"Flygskam får motsatt effekt"

LEDARKRÖNIKA Debatten om att vi behöver minska vårt flygande för klimatets skull har gått het under våren. Men tänk om det är så att debatten faktiskt får motsatt effekt och gör så att flygandet istället ökar?
Dela artikeln

Debatten om att vi behöver minska vårt flygande för klimatets skull har gått het under våren. Men tänk om det är så att debatten faktiskt får motsatt effekt och gör så att flygandet istället ökar?

Inte tid att läsa nu? Kom tillbaka hit med hjälp av nyhetsbrevet

Jag lyssnar på Winnifred R. Louis, professor som forskar om civila rörelser och engagemang i Australien. Hon berättar hur demonstrationer ofta får motsatt effekt mot vad demonstranterna vill uppnå. De som inte håller med demonstranterna ökar sin känsla av utanförskap och därmed ökas polariseringen.

Samma sak gäller med hälso- och hållbarhetsfrågor.

Kampanjer som visar upp hur många som slarvar med tandborstning eller hur många som slänger skräp i naturen, ökar snarare acceptansen för det ”dåliga” beteendet.

Att berätta hur många som slarvar med tandborstningen gör alltså att fler börjar slarva med tandborstningen.

”Att bekräfta ett negativt beteende riskerar att resultera i en backlash”, säger Winnifred. På samma sätt borde då pratet om vårt ständiga flygande snarare normalisera en rätt galen resekultur. ”Jaha, folk flyger flera gånger om året, det kanske jag också kan göra då?”, skulle vi kunna säga till oss själva, med Winnifreds logik.

Beteendeforskare menar dessutom att vi bara förändrar våra beteenden om budskapet kommer från någon vi identifierar oss med. Annars kan det snarare leda till en motsatt ståndpunkt. Därför har media i USA börjat använda sig av alternativa budbärare av viktiga meddelanden, såsom ”Doktor X varnar för global uppvärmning”, för att nå grupper som inte lyssnar på miljövänner.

Skuld och skam funkar till viss del, det är djupt rotat i vårt kristna samhälle, men leder ofta till att människor bryter kontakten med de som skuldbelägger, att de försöker bortförklara sitt beteende eller till och med blir klimatförnekare. Det menar den norske ekonomen och psykologen Per Espen Stoknes. Han menar att vi istället behöver ingjuta hopp, visa upp förebilder och förmedla berättelser om ett annat samhälle.

Att detta går helt i linje med vad vi på Camino tror på är kanske ingen överraskning. Istället för att göra ett nummer om flygskam och ge dig dåligt samvete för hur du semestrar vill vi göra alla er läsare till förebilder inom hållbart semestrande. Därför är detta nummer fyllt av förslag på hemestrar, tips för tågresan och sätt att förhålla sig till sin reslusta. För det är sällan vi pratar om varför vi svenskar flyger så mycket. Vilka starka behov och drivkrafter har vi för att inte stanna hemma? Varför är vi så rastlösa? Kanske är det för att resande ger oss en större mening, gör livet mer meningfullt?

Jag tror att frågan om mening är en av de allra viktigaste vi kan diskutera i dag. Hur gör vi människors liv, arbeten och fritid mer meningsfulla, så att vi inte bara lever för våra semestrar eller för shoppingrundan? Kan vi mätta vår nyfikenhet på andra kulturer genom ökad integration på hemmaplan? Och kan vi släcka vår hunger efter sol och bad på något annat sätt än genom långväga flygresor? Det sistnämnda tror jag är den svåraste pucken för oss nordbor. I alla fall för mig.

Ha en fantastisk sommar och hashtagga gärna bilder från din tågsemester eller hemester med #caminosommar – så kanske just din bild kommer med i nästa nummer.