Johanna Stål
– Vår hjärna har tre system, och problemet är att vi idag ofta befinner oss i det som kallas för prestationssystemet. Om vi inte orkar med att prestera hela tiden så finns risken att vi blir arga, misstänksamma och tror illa om andra. Då behöver vi träna upp vår själv-compassion, vår självmedkänsla.
Christina Andersson pratar med mig på telefon från Örnsköldsvik, där hon bor och arbetar när hon inte befinner sig vid Karolinska Institutet i Stockholm där hon doktorerar på hälsa, stress och hjärtproblematik. Jag har ringt upp henne för att prata om hur alla ”rädda-världen”-arbetare och hållbarhetsmedvetna individer ska orka i en värld som känns allt tyngre att navigera i, och som dessutom är stressigare är någonsin förr.
Jag funderar över en dag i mitt eget liv: När jag kommer till jobbet på morgonen är kroppen ofta redan på högvarv, jag har planerat dagen i huvudet på cykeln till jobbet och dessutom tänkt på en massa annat. Jag har funderat på to-do-punkter, på kriget i Syrien, på Trump, på middagsmaten och familjeangelägenheter.
Många gånger är jag trött redan innan lunch och genom att titta på statistiken över stress, utmattningssyndrom och människor med omvärlds- och klimatångest blottas ett samhällsklimat som är alldeles för uppskruvat för vad många klarar av.
Hjärnforskaren Torkel Klingberg vid Karolinska Institutet var för flera år sedan aktuell med boken Den översvämmade hjärnan. Nu är han aktuell med boken Hjärna, gener och jävlar anamma, som handlar om barns inlärning. I sin första bok skrev han att vi föds med en likadan hjärna som när vi var Cromagnon-människor, trots att vi lever i ett samhälle som skiljer sig väsentligt från det vi levde då. Torkel berättar att vi har en begränsning i det som kallas för arbetsminnet, det vill säga den information som vi kan hålla aktuell i hjärnan – en sorts flaskhals. I dagens samhälle utsätts vi för så mycket information och distraktioner att hjärnan ibland kan “svämma över”.
– Vi kan bara behålla en viss mängd information i minnet på en gång. Vi klarar inte att jonglera för många bollar. När det blir för mycket kan det yttra sig genom att vi inte kommer ihåg vad vi ska göra härnäst exempelvis. Vi behöver träna våra mentala muskler och öva på att fokusera menar Torkel.
– Information i sig är inte farligt. Det finns vissa människor som läser massor och mår jättebra medan någon som exempelvis jobbar som undersköterska kan drabbas av stress. Det handlar mycket mer om emotionella komponenter och negativ stress – som att inte kunna påverka eller förändra sin situation, eller hur man tolkar en situation.
Torkel tröstar mig med att det inte handlar om att helt stänga av informationsflödet, men att det är bra att öva upp sitt arbetsminne och sin koncentrationsförmåga för att kunna klara sig bättre i vårt komplexa samhälle. Och att inse att vi distraheras av en telefon om den ligger inom vår synradie, även om den inte “plingar”.
– Men vi behöver inte vara rädda för att vi förstör vår hjärna genom att vi använder sociala medier, det är inte vad det handlar om.
Torkel berättar också att olika människor är olika bra på att hantera distraktioner, det kan handla om att personen har ett bra arbetsminne, men också om genetik och miljö. Barn som sysslat mycket med matte eller spelat instrument flera timmar i veckan har visat sig få ett bra arbetsminne. Och självklart kanske, men barn som aldrig fokuserar tränar ej sitt arbetsminne.
Så att träna på koncentration och fokus är viktigt för att öka sitt arbetsminne, men det är den emotionella delen, kopplad till stress, som är svårare att ta tag i. Det handlar mycket om upplevelser, självuppfattning och saker helt utom ens kontroll. Och vad gör vi när det helt enkelt är för mycket att göra, trots att vi har maxat vårt arbetsminne och vår koncentrationsförmåga?
Christina Andersson, doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, är aktuell med boken Compassioneffekten. Hon intresserar sig extra mycket för vilken betydelse compassion (på svenska medkänsla) har på stress och speciellt för det nya begreppet self-compassion, som betyder att man har medkänsla med sig själv, vilket idag visat på goda resultat för välmående.
– Av hjärnans tre system befinner vi oss alldeles för mycket i prestationssystemet. Vi ska alltid prestera och pressar oss själva. Risken är att om man känner sig utmattad och inte orkar med i prestationssystemet så kan hjärnan aktivera stress- och hotsystemet. Det är då vi blir arga, misstänksamma, minskar tilliten, tror illa om andra och så vidare. Då behöver vi få balans genom att stärka det tredje systemet som kallas trygghetssystemet. Det är vad “compassioneffekten” handlar om. Christina har förutom i sina doktorandstudier på Karolinska Institutet med inriktning på hälsa, stress och hjärtproblematik också arbetat med en studie om compassion i arbetslivet på Handelshögskolan i Stockholm. Där har hon sett att många som blir stressade saknar en förmåga att skapa inre trygghet. Att känna sig trygg hänger ihop med en känsla av samhörighet och tillit till andra.
– Lyckas vi stärka vår compassion, vår medkänsla, för både oss själva och för andra så får vi ett mer hållbart samhälle, menar Christina. Compassion handlar om att kunna ta emot omtanke och vänlighet och uppleva den, att ta emot andras goda gärningar, tro gott om andra och visa sina vänner värme, trygghet och omsorg.
– Det säger sig själv att om du är mitt uppe i dig själv hela tiden och ska prestera, så kan du inte finnas där för någon annan.
Men hur tränar man då upp den “trygga hjärnan”? Enligt Christina så är en viktig sak psykologisk trygghet och att sedan att få kroppens lugnande nervsystem att slappna av via bland annat beröring, det kan vara bara väldigt korta stunder. Hon betonar att mindfulness är en del av compassion men att compassion innehåller en värdering av den “empatiska omtanken” och att träna sin hjärna i glädje genom att kanske tänka på något som gör en glad. Det kan vara en person man känner närhet till eller ett ställe man tycker om att vara på som gör att man känner inre harmoni.
– Vi är för mycket i våra prestationer eller har fokus på att hantera potentiella hot och faror. Vi måste ge mer utrymme i livet åt att odla goda relationer med andra personer.
– Du behöver inte ha ett fullt schema varje dag för att vara stressad, du kan vara lika stressad när du är ensam hemma eller känner meningslöshet. Därför är kroppens biologiskt inbyggda system för närhet och omsorg så viktiga för oss för att minska stress och för att bli lyckliga avslutar Christina.
Närliggande till Compassion är idéerna om sårbarhet. Brene Brown är forskaren vars TED-talks om styrkan i att vara sårbar är ett av de mest sedda, med över 27 miljoner visningar. Hennes forskning visar att de människor som är lyckligast är de som vågar visa sig sårbara och anser sig duga och vara älskade oavsett vad. Det ligger nära det Christina forskar på. Men Christina menar att för att kunna visa sig sårbar måste man först känna sig trygg, känna själv-medkänsla. Då kan man vara modig och hjälpsam. Kanske kunna uppmärksamma lidande – inte bara stänga av. Men att samtidigt kunna ge ett bidrag till någon eller något som behöver det och uppmärksamma sig själv för det goda man gör.
Att anse sig duga, att vara sårbar, att hysa självmedkänsla, att belöna sig själv med jämna mellanrum – inte bara för presentation utan för att man är den man är.
Kanske acceptera att livet är tufft men att anse att ens bidrag räcker långt. Det går inte att rädda hela världen själv. Men ett gott bidrag kan jag kanske lämna! En stor del av stressen ligger dock bakom vår kontroll. Ökad belastning på jobbet, samhälleliga normer kring vad man ska klara av i livet och småbarn som sover dåligt på nätterna är tre exempel. Och varken Christina seller Torkels metoder löser alla problem med stress, men kanske kan det gör oss till lite mer stresståliga och framförallt lite mer nöjda personer.
Metoder för att klara av att hålla bättre
- Belöna dig själv och andra, inte bara för prestationer utan även för mindre saker som att du varit extra snäll mot någon under dagen.
- Satsa på dina vänner och öva på att känna tillhörighet
- Öva upp din koncentrations- och fokusförmåga genom att exempelvis lära dig spela ett instrument.
- Var snäll mot dig själv och andra, öva på medkänsla och själv-medkänsla.
- Ge dig tid att tänka på saker eller personer som gör dig glad, flera tillfällen varje dag.
- Beröring, gärna korta stunder varje dag.
