"Vi kan inte vara tysta"

"Never for the sake of peace and quiet deny your own convictions and experiences" Dag Hammarskjöld

Vi höjer våra röster – men varför? Vad tror vi att vi förändrar genom en sång och ett hav av rosa mössor? Drömt om och kämpat för en bättre värld har vi alltid gjort. Nu ser vi på världen, och för oss priviligierade med rösträtt och mat på bordet är det som att öppna ett fönster då det regnar. Fortfarande inomhus hamnar inte många stänk på den egna kroppen. Vi kan vilja gå ut i regnet, barfota och barhuvade, men sällan vågar vi steget. Vi skyller på livspusslet, vi orkar inte, vi låter bli - men utan drömmar får samhället till slut existentiell tinnitus.

Drömmen kan vara att bli långtradarchaffis, att göra en skulptur till FN, att hitta rätt tandkräm i affären, att gifta sig eller låta bli, att bli börsnoterad eller att hitta ett öppet bibliotek i rättan tid, att skapa fred på jorden – drömmen får vara vad som helst. Men att inte ha någon? Det är vår ansiktslösa fiende, att vara utan drömmar.

I Mina Vänner-boken från lågstadiet drömde vi om fred på jorden och en egen häst. Fred på jorden verkade svårt, så det blev en egen häst. Min, inte din, eller allas. Men om vi går med på att tro att vi är förprogrammerade att vilja ha en egen häst hellre än fred på jorden är vi förlorade. I nyheterna är det militärkupper och gränskrig, våld mot kvinnor, klimatförstörelse, åldersuppskrivningar, svält. Människor dör på haven, kvinnan utanför affären orkar jag knappt se i ögonen, en person i min trappuppgång får aldrig besök. Det är lätt att vilja stänga fönstret och inte drabbas av en enda droppe.

Avsaknad av drömmar blir grogrund för rädslor, och rädslor bygger stängsel. Det är bara tre bokstävers skillnad mellan att Spränga Gränser och att Stänga Gränser. Vi mäter oss med varandra och tävlar, fast vi innerst inne vet att ingen vinner om inte alla kommer fram. Kan vi hålla varandras händer utan att det blir ett innanför och ett utanför ringen? Kan jag tatuera min själ med kärlek så att det syns? Modet är inte alltid starkt - men plötsligt händer det. Nu tänker vi gå ut i regnet. Hitta våra röster. Använda dem.

Vi ska höja våra röster på alla de olika sätt vi är förmögna till, och när vi samlas för att sjunga I can’t keep quiet lägger varje människa vad den vill i sin närvaro. Den största gemensamma nämnaren är alla människors lika värde, rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Du kan stå på barrikaden eller gömma dig i tapeten, kämpa storslaget eller undanskymt, du är välkommen som du är.

Vi fortsätter drömma, och mer ändå: vi vill ha förståelse och förändring. Vi vill hitta kraft och mod att tillsammans bära engagemanget vidare, genom att först stå sida vid sida och sjunga. Det är vad #icantkeepquiet drömmer om.

Initiativtagare till #icantkeepquietGöteborg är Beata Sandegård, Emma Nyman, Jessica Winnberg, Johanna Ericsson och Malin Aghed. #icantkeepquietSweden innefattar också Stockholm, med initiativtagare Anna Morvall, Ulrika Strömqvist och Sofia Nylander, och Malmö, på Sara K Gustafssons initiativ.

Här laddar du ner loggan fritt

Logotypen för vårt gemensamma engagemang släpper vi lös för alla att
använda. Ladda ner den och låt kreativiteten flöda fritt - gör oss alla synliga!
Logotype producerad av: Strongberg Production i samarbete med Illustratören Eva Lilja.

Logotyp I can´t be quiet rosa pdf

Logotyp I can't be quiet svart för utskrift

​Logotyp I can't be quiet rosa för utskrift

Logotyp I can't be quiet rosa för web

Logotyp I can't be quiet svart för web

Samarbetspartners till #icantkeepquietGöteborg är Camino, Världskulturmuseet, Strongberg Production och Eva Lilja, Kultur i Väst, Lappus.se m.fl

• Här kan du bli prenumerant på Camino