Markus Torgeby: Att avstå är lösningen

KRÖNIKA.
Vaknar upp tidigt, huvudet fullt av tankar. Är trött i kroppen men har ett påslag långt in någonstans som gör att jag inte kan sova vidare.
Går ner för trappan och in i badrummet, sköljer ansiktet med kallt vatten.
Ser trött slapp hud runt ögonen när jag ser mig själv i spegeln.
Har åldrats hårt dom senaste åren, uttaget har varit större än intaget.
Jag har släppt en bok, byggt ett hus.
Sett min hustru kämpa med en lurig sjukdom, med stapplande ben och försiktiga rörelser.
Stenhårda minnen rakt innanför mitt pannben av en barndom med en MS-sjuk mamma.

Sätter mig vid bordet för att skriva en krönika, ser en hög med fönsterkuvert.
Alla dessa kuvert som kommer i en aldrig sinande ström av stress.
Jag brottas mycket med just detta, papper och struktur.
Vet att det är viktigt i den tid vi lever i nu, men finns det något som är tråkigare.

Mer oro av ett brev från Skatteverket än av att ensam möta en kall vit snöstorm.

Vi har byggt bort tydligheten i den tid vi lever i nu. Det mesta är tillrättalagt.
Vi behöver inte använda vår kropp för att känna om vi gör rätt.
Huset håller konstant tjugotvå grader inne, bilen är varm när du kommer ut på morgonen.
Allt sker per automatik, skönt att inte behöva tänka.
Snart kommer sängen att känna när vi är på gång att vakna och kaffet sätts på automatiskt och är klart när vi kommer ner och sätter oss vid bordet.
Hela samhället går åt detta håll.
Det är ju utveckling.
Vi bygger massa teknik för att underlätta för oss själva.
För att få mer tid över till det vi tycker är viktigt.
Tid som vi fyller med SVT Play och Netflix.
Intryck som är skapade av människor som kräver tid att bearbetas.
Tid som vi inte har, för det har ju kommit ut ett nytt avsnitt av Game of thrones.

• Läs mer: Camino drar i bromsen

Förra året var den största orsaken till sjukskrivning psykisk ohälsa.
Jag tror att det hänger ihop med alla intryck, all information vi fyller vår skalle med.
En konstant rinnande flod av poddar, tv-serier och ny musik.
Ett smörgåsbord av godsaker som gör vår hjärna trött.

Jag tror att lösningen är att avstå, acceptera att 99.9 % av allt i livet kommer jag att missa. Livet är för stort för att kunna vara med överallt.
Det går kanske emot människans DNA att avstå, men i den tid vi lever i nu, med alla möjligheter att fylla vårt huvud till brädden, är det nog just det som är lösningen.
Avstå för att hitta hungern och drivkraften in till det som verkligen betyder något, det som gör att huvudet sitter fast vid kroppen. Det som gör att lugnet och närvaron infinner sig.
Det som gör att sömnen blir djup.

Markus Torgeby är författare och föreläsare. Som 20-åring flyttade han ut i en kåta i den jämtländska skogen där han bodde ensam i nästan fem år.