"kulturella instinkter gör att vi slänger utan att tänka efter"

KRÖNIKA. Det är i mikrobesluten vi knaprar sönder världen. Den gamla trädgårdsstolen stapplar till när jag sätter mig, något brister i underredet så jag reser mig och bär bort den till grinden för vidare transport till återvinningscentralen. Dags att köpa nya utemöbler – det är inte en tanke utan en kulturell instinkt, ett beslut djupt under medvetandet, en reflex utan reflektion.

För normen är att vi ska köpa. Vi lever i en konsumtionskultur som är en enda reklamfilm för sig själv, en ständig kapitalistisk körsång, ömsom högljudd och ömsom på en volym under vårt öras omfång. Vi har blivit cyniska, satt en ingen reklam-lapp på brevlådan, nixat telefonen och posten, blockerat annonserna på internet och köpt en tjänst som visar tv-serier utan reklam, men förförelsekonsterna tar sig nya finurliga uttryck. Varumärken strösslas över den där reklamfria tv-serien, elektronikbutiken bjuder så vänligt på kaffe och kakor, i flödet på Facebook gillar mina vänner de mest oväntade produkter och i Googleträfflistan är det outgrundligt vems pengar som utformar de algoritmer som styr ordningen.

Kort sagt: Vart jag än tar vägen marineras jag i konsekvent livsåskådning som säger att mina pengar alltid kan köpa mig ett aningen bättre liv.

"Pengar gör oss uthålliga, själviska och individualistiska."

De katastrofala konsekvenserna för miljön är vid det här laget kända. Konsekvenserna för vårt välbefinnande är inte lika utforskade, men insikten växer om att den ökande psykiska ohälsan framför allt bland unga kan vara ett uttryck för den prestations- och konsumtionshets de har utsatts för sedan de föddes.

Och mer än så. Konsumismen är på väg att bygga upp ett värderingssystem där egoism är ett överordnat ideal. Psykologen Daniel Kahneman, som 2002 belönades med ekonomipriset till Alfred Nobels minne, berättar i sin bok ”Tänka snabbt och långsamt” vad forskningen vet om hur människor reagerar när de peppras med intryck som handlar om pengar.

• Läs mer: Mattias Goldmann: 5 tipping points för 2016

Deltagarna i en studie fick utföra olika uppgifter med en hög Monopolpengar på ett bord i bakgrunden eller en dator med en skärmsläckare som visade en dollarsedel. En kontrollgrupp fick utföra samma uppgifter men utan att utsättas för någon penningstimulans. Experimentet visade att de personer som medvetet eller omedvetet hade sett pengarna blev mer uthålliga – de orkade brottas med ett problem dubbelt så länge som kontrollgruppen. De blev också mer själviska – de var mindre benägna att hjälpa en annan deltagare som låtsades ha problem med en uppgift. Dessutom blev de mindre sociala. När de ombads att placera två stolar för att slå sig ned och tala med en annan deltagare placerade de stolarna längre ifrån varandra än kontrollpersonerna gjorde.

Pengar gör oss alltså uthålliga, själviska och individualistiska. Det är viktig forskning eftersom pengar är själva grundtonen i kapitalismens körsång.

Dagen efter det att trädgårdsstolen bröt benet frågar grannen varför den står vid grinden. Den ska kastas, säger jag. Kan vi få den, frågar hon, och det visar sig att hennes man har som hobby att bygga och laga stolar. I vintras byggde han åtta stycken.

Läs mer: Johan Tell: DIY är bra för vårt själsliga tillstånd.

Då ångrar jag mig förstås, men blir samtidigt hoppfull. Om en datakonsult från Eskilstuna tycker att det är värt att lägga tid på att laga den ena trasiga stolen efter den andra så finns det hopp. Det kanske är nu det vänder och då är den där uthålligheten som penningfokuseringen ger högst användbar. Så när sonen frågar om vi kan köpa ett fotbollsmål säger jag nej, vi ska bygga ett. Och så går jag in i garaget och letar efter gamla brädor.

Katarina Bjärvall, journalist och författare, aktuell med boken Yes! Därför köper vi det vi inte behöver (Ordfront).