Är rensandet en kvinnofälla?

Jag vet inte hur många grupper om rensning, organisering och minimalism som jag är med i på Facebook, eller följer på Instagram. Jag fascineras över det intresse frågan väcker och vi tänkte gräva lite mer i det i detta nummer.

De senaste 20 årens galna köpfest har resulterat i ett överflöd av saker och många av oss upplever att vi drunknar i överflödet, att vi ägs av sakerna. Och det naturliga som händer då är en motrörelse, en rörelse som handlar om att göra sig av med, att rensa ut.

Samtidigt upplever jag det mer och mer som en kvinnofråga eller kanske till och med kvinnofälla.

Visst har jag manliga bekanta som har rensat, som strävar mot att vara minimalister, men Facebook-grupperna och diskussionerna jag är med i befolkas till nästan 100 procent av kvinnor.

Frågorna handlar om att få vardagen att flyta, om att göra städning enklare och hantera flödet av kläder, leksaker och teckningar från barnen, medan minimalist-männen oftare skriver om friheten från ägande som ett sätt att kunna resa och att inte behöva ta ansvar…

Det gör mig arg och känns som ett steg tillbaka i jämställdhetsutvecklingen. Det är vi kvinnor som tar hand om barnens kläder och ser till att de kommande storlekarna inhandlas på second-hand och lagras i uppmärkta lådor på vinden. Det är vi som utformar städscheman över året och och säljer av prylar på köp- och säljsajter. Det är vi som låser in oss i ytterligare en mall för hur man är en bra mamma, en duktig kvinna som håller hemmet i schack. Kvinnor som kulturbärare, som den trygga famnen, som hemmets hjärta.

Jag försöker hålla lite distans till rensandet, jag intresserar mig för det som fenomen och håller på med en rensingsutmaning just nu – lite för att testa mig själv, men också för att se om det funkar. Men annars har jag svårt för skinande kirurg-diskbänkar och avskalade hem utan gardiner, med tio böcker i en liten bokhylla. När jag besöker någon vill jag kunna sjunka ner i en soffa utan rädsla för att skrynkla kuddarna, jag vill stryka mina fingrar längst raden av böcker i bokhyllan och känna igen mig i deras böcker eller hitta nya. Ett hem för mig är inte en ett perfekt Instagram-konto eller ett sterilt badrum, utan ett ställe där tankar föds, där man kan slappna av och känna sig välkommen.

Det är bra att rensa ibland, absolut, men låt det inte ditt liv kretsa runt rensning.

Det är ännu viktigare att stoppa inflödet, att handla medvetet. Ju mindre du fixerar dig vid utseendet på ditt hem och mer bryr dig om känslan du vill skapa, desto bättre tror jag du kommer må. Det handlar om att hitta balans i överflödet.

Med det sagt, välkommen till Caminos rensarnummer. Som vanligt tänjer vi på gränserna för temat; Hur rensar man i det inre? Hur rensar man det digitala? Efter någon som dött?

Möt kvinnan som rensar luften med växter och en annan som är dedikerad KonMari-rensare. Vi har läst Minimalisternas nya bok Prylbanta, en ny bok om döstädning och sett filmer på liknande teman. Ha en trevlig höst och hoppas att vi ses