möjlighet att utveckla sina färdigheter, om det så är inom poesi eller andra konstformer, kan vi komma till insikter där vi stannar upp och inser att vi inte behöver konsumera allting utan faktiskt kan skapa saker själva.

Men finns det inte risk för att ett samhälle med ­basinkomst gör oss latare?
– Nej, vi kommer istället använda vår tid mer konstruktivt och rationellt. Är vi skyddade så kan vi planera mer långsiktigt och känna att vi har kontroll över vår tid. Det finns mycket forskning som visar att om man är osäker i sig själv och hotas av pengabrist så sänks ens iq, och möjligheten att tänka rationellt minskar. Denna brist på säkerhet och likvida medel gör att din syn på hur du ska använda din tid på bästa sätt försämras. Samtidigt tror jag att lathet är undervärderat, de flesta av oss skulle må bra av att sakta ner lite.

Är det bara fördelar med att införa en basinkomst?
– Människor är inte perfekta, det kommer alltid finnas de som slarvar bort sina pengar. Men jag menar att självförverkligandet måste ges högsta prioritet, och att den typ av frågor som ger folk mer kontroll över sina liv är de rätta att föra fram. Och framförallt tror jag att systemet med basinkomst är bättre än andra former av bidrag där man tvingas bevisa att man gjort sig förtjänt av det.

Hur ser du på framtidsutsikterna för ett godare samhälle?
– Jag tror att vi måste lära oss igen hur det är att vara nära naturen och vår släkt och familj. Vi kan nu förutspå att kring år 2020 kommer en majoritet av svenska hushåll att vara singelhushåll. Det betyder att vi lever ett väldigt ledigt och oskyddat liv där våra förhållanden till andra är ännu mer sköra än idag. Det kommer att behövas mekanismer för att åter finna empati och solidaritet människor emellan.

Guy om

Köphetsen
– Vi har nått ett läge nu med en sjuk köpkraft i samhället, vilken får folk att tro att deras framgång är baserad på om de har produkter av de senaste märkena. Men ironin i det hela är att ju mer saker du har, desto mindre tid har du till att använda dem. Folk har sina golfklubbor men ingen tid till att spela.

Att ta till vara på tiden
– Tid är det mest värdefulla vi har och den kan man bara använda på ett bra sätt om man har trygghet och känner samhörighet. Jag tror att det goda samhället är det som kan få oss att kombinera våra olika aktiviteter, att ta det lugnare, ge oss mer tid till politik i den meningen att vi förstår ­samhället och kan reflektera över och diskutera dessa frågor.

Djur och natur
– Initiativen med basinkomst tror jag i förlängningen leder till att människor blir mer miljö­medvetna, Den som interagerar mer med naturen och djur, värdesätter den också mer.

Vad som gör honom lycklig
– Jag bor nära skogen med en bäck och ett vattenfall och jag har länge renoverat en gammal kvarn. Jag har lagt alla mina peng­ar på detta de senaste 20 åren och från det har jag lärt mig att man inte behöver speciellt mycket för att vara lycklig. Man behöver bara sina kreativa saker, god mat, vänner, kärlek. Det är en härlig plats för romantik ute hos mig, för jag har vattnet som rinner förbi under mitt sovrum.

Guy Standing

Ålder: 66 år
Familj: Fyra barn
Atuell med boken En färdplan för prekariatet.Vägen till ett fullvärdigt medborgarskap. Professor i utvecklings­studier vid University of London och en av grundarna till Basic Income Earth Network.
Bor: Delar sin tid mellan en by utanför Geneve och en 1400-talskvarn söder om Florens.