Yrke: Rensare

Den som har flest prylar när den dör vinner, säger vi ibland. Kanske urskuldar vi oss för ett onödigt men ack så trevligt inköp, eller också skrattar vi åt någon annans habegär. Men när vi inte längre finns kvar för att hålla i våra prylar - då blir det någon annan som får rensa. Det är är del ett i vår serie om människor med rensande som yrke.
Dela artikeln

– När folk tömmer ett hem rensar de genom att ta ut allt ur skåp och lådor. Grejerna växer, och så får de panik. Då ringer de mig, säger auktionsmäklare Anders Bjerkhede och ler.

Anders och hans kollega Antoine Talani ska hämta ett åttonde lass med grejer från ett dödsbo som ska tömmas, städas och säljas, där det inte finns några släktingar som kan hjälpa till. När de först kom hit fanns det bara smala gångar att gå i, mellan tidningar från 1960-talet prydligt staplade på hög, mjölkkartonger från årtionden tillbaka, julgransbelysning, porslin och kläder. Varje lass rymmer tolv kubikmeter, så mycket bärande blir det. En del säljs vidare, men denna gång är det återvinningen som får mest. Pengar från försäljning av dödsbo utan släktingar hamnar hos Allmänna Arvsfonden, som år 2015 delade ut 641 658 000 kronor till sammanlagt 428 olika organisationer.

– Det blir ett kretslopp på något sätt, de pengar som ensamma människor inte gjort av med kommer andra behövande till del, säger Anders.

Han har jobbat i branschen sedan år 1978 och vet vad som säljer bäst.
– Just nu funkar 1960-talsprylar, danska designmöbler och saker vi slängde för tio år sedan, som pinnstolar och trappstegar. Förmodligen har någon inredningstidning haft ett reportage, och så vill alla ha trappstegar. Det är så det funkar. Fina 1700-talsmöbler i bra kvalitet köper du hur billigt som helst.

Framtidens dödsbo kommer att se helt annorlunda ut tror Anders, med IKEA-möbler och plastlådor, och så bilar och båtar för den som har råd.
– Och nya kök som folk sätter in fast de gamla fungerade utmärkt. Sätten att visa välstånd på förändras, men behovet finns kvar.
Hos somliga, tillägger han, och berättar om en kvinna han lärde känna på Göteborgs auktionsverk. Hon köpte saker, hade dem ett tag och sålde sedan tillbaka dem.
– Hon såg pengarna mer som en pant för att ha något till låns.

De vanligaste sakerna som folk äger onödigt mycket av är blomkrukor, nysilverbestick, linne, finserviser som aldrig används och kläder.

Antoine rensar ur en garderob fullproppad med dammiga tidningar och pratar om att tiderna har förändrats. Förr var det en livförsäkring att ha många prylar, och mängden linne visade hur rik man var. I gamla bouppteckningar står det exakt hur många örngott och lakan folk hade.
– I ett hus stod sju hela bilar parkerade på nedervåningen. Ägaren hade sågat bort en vägg, kört in bilarna och sedan byggt upp väggen igen. I ett uthus som rasat till hälften fanns en Volkswagen Karmann Ghia, och på gården en Chevrolet Camaro som vi fick rätt bra för.
– En gång rensade vi 27 lass grejer ur ett förråd. På 20 kvadrat var det 40 kubik prylar, det gick inte att få in en hand när vi öppnade dörren. Längst in stod en jättefin motorcykel.

Anders hittar en brudklänning i en av hundratals kartonger. Han håller i den en stund. Mitt i allt rensande som görs med vana händer gör människan som bott i huset sig påmind, och några sekunders tystnad visar respekt.
– Det är spännande att se ett hem som byggts upp under en livstid, och genom sakerna kan vi se hur någon har levt och kämpat med olika grejer. Det kan vara tragiskt också. Framför allt blir det tydligt att varken pengar på banken eller mycket prylar gör dig lycklig. När du dör måste du ändå lämna allt.