Yrke: Mänskligt filter

Imke Janoschek, redaktionschef på tidningen Residence, har rensat bort överflödiga ord i tjugofem år. När det gäller inredning behöver hon ett visst mått av oreda omkring sig, men när det kommer till text har hon full koll. – Varje bokstav i tidningen rinner genom mig. Det är är del två i vår serie om människor med rensande som yrke.
Dela artikeln

Imke Janoschek letar efter flyt och sköna ord som folk vill läsa. Att hitta en röst men många tonarter är hennes egen beskrivning av vad arbetet med att redigera texter innebär.

– Det är som att rensa bär: bra ord hamnar i korgen, övriga åker ut. Folk läser mest korta texter idag, så i de första meningarna får tråkiga ord inte förekomma.

Bland Imkes portförbjudna ord finns företagshistoria, chefskurs, parametrar och åtagande. Hon hissar även pestflagg för livsstilsklyschor som drömmigt och fräscht.

Ord hon tycker funkar är kärlek, blixt, kraschlanda, kaos, vinterträdgård och nybakat. I princip handlar det om ord med energi kontra mer förlamande ord.

Det första Imke gör med en text är att ta bort allt som är fel, som att börja med att ta bort det ruttna när en rensar ett kylskåp. Nästa uppgift är att se till att texten inte hakar upp sig, och att den är trogen tidningens röst. Det är också redaktörens arbete att säkerställa att alla som intervjuas skildras på ett jämställt sätt, samt att hjälpa
skribenter att våga ta kontroll över berättelsen.
– De får inte slaviskt följa en tråkig kronologi. Ett händelseförlopp behöver gestaltas självständigt, med både närvaro och distans. Då ingår bortrensning av onödig information av typen ”När xx träffade yys kompis fick han av en slump se tidningen där han hittade…” Rensandet i mitt yrke handlar om att filtrera fram det intressanta och spännande omgående.

Nuförtiden tycker Imke sig ha en rätt säker känsla för vad som fungerar, och blir det konflikt säger hon helt enkelt ”nu tar tidningen över”.

En stor utmaning verkar vara att låta den som porträtteras få rimligt inflytande. Längre artiklar skickas till den intervjuade, med informationen att en genomläsning innebär korrigering av faktafel, inte rätten att skriva om texten. Utan den förklaringen händer det att artiklar kommer tillbaka helt omarbetade.

– Redigeringen av vår egen självbild har ökat enormt de senaste fem sex åren.

Folk lägger sig i på ett nytt sätt, som om de har gått en kurs i marknadsföring och vill lägga ett Instagramfilter på allt som visas upp. Behovet att påverka ökar, liksom mängden kanaler där vi kan rensa bort vad vi vill när vi visar bilden av oss själva.

Imke jämför med att folk hade rejält snickrade möbler förr, men att de byttes ut mot enklare varianter när massproduktionen kom. Hon ser att redigerarfunktioner bantas ner på förlagen och att hennes egen yrkeskunskap är allt mindre efterfrågad.

– Det är synd, eftersom färre ögon på en text ger sämre resultat. I publicering på nätet finns det ofta folk som kollar flödet, men inte texten i sig. Texten blir då som massproducerade möbler: mycket yta med spånskivor emellan.

Att rensa bär, städa kylskåp och plocka ögonbryn – Imke behärskar alltihop. Efter 25 år älskar hon fortfarande hantverket att polera texter och leverera kvalitet. Praktiskt taget alla texter blir bättre av att kortas, tycker hon.
– Saker förklaras med alldeles för många ord, och jag vill inte slösa med folks tid. Överflödiga ord är som onödiga kalorier, det är ingen som vill ha dem egentligen.