Johanna Stål
-
Niklas Wennbergs energi är närmast ändlös och hans nya projekt är ytterligare ett hjärtebarn.
För sex år sedan träffade Camino Niklas Wennberg mitt i myllan bland grisar i Högsbo (till reportaget Den nya jorden). Då var det ”nytt” att ha grisar i staden, Högsbo var pilotprojekt, och Niklas drömde om att få bli stadsbonde fullt ut. Griskonceptet blev väldigt populärt och liknande projekt startades upp på flera ställen runt om i Göteborg. De användes till att förbereda odlingsmark eller få bort det problematiska ogräset björnloka. Det var “back to basics”, att få in jordbruket i staden och skapa tillhörighet, samarbete och biologisk mångfald och att ge människor grepp om var maten kommer ifrån. Men redan då fanns idéerna om fiskodling i staden hos Niklas.
– Jag har alltid varit fiskintresserad. I åttonde klass när mina klasskamrater drack sig fulla och trimmade moppar stod jag i skogen och grävde fiskdammar. Jag vägrade vara med på min pappas julklapp, en keps med utter på, för att det där med uttrar inte var så bra för fiskarna, berättar Niklas med stor passion.
Niklas har alltid balanserat i gränslandet mellan djur- och naturälskare, entreprenör, aktivist och politiker. Hans idébank är oöverskådlig och energin aldrig sinande. Det är sällan brist på saker att prata om och historierna är många och sträcker sig över hans 57 år av engagemang. Niklas berättar hur han livnärde sig som fiskare på sommarloven när han pluggade, men att vattnen idag inte längre innehåller så mycket fisk.
– I somras var jag och dök med min dotter i landets bästa dykvatten, men vi såg knappt någon fisk alls, säger han med både ilska och sorg i rösten.
Nu vill han rädda haven genom landbaserad fiskodling, det som kallas akvaponik, i ett cirkulärt system där fiskens avföring blir till näring för odling av grönsaker. Efter att vattnet renats genom grönsakerna återgår det till fiskarna. Cirkulärt och resurseffektivt.
Låt oss zooma ut lite. Vad är det för globala trender vi ser inom mat idag? En av de starkast dominerande trenderna kan beskrivas som proteinskiftet.
Livsmedelsföretagen är, enligt en undersökning Svenska Dagbladet gjorde i höstas, rungande överrens om att vegotrenden kommer öka och de spottar ut sig olika typer av alternativ till kött i en rasande fart. Butiker med enbart vego-utbud poppar upp lite varstans och allt fler restauranger sätter vegetariskt högst upp på menyn. Vem kunde för några år sedan tro att Grand Hôtel i Stockholm år 2017 skulle stoltsera med den helvegetariska finrestaurangen Rutabaga, signerad Mattias Dahlgren? Eller att kocken Marcus Samuelsson i samarbete med Kajodlingen skulle bygga ett växthus på 700 kvadratmeter på Clarion Hotel Post i Göteborg, med målet att alla hotell i kedjan ska ha det framöver? För att inte tala om kocken Paul Svenssons vegoarbete på Fotografiska, den danska krogen Nomas arbete med att introducera allt ifrån ogräs till insekter på menyn, eller danska Amass som låter sina besökare få med sig skal från rotsakerna med sig hem i form av chips. Från att ha legat efter har finkrogarna helt plötsligt blivit lokomotiv i omställningen till mer proteinsmart mat och hållbar gastronomi.
För proteinskiftet handlar inte bara om vegetariskt, utan om klimatbättre och annat kött, såsom kanin, maneter och insekter. Forskning om kanin som mat pågår på Sveriges Lantbruksuniversitet, insekter är på tapeten på många forskningsinstitut världen över och Vinnova har delat ut pengar till företag som tar fram nya proteinkällor från nordiska råvaror.
I Göteborg finns Insects for starters, en blogg och experimentverkstad som består av Ellen Gellerbrant och Emma Aspholmen.
– Exklusiva restauranger letar efter smaksensationer och kockar inspireras från alla möjliga matkulturer. Då är insekter ett outforskat område. Men en annan anledning kan ju vara att det blir lite uppståndelse kring en sådan rätt, säger Ellen.
Ellen och Emma fick upp intresset för insekter under sina studier till kostvetare år 2013 då det kom en starkt positiv rapport från FN om insekter som livsmedel. Det gick väldigt bra för deras företag Hakuna Mat när miljöförvaltningen i Göteborg plötsligt förbjöd verksamheten. I Sverige har myndigheterna tolkat EU-reglerna strängare än vad man exempelvis gör i Nederländerna, Belgien och England och förbjudit insekter som människoföda. Men i juli i år kommer det bli tillåtet att sälja insekter som djurföda även i Sverige och nya EU-direktiv är på gång. Redan nu går det svenska företaget Qvicket, som säljer mjöl från syrsor, runt det svenska förbudet genom att sälja från Nederländerna. Syrsmjölet används i exempelvis protein-shakes och kex.
Men Andreas Johnsen, filmproducenten bakom filmen Bugs, som rest jorden över ihop med forskare från danska Nordic Food Lab för att testa insekter, är inte enbart positiv.
– Jag skulle hata det om vi började massproducera insekter i Europa och sedan sälja till länder i Afrika.
– Först lär vi dem vår matkultur och sedan börjar vi exportera deras produkter tillbaka till dem. Så många människor vi mötte som jobbade med insekter sade: “Det här är enda lösningen”. Men jag tror inte det finns en enda lösning, det måste finnas olika lösningar runt om i världen.
Och det är så många experter ser det idag. Att vi bör minska köttkonsumtionen, äta miljösmartare protein till en viss del och dessutom betydligt mycket mer växtbaserad kost. Till konferensen EAT, som initierats av Gunhild Stordalen, kommer varje år experter, politiker och företagare från hela världen för att prata om matens framtid. De allra flesta är överens om att mer växtbaserad kost är framtiden, för såväl hälsan som miljön.
Jag återvänder till Niklas Wennberg, som idag driver en landbaserad fiskodling i slakthusområdet i Gamlestaden. Det är idag ett sömnig lagerområde som han hoppas få liv i med fiskar i mängder och grönskande väggar. Akvaponik är på uppgång runt om i världen, men i Sverige är han fortfarande ensam. Det handlar om att odla fisk på land i ett slutet system, där avföringen från fiskarna går igenom en reningsprocess och sedan används för att odla grönsaker i (hydroponik). Vattnet renas genom bakterier och filtreras genom odlingen för att sedan gå tillbaka till fiskarna. På så sätt får man fullvärdig matfisk och dessutom grönsaker.
Niklas visar diagram som förklarar hur klimatsmart det är med fisk om man tittar på input av foder versus output av kött. Fisk är bäst, där ger 100 kg foder 100 kg fisk, höns ger 35–40 kg kött och gris 25 kg. Därefter kommer annat kött. Så det vore extremt “osmart” att inte satsa på fiskodling menar Niklas.
Han anser att det är helt bisarrt hur politiker pratar om att ha en “maritim strategi”, när det är i de svenska sjöarna, eller till och med på land, som framtiden för fiskodlingen ligger.
– Vi pratar om proteinskifte, att vi måste äta mer vegetariskt, men vi måste också prata om var animalierna ska komma ifrån.
–Nu studerar vi, ihop med Chalmers, hur fiskarna rent näringsmässigt mår om vi ger dem den sedvanliga internationella geggan till fiskfoder jämfört med det som vi kallar kvartersfoder och består av 1/3 insekter, 1/3 grönsaker och 1/3 fiskrens.
Fiskarnas välmående är av stor vikt för Niklas som ofta frågar sig hur kul de har det i anläggningen. De verkar välmående och sociala, menar han, och de är pigga på att komma fram när en människa närmar sig. Men ändå skaver det lite och nu försöker han och hans medarbetare titta på hur de kan skapa bättre miljöer för fiskarna.
– Det finns väldigt goda skäl till att vara på land, man kan kontrollera mycket mer, fortsätter Niklas som hoppas på att det snart kommer skapas bättre miljöer för fiskarna.
Niklas menar att vi har en problematisk fiskepolitik i Sverige, där vi importerar 90 procent av all fisk vi äter. Han exemplifierar med en meny från en restaurang på Avenyn med bara importerad fisk. Dessutom har vi en fixering vid att äta toppredatorer, menar han. Vi borde äta mer växtätande fiskar – det är bättre för hela ekosystemet. Ju längre ner i näringskedjan man plockar ut sin mat, desto större utbud och desto mindre risk för att förstöra ekosystemet är det.
– Tänk om alla kineser gick från att äta växtätande karp till lax? Då skulle hela systemet kollapsa. Framtiden för svenskt fiske är sötvattensfiske, men vi är fixerade vid haven, vi tror att vi kan kopiera Norge, trots att vi inte alls har samma förutsättningar.
– “Du är så jävla avant garde”, får jag höra. Men det är ju rena kindergarten, det är så självklart.
Men det hela hanteras så slarvigt, menar Niklas.
Och visst, det låter självklart när han pratar, men Niklas ligger i framkant och samhället i övrigt har svårt att anpassa sina strukturer och processer för att hänga med i utvecklingen. Han har tröttnat på att hålla samma föreläsning tre gånger i rad på ett kommunhus när det ändå inte händer något. Jag frågar vad som hänt under de senaste tio åren, och Niklas menar att visst, grisarna är populära och accepterade i Göteborg men i övriga Sverige finns det ännu inga stadsgrisar. Och stadsodling har ibland blivit det godas fiende.
– Sätter du upp några pallkragar och odlar kryddtagetes och mangold så kan du försörja sociala medier med bilder flera år framöver och luta dig tillbaka för att du ”tar hållbarhetsarbetet på allvar”. Men du gör väldigt lite framsteg. Det går inte att hålla på med kryddtagetes och tro att du kan lösa miljökrisen.
Och innan tanken om kryddtagetesens nackdelar smält i mitt huvud så har entreprenören och aktivisten Niklas Wennberg redan bytt ämne. Han pratar om hur de tittar på möjligheter att installera akvaponiska anläggningar i flyktingförläggningar i Kisumo för att ge mat och lära ut fiskodling. Och han visar upp sin idé om ett Plusproteinhus med en 50 kvadrat stor akvaponisk “kvartersfiskmodul” i botten som kan göra hela huset självförsörjande på fisk och växter.
– Och vi samarbetar med Spikes bryggeri, vi tar deras Drav och matar insekterna med, så får vi fina maggots (fluglarver) som vi kan mata fiskarna med.
Jag hinner precis säga “många menar att maggots är en delikatess”, men Niklas avbryter:
– Ja, snart kommer inte maggots behöva gå omvägen via fiskarna, utan vi äter dem direkt. Men jag kan ju inte driva på alla frågor…
Fakta: Akvaponik/hydroponik
”Akvaponik är ett hållbart matproduktionssystem som kombinerar konventionellt vattenbruk (odling av akvatiska djur såsom fisk, skaldjur eller alger i bassänger) med hydroponik (odling av växter i vatten) i en symbiotisk miljö. I traditionell akvakultur samlas avföring i vattnet, som till slut blir giftigt för vattendjuren. Detta vatten leds till ett hydroponiskt system där avföringen bryts ner av kvävefixerande bakterier och sedan filtreras av växterna som tar upp näringsämnena. Det renade vattnet återförs sedan till fiskarna. Existerande hydroponiska system utgör basen för alla akvaponiska system. Storlek, omfattning och typer av mat som produceras i ett akvaponiskt system kan variera lika mycket som vilket annat system som helst inom konventionell odling.”
Källa: Wikipedia
