Sponsringskritik och storm på årets Way out West

Trots stormar och störtskurar som tvingades festivalen att öppna senare än tänkt på fredagen och lördagen så lyckades man genomföra hela festivalen. I år var fokus klimatkompensering, bihotell och stora stjärnor som Chelsea Manning till Talks-scenen, men kritik om för mycket sponsring och hutlösa matpriser sänkte festivalen lite.
Dela artikeln

RECENSION Redan innan Way out West öppnade inför sitt tolfte år kunde vi läsa kritik mot festivlens allt mer sponsrade utbud. “Allt är sponsrat”, sade kritiker. Att de slutade sälja mjölk var inte ett etiskt val utan ett strategiskt, för att få Oatly som huvudsponsor, menade de.

Jag tycker att kritiken är befogad på många sätt. Det är ett problem att en festival som på så många sätt profilerar sig på hållbarhetsfrågan samtidigt bitvis ser ut som ett köpcenter; med godisföretag, livsmedelsmärken, havremjölk, diverse merchandise, skomärken, taxitjänster etcetera som flankerar vägen in på området. Samtidigt som det är så det ser ut idag. För att ha råd att köra stora festivaler och hyra in stora artister behövs pengar. Och som arrangörerna Luger säger till GP så har de stora artisterna börjat ta rejält mycket mer betalt än för 12 år sedan när festivalen startade. Ja, faktiskt mer än en dubblering.

Mindre namnen lockar

Jag förstår att det behövs kända namn för att dra storpublik, men annars tycker jag att det är de mindre banden och flera av kringarrangemangen som är den stora behållningen i Way out West. Intressantast i år för mig var nykomlingen Sarah Klang, finstämda Nils Frahm, stjärnan Skott och filmerna om Whitney och M.I.A. För att inte tala om den intressanta personen Chelsea Manning på Talks-scenen eller Jessica Gedins grymma samtal med Jonas Hassen Khmeri och Ozzy. Men för att nå ännu bredare med Talks programmet kanske det skulle kunna gå att köpa biljetter enbart dit, en slags budgetbiljett för de samhällsintresserade, som enbart räcker till Höjden-scenen. För de programmet är alldeles för välgenomtänkt för att nå en liten publik.

Klimatkompensering och bihotell

Miljönyheter under årets festival var att den numera klimatkompenseras genom trädplantering via Vi-skogen. Dessutom satte de upp ett snyggt designat bihotell i samarbete med Naturskyddsföreningen, som ska stå i tre år. De kör också lite andra småprojekt, som att samla in plastflaskor som klädmärket Cheap Monday ska göra en jeansjacka av, eller lansering av en ny sajt mot matspill ihop med Kit. Vegospåret fortsätter och den mat jag smakade i år var bättre än tidigare. Men bitvis omotiverat dyr. En kall langos för 95 spänn? Nej, då finns det bättre sätt att spendera pengarna. En ny aktör med lokalproducerade råvaror fanns på plats. Det kändes betydligt fräschare och väl värt pengarna.